fredag 8 mars 2013

The Great Jane Eyre




Nästa bokcirkelsbok är The Great Gatsby men jag har ännu inte börjat. Jag har nämligen till slut fastnat i Jane Eyre. Denna bok som jag haft ambitionen att läsa så många olika vändor, men ratat om och om igen.

Som den obrottsligt trogna Jane Austen-omanen jag är har jag inte accepterat när andra jämför henne - litteraturens drottning - med Brontë-systrarna. "Aha, gillar du Stolthet & fördom? Då borde du läsa Jane Eyre, det är samma grej!"
Say what?
Samma grej?
SAMMA GREJ?
Det är inte samma grej. Och utifrån det har jag dragit slutsatsen att jag antagligen inte skulle gilla Jane Eyre. Men där var det jag som hade fel. Det är visserligen i princip väsensskilt från Jane Austen men den är bra på helt andra sätt. Jag är 100 sidor in nu och helt fascinerad av unga miss Eyre. Mycket spännande med de feministiska vibbarna som finns i boken.
Får återkomma om det.
Men först måste jag nog presentera mig för Jay Gatsby.



Det röda fältet




Efter mitt misslyckade försök att läsa ut "Mot fyren" av Virginia Wolf var jag fast besluten att avsluta nästa månads bokcirkelbok: Det röda fältet.
Jag lyckades men det visade sig vara brutalt svårt.

Mo Yan skriver fängslande och med en mörk poetisk ton. Det finns dock knappt en sida som inte innehåller flygande kroppsdelar, män som flås levande, våldtäkter eller krossade skallar. Och så all denna hjärnsubstans. Ständigt denna hjärnsubstans som beskrivs med alla andra färger än den rätta. Oftast återkommande är att han beskriver hjärnsubstansen som grön.

Kruxet är att det inte är hitte-på. Denna bok är Mo Yans släktkrönika. Jag antar frimodigt att vissa delar säkerligen är vridna, överdrivna eller på annat sätt inte helt sanningsenliga MEN till grund för romanen finns faktiska händelser. I de stunder då jag ville slänga boken ifrån mig för att jag helt enkelt blev illamående sa jag hårt till mig själv "LÄS!! Sådant här händer i världen idag!" Jag är glad att jag läste färdigt den. Det kommer ta lång tid att smälta och jag känner mig på något sätt förändrad. Medveten.
Kan inte säga så mycket mer om det hela än så just nu.

Jag måste dock säga att jag rekommenderar den om du tycker om att läsa romaner om historiska dramer. Och kanske även om du inte gör det.

Skrivstilen påminner ibland om filmen "Big fish". Yan överdriver på samma sätt. Han berättar om hur hans farfar övade på att skjuta prick genom att skjuta fiskar i floden. När han skjutit "alla fiskar i hela floden" gick han vidare till nästa art. Den typen av berättande ger en magisk glans åt en mycket hård historisk skilldring. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur bra "Det röda fältet" är. Bör läsas!

söndag 13 januari 2013

Beautiful creatures



Klämde Beautiful creatures - första delen i The Caster Chronicles - i helgen. Tyvärr inte så bra skriven. T ex så är boken full av inkonsekvenser och motsägelser. Manliga huvudpersonen Ethan kan på ena sidan tänka på hur vacker gympasalen gjorts för vinterbalen men på nästa sida reagera med ett "it wasn't" i tanken när någon annan säger att den är vacker osv.

Ibland förstår man inte vad som händer då det ibland blir otydligt, som om det vore ett filmmanus. Man får hälften av informationen beskrivet för sig som om författaren antar att man ska SE andra hälften av informationen för att man ska förstå.

MEN jag gillar idén och världen som författarna skapat. Det är en ny stad i ett mentalt land som jag tycker om att vara i.
Och så plötsligt dyker en superhärlig formulering upp och så känner man att det var värt läsningen.
Är lite sugen på att läsa de resterande tre delarna men jag kan inte säga att jag måste kasta mig över dem direkt.

torsdag 10 januari 2013

Stina om Stina & konsten att intervjua




Har nu läst Stina Lundberg Dabrowskis nya bok Stina om Stina och konsten att intervjua. Väldigt bra och mycket intressant läsning. Hon får med både övergripande principer och sätt att tänka när man förbereder och genomför en intervju, men också konkreta tips på arbetssätt.

På sätt och vis blir detta till hälften en självbiografi. Dabrowski varvar nämligen berättelser från sin uppväxt med anekdoter från yrkeslivet. Tillsammans använder hon detta för att illustrera sina poänger.

Det enda jag förvånades över var att det på flera ställen dyker upp upprepningar av tips - jag förstår inte om det är för att hon tycker att de är extra viktiga eller för att det bara råkat bli så. Jag vill tro att det är för att hon tycker att de grejerna är extra viktiga.

Hur som helst så har jag nu rikligt med understrykningar att gå igenom och sammanställa så jag känner mig väldigt tacksam för denna bok.

lördag 5 januari 2013

The Casual Vacancy

The Casual Vacancy är J.K. Rowlings senaste bok. Sist hon gav ut något var det Harry Potter. Eftersom att Harry Potter-serien varit en sådan mega-succé och i princip "fått en hel generation att läsa" (som det skrevs i tidningarna) är förväntningarna givetvis generellt höga på Rowlings fortsatta författarskap.
Och det med rätta. Jag tycker nämligen verkligen att hon genom The Casual Vacancy visar att Harry Potter inte bara var en "lucky strike" (om nu någon trodde det) utan att hon är en genuint skicklig författare.



The Casual Vacancy handlar om ett litet samhälle vid namn Pagford och händelserna som utspelar sig där efter det att en av samhällets rådsmedlemmar plötsligt dör. Det har pågått en långvarig träta kring vad det ska bli av området "The Fields" - ett utvecklingsområde mest bebott av missbrukare och andra människor som råkat illa ut i livet - precis utanför Pagford. Ena sidan vill inte ha något att göra med the Fields eller människorna som bor där. Inte heller med deras barn som går på samma skola som "Pagford-barnen". Andra sidan kämpar för drogklinikens fortlevnad och för att allmänhetens ögon ska öppnas för det faktum att de som bor i the Fields också är människor. Människor som försöker komma på fötter igen.
Det är en berättelse om medmänsklighet och mycket verkliga livsöden som skildras i en verklighetstrogen bild av dagens England.

Jag har läst ett antal recensioner av boken och de flesta tycker att den inte håller måttet...jämfört med Harry Potter. Jag tycker dock att det är en märklig sak att göra - att så tydligt jämföra allt med en författares tidigare alster. En kritiker på Washington Post skrev att den skulle vara "bättre om alla hade burit trollstav". Jaha, tycker du det. Hoppas svagt att samme kritiker skriver så om alla böcker han/hon recenserar. Det hade kunnat vara roligt. "Jaha, vad tycker du om Martha Stewarts nya kokbok?", "Den vore bättre om hon haft trollstav".

Jag ska ge dig 3 anledningar till varför jag tyckte att detta var en bra bok.

1 • Upplägget i boken är så annorlunda. Det finns en huvudperson, Barry Fairbrother, men han dör av en plötslig hjärnblödning på sida 3. Hela boken handlar om hur det lilla samhället Pagford reagerar på denna tragedi. Man får följa och lära känna ett myller av karaktärer (dock inte fler än man klarar att hålla reda på) och hur Barrys död påverkar dem. Karaktärerna får ungefär lika mycket plats allihop och Rowling berättar allvetande allt de tänker och känner. Boken har dessutom inte vanlig kapitelindelning. Den är först indelad i delar och under det i dagar.

2 • Hur vi får lära känna karaktärerna. Rowling har en förmåga att hjälpa läsaren att lära känna hennes karaktärer genom att berätta allt förutom det uppenbara. Hon säger inte "han är sådan" eller "hon tycker om det där". Hon delger istället tankemönster, funderingar, drömmar - samtidigt som karaktären drömmer dem, minnen och små detaljer. Varje sak eller detalj hon berättar är luddig i sig självt - som ett ensamt penseldrag i en Monet-tavla. Men zoomar man ut får man en djup förståelse för bokkaraktären, som om den funnits på riktigt - på samma sätt som man ser den där vackra sjön med näckrosorna om man bara tar några steg bakåt i galleriet.

3 • Att den är oförutsägbar på samma sätt som livet är oförutsägbart. Väldigt ofta upplever jag berättelser som förutsägbara. Man förstår hur det kommer sluta, i alla fall på ett ungefär. Det speciella med denna bok är att man inte vet hur det kommer sluta och efter ett tag inser man att man inte ens vet hur man vill att det ska sluta. Detta är inte en berättelse med en början och ett slut. Det är en inblick i ett litet samhälle under en begränsad tid. Man får inte reda på allt om alla och alla lever inte lyckliga i alla sina dagar.

Min sammanfattning måste bli att jag tycker att boken var mycket läsvärd! Jag kan varmt rekommendera den.

Vill du få några bra citat ur boken kan du klicka på länkarna nedan. Har bloggat lite exempel som jag tyckte om.
"...the nature of justice as he had come to know it..."
"...wrestle with the strangeness..."