Min själ är rusig...

Min själ är rusig av lycka!
Allting förtrollas.
När snön faller kan jag tycka,
att blommor sållas.
Låt stormen slita och rycka!
Av stormen vållas
att sången får fart och lyckas.
Låt stormen stollas!
Av kälekskraft och mod
förvandlas all min blod.
Kall storm blir varm och god,
så låt den hållas.

(---)

Om vänskap får jag drömma
men inte tala.
Dock, blickar kan vara ömma,
där ord är svala.

- Bernard de Ventadour, 1100-talets senare del