The Lizzie Bennet Diaries

Måste dela med mig av ett YouTube-tips, som visserligen har ett år på nacken, men ändå.

Hank Green (som normalt sett vloggar med sin bror på kanalen Vlogbrothers) fick en idé. Skulle man kunna göra en videobloggsadaption av en litterär klassiker? Han bestämde sig för att testa - med Jane Austens Stolthet och fördom...!

Han drog ihop ett team som jobbade framför och bakom kameran och tillsammans gjorde de "The Lizzie Bennet Diaries". Det blev 100 avsnitt som berättade en modern version av Stolthet och fördom. Avsnitten lades upp 1 gång i veckan april 2012 till mars 2013...
...och det var underbart bra!

Gillar du Jane Austen behöver du se detta. Här kommer en hjälpsam spellista med alla 100 avsnitten:

A terrible beauty of one's own on the road in the bell jar

Har fått några boktips på sistone, så när det var dags att beställa nästa månads bokcirkelsbok så blev beställningen lite större än väntat.

A great and terrible beauty, av Libba Bray, slank med. Ett tips från E i bokcirkeln. Även The road, av Cormac McCarthy, efter rekommendation av bokcirkels-J.

Och så nästa bokcirkelsbok förstås. Denna gång The Bell Jar, av Sylvia Plath! Blir spännande.

Sist men inte minst A room of one's own, av Virginia Woolf som jag tipsades om i en bloggkommentar. Tack för tipset Charlotte!

Vill nu bara gräva ner mig i dessa böcker istället för att läsa "Det bästa av allt", som än så länge inte känns som det bästa av allt.

Axel Oxenstierna - del 4 Jakten på en drottning

Del 1 - sammanhanget

Del 2 - från födsel till rikskansler

Del 3 - fred & instiftandet av hovrätten

Ebba Brahe

Gustav Adolf blev förälskad i Ebba Brahe, riksdrotsen greve Magnus dotter. Han ville göra henne till sin drottning men det var hans mamma änkedrottningen Kristina, helt emot.

Flera medlemmar i rådet, kanske främst Axel, försökte lirka till kungens fördel för att han skulle få gifta sig med Ebba och ett tag såg det ut att lyckas. Men när det väl kom till kritan var änkedrottningen benhård. Hon tillät inte sin son att gifta sig med grevedottern.

Gunnar Wetterberg menar att man kan se spänningar mellan kungen och Axel fram till denna tid. Kungen verkar ha skyllt det faktum att Älvsborgs lösen blivit så dyrt på Axel. I och med händelserna kring Ebba Brahe verkar det dock vända menar han.

”I det som låg kungen närmast hjärtat gjorde kanslern vad han kunde för att bryta änkedrottningens motstånd”, skriver Wetterberg.

Vid sommaren 1615 - när affären med Ebba var avslutad - började en seriös jakt efter en drottning åt Gustav Adolf. Kungens val för denna gång på någon som änkedrottningen också gillade; nämligen Maria Eleonora av Brandenburg.

Det finns mycket att säga om den historien i sig - den involverar bl a en hel del motstånd från Maria Eleonoras familj till en början. Men Gustav Adolf gav sig inte utan reste förklädd för att själv träffa Maria. De blev förälskade men Marias mor visade bort Gustav Adolf. Han reste runt i Tyskland medan Maria Eleonora bearbetade sin mor och till slut gav hon med sig.

Maria Eleonora

Axel betroddes uppdraget att hämta Gustav Adolfs blivande brud till Sverige.

Den 25 november 1620 gifte de sig och Sverige fick en tyskfödd drottning. Tydligen ska Axel i ett brev skrivit följande ord om Maria Eleonora:

”Jag kan icke nog tacka Gud att min nådige konung får en så dygdig, väluppfostrad och väl gestaltad gemål.”

Men Wetterberg skriver:

”Tids nog skulle ahns uppfattning om Maria Eleonora förändras.”

Axel Oxenstierna - makten och klokskapen, Wetterberg Gunnar, Bokförlaget Atlantis AB 2013

Vet inte helt vad det innebär men det visar väl sig. Blir som en härlig cliffhanger till längre fram, haha!

På återhörande från Axel.

Stars I cannot fathom into constellations

- John Green, The Fault in Our Stars

Bild från imgfave.com

Axel Oxenstierna - del 3 fred & instiftandet av hovrätten

Del 1 - sammanhanget

Del 2 - från födsel till rikskansler

"Axel Oxenstiernas styrka var redan från början det systematiska sättet att angripa och reda ut svårigheterna. Var sak hade sin tid; det ena gav ofta det andra, men han släppte inte taget förrän problemet var löst."

Axel Oxenstierna - makten och klokskapen, Wetterberg Gunnar, Bokförlaget Atlantis AB 2013

Så karakteriserar Wetterberg den nyblivne rikskanslern.

Axels första analys av Sveriges problem var att ”alla våra grannar är våra fiender”. Det blev prio 1 att ta tag i. Först ut var Danmark med kung Christian IV i spetsen. Axel ledde fredsförhandlingarna (som hölls i Knäred) från Sveriges sida, men det var riktigt svårt. Sverige var inte direkt i ett bra förhandlingsläge. Det blev en dyrköpt fred. Oxenstierna ville se till att Sverige skulle få tillbaka Älvsborg då det var en strategiskt viktig stad. Lösensumman blev tio tunnor guld, omräknat till en miljon riksdaler (!!) som skulle göras i fyra avbetalningar.

Till den första avbetalningen såg det ut som att det inte skulle gå vägen och danskarna skulle få behålla Älvsborg i alla fall. Det gick till och med så långt att kungen lät smälta ned och mynta ut sitt eget bordssilver...! Till resterande betalningar fick Sverige hjälp av holländarna som lånade oss pengar (tack!)

Efter detta gick det bättre. Sverige slöt förbund med Holland och en hyfsat gynnsam fred slöts även med Ryssland. Då var det bara konflikten med Polen som var kvar (med Gustav II Adolfs kusin Sigismund som kung).

När det väl var såhär pass lugnt började Axel styra fokuset inåt och ta itu med statsbygget. Axel hade helt andra idéer än vad Karl IX hade haft. Karl IX hade velat fokusera på att se över och skriva om landslagen. Men Axel tyckte att det var bättre att fokusera på tillämpandet av lagen.

På baksidan av boken jag läser står det att Axel ”höll samman byggandet av den moderna staten” och att han ”grundade flera institutioner som håller än idag”. Jag har varit väldigt nyfiken på vilka dessa insitutioner är. Här har vi då den första: hovrätten!

Svea hovrätt

Axel, rådet och kungen skissade fram ett förslag på en ny rättegångsordning och den lades fram för riksdagen och drevs igenom 1614.

Några saker som detta innebar var att:

• häradsrätten och lagmansrätten var tvugna att nedteckna alla domar och domskäl och skicka in till granskning av en särskild ämbetsman vid hovrätten.
• det blev svårare att avrätta folk, dödsdomar fick nämligen inte verkställas innan de hade stadsfästs av hovrätten.
• bevisbördan hamnade mer hos den som anklagade och inte hos den svarande. Känns så självklart nu men det var inte det då. ”Oskyldig tills bevisat skyldig”.

Axel ville att hovrätten skulle vara högsta instans men det blev inte riktigt så. Kungen ville behålla sin rätt att benåda så kungen blev kvar över hovrätt.

Axel såg till att hovrätten organiserades som ett kollegium - alltså att alla medlemmar lade sin egen röst och behövde motivera den. Han såg också till att en regel infördes som sa att de riksråd som dömt i ett mål i hovrätten inte fick delta om samma mål kom upp till revision i rådet.

Ansvaret för hovrätten lämnades till drotsen (om ni minns så var det han som var ansvarig för rättsväsendet och var den förste av de fem främsta ämbetena), men Axel jobbade vidare tillsammans med drotsen för den fortsatta utvecklingen av hovrätten. I viktiga mål kallades Axel ofta in som bisittare.

Efter hand blev det tungt för en ensam hovrätt att sköta allt så nya hovrätter inrättades för Finland i Åbo (1623), för de baltiska provinserna i Dorpat (1630) och för Götaland (Göta hovrätt) i Jönköping (1634).

Utvecklingen av rättsväsendet gjorde att behovet av ordentligt utbildade jurister ökade. På sätt fick Uppsala universitet ett uppsving kring juridik och hovrätten fick snabbt betyda mycket för utbildningen och för de många ”ofrälse” (alltså borgare och bönder - de var inte ”frälsta/befriade från skatten”) som studerade där. Juridikstudenter fick komma till hovrätten som ”auskultanter” = lyssnare, sitta med och skriva förslag på egna domar. Många sådana här auskultanter blev under stuidetiden anställda som lagläsare vid hovrätten. Den tidens substitut till CSN :)

Svea hovrätts logga

Hovrätten - där har vi alltså den första sak vi har kvar i modern tid som vi mångt och mycket kan tacka Axel Oxenstierna för...!

På återhörande från Axel.

That's the thing about pain

Ännu ett fantastiskt citat från The Fault in Our Stars...

Bild från through-0ceaneyes.tumblr

Bild från or-so-i-feel.blogspot

The Fault in Our Stars

Bild från thepoetrycooker.blogspot.com

Måste nämna en bok som jag läste för 1,5 år sedan när den kom ut - i januari 2012. Den blev aktuell i mitt liv igen nu då min vän Emma lånade och läste den över semestern. Hon kom rödgråten och lämnade tillbaka den när hon var klar.

The Fault in Our Stars (på svenska: Förr eller senare exploderar jag) debuterade som etta på The New York Times Best Seller-lista för young adult fiction och boken stannade där i sju veckor. Dessutom utnämnde TIME Magazine den som den bästa romanen för 2012. Och då ska man komma ihåg att det var samma år som JK Rowling släppte ny bok...!

Detta är en sådan bok där jag egentligen vill säga varken bu eller bä om handlingen då jag verkligen inte vill spoila något. Men det jag kan säga är att jag aldrig läst en bok som gestaltar balansen mellan död och liv så väl som denna. Har heller aldrig läst en bok som hanterar ämnet cancer så väl som denna.

Antagligen även 2013 mest läsvärda bok.

Från Megan Holgate på Pinterest.

Axel Oxenstierna del 2 - från födelse till rikskansler

Jag njuter verkligen av att läsa Gunnar Wetterbergs bok! Kommer fortsätta att sammanfatta innehållet i en bloggserie om Axel Oxenstierna.

I del 1 satte jag honom bara i ett historiskt sammanhang. Klicka här för att läsa del 1.

Nu till åren från födsel till det att han blev rikskansler:

Axel var av släktet Oxenstierna. "Stierna" i namnet kommer från tyskans "stirn" som betyder panna. Släkten hade nämligen en oxpanna på sitt vapen. De hette alltså Oxpannor. Oxenstierna har alltså inget med "stjärna" att göra.

Axel föddes 16 juni 1583 på gården Fånö i Uppland. När Axel var drygt ett år gammal flyttade familjen till Reval (nuvarande Tallin) där de bodde ett antal år.

De sista årtiondena av 1500-talet var väldigt stökiga och labila i Sverige. Jag ska inte gå in på det för mycket men grundläggande kan man säga att det var då Gustav Vasas söner höll på att slå ihjäl varandra m fl över Sveriges tron.

Erik XIV (uppe t v), Johan III (uppe t h) och Karl IX (nere t h) - alla har de en siffra för alla lyckades de vara kung åtminstone ett tag. Även Johan IIIs son Sigismund (nere t v) var kung ett tag innan han besegrades av sin farbror Karl som då blev Karl IX. Högadeln drogs in i stridigheterna och det var en farlig tid då man vips kunde finna sig vara släkting till någon på den förlorande sidan och då förtjäna avrättning som förrädare.

Axels mamma insåg att hon behövde göra något för att vara säker på att hennes söner skulle vara utom fara så hon skickade iväg dem till att utbildas utomlands.
I början av 1599 drog Axel iväg med två av sina bröder; Krister och Gabriel.

Bröderna reste i 4,5 år. Ner genom Sverige, stannade på universitet i Rostock, Wittenberg m fl. Axel tog sina stuider mer seriöst än många andra i hans generation. Han skaffade sig en bred och på många områden djup utbildning i allt som ansågs viktigt: teologi, logik, retorik, statsvetenskap, juridik och mattematik. Dessutom läste han de tre klassiska språken (latin, grekiska och hebreiska) - var dessutom en duktig latinist ansåg samtiden - och lärde sig under resan även tyska.
I början av 1603 steg bröderna i land i Kalmar igen.

När de kom hem till Sverige hade lugnet inte lagt sig helt men många adelsmän hade följt Sigismund i landsflykt eller blivit dödade i blodbadet i Linköping. Karl IX hade makten.

På hösten 1604 begav sig Axel till hovet. Man vet inte så mycket om vad han gjorde där den första tiden mer än att han fortsatte studera en det. Mest statsrätt och historia. Under 1605 fick Axel mer att göra och den 17 december 1605 gick Axel varaktigt in i kungens tjänst.

År 1607 gifte sig Axel med Anna Åkesdotter av släkten Bååt.

Karl IXs stora projekt var en revision av landslagen för den hade typ inte fått ordentlig tillsyn sen 1300-talet. Ska inte gå in på det för mycket men en viktig händelse är att riksdagen och kungen inte alls tyckte lika och de gick ihop sig riktigt ordentligt. Natten mellan 10 och 11 augusti fick kungen ett kraftigt slaganfall. En del historiker hävdar att slaganfallet i själva verket inträffade efter att han upprört tilltalat riksdagen men det vet man inte säkert. Hur som helst så var Karl IXs hälsa rejält försvagad efter denna punkt.

En annan sak som riksdagen och Karl IX var oense om var om man skulle kriga med Danmark. Det låg förstås massa olika saker till grund för detta, men för att sammanfatta kan man säga att varken svenska eller danska riksrådet ville ha krig. De ville däremot Karl IX och danske kungen Christian IV. De var i luven på varandra hela tiden. Skrev brev till varandras riksråd och klagade på varandras länder och avvisade samtidigt att det egna landet skulle gjort något fel.

I maj 1610 samlades rådet för att diskutera hur man skulle svara på det senaste brevet från Danmark. Kungen ville sätta hårt mot hårt och inte gå med på svenska eftergifter men det ville inte rådet gå med på. Rådet skrev ett eget förslag till svar som gjorde kungen vansinnig. Det finns så pass mycket kvar att man kan jämföra rådets vilja med Axels egna utkast som han tog med till mötet och de är otroligt lika. Det verkar därför som att detta var det första dokumenterade tillfället då Axel drivit igenom sin politiska taktik i rådet.
Karl IX lyssnade tillfälligt men snart drogs det upp igen och denna gång struntade Karl helt enkelt i rådet och skickade sitt eget svar (!!) och i och med det var kriget i princip igång.
Det gick inte bra för Sverige. Danskarna gick in i Sverige och erövrade Kalmar. Då gjorde Karl något som får mig att tänka att han måste varit galen eller extremt kaxig, eller antagligen båda två; han skrev brev till Christian IV och sa att han tyckte att de skulle lösa konflikten på gammalt hederligt vis: genom att de båda kungarna möttes i envig (!!). Ett par dagar senare svarade Christian med ett extremt kaxigt brev som finns bevarat (älskar detta!). Högst upp i brevet skrev han: "Utfärdat på Vårt (!) slott Kalmar". Måste citera brevet då det är helt fantastiskt:

"Vad angår den kamp du erbjuder Oss, förefaller den Oss spott värd av den orsak, att Vi är utmärkt klar över att du redan är nog så slagen av Gud i himlen, så att det är mycket bättre att ynka dig än att slåss och fäktas med dig. En varm kakelugn vore dig mycket tjänligare än en sådan skärmytsling eller kamp och därtill en god medikus, som kunde sätta ditt huvud i lag igen. Du skulle skämmas gamle narr, att på så vis angripa en ärlig herre, vilket du säkert har lärt av gamla skökor, som brukar värja sig med skäll och smäll."

På något sätt blir historien så levande när man läser något sådant där!

Danskarna tog även Öland men det lyckades unge Gustav Adolf (Karls son) ta tillbaka. Karl blev snabbt svagare och dog den 30 oktober 1611.

Hittade ingen målning av Gustav Adolf som ung...

Axel blev en av drottningens närmaste rådgivare under tiden då Karl var döende och mer och mer blev Axel en av rikets ledande män.

Gustav Adolf var 16 år då hans far dog och var allts egentligen inte myndig att ta över tronen (vilket man enligt lag blev vid 24 års ålder). MEN Karl IX hade satt Gustav Adolf till att få en riktigt konungslig utbildning väldigt tidigt. Gustav Adolf hade dessutom visat sig mogen både vid tillfällen då han behövt ha att göra med riksdagen och rådet då hans far var sjuk men också i strid som när han t ex tog tillbaka Öland. Riksdagen bestämde därför att Gustav Adolf skulle bli kung direkt.

Axel fick sin roll som rikskansler den 6 januari 1612 bara drygt en vecka efter det att Gustav Adolf formellt hade antagit regeringen.

På 1600-talet var dessa rikets fem viktigaste ämbeten:

1. Drotsen (ansvar för rättsväsendet)

2.Marsken (ledde krigsmakten)

3. Riksamiralen (ledde flottan)

4. Rikskanslern (ledde kungens kansli - papper & admin helt enkelt)

5. Riksskattmästaren (skötte pengarna)

Tidvis hade vissa av ämbetena mest varit titlar men Oxenstierna steppade upp direkt och tog kontroll över kungens kansli.

Axel var alltså bara 28 år gammal när han blev rikskansler på nyåret år 1612. Det vanliga var att man var 40-50 år innan man hade hunnit bli kvalificerad...!

Sveriges läge var mycket utsatt när Axel blev rikskansler. Under våren 1612 skrev Axel en genomgående analys av landets bekymmer. Det blev tio punkter där den första inleddes med orden: "Alla våra grannar är våra fiender."

Det var läget i Sverige när Axel landade i den roll som han sedan skulle ha fram till sin död.

--
På återhörande om Axel!

Axel Oxenstierna del 1 - sammanhanget

Har börjat läsa mitt livs första biografi. "Axel Oxenstierna - makten och klokskapen" av Gunnar Wetterberg.

Inser att de flesta kanske antingen somnat eller skrattar åt mig nu men för den lilla (?) skara som finner det intressant tänkte jag ge Axel (vi är du med varandra vid det här laget) flera inlägg längs vägen. Boken är nämligen 549 sidor varav jag hittills läst 72 och det finns redan saker att säga.

Inser också att förfarandet att dela upp det hela ökar chansen att andra utöver Axels fanclub kanske kan finna det intressant.

I detta första Axel-inlägg tänkte jag börja så enkelt som att bara  sätta honom i ett sammanhang.

Axel Oxenstierna har fascinerat mig sen mellanstadiets historielektioner då han kortfattat nämndes som den som tog hand om landet när den unga Kristina för tidigt blivit drottning efter hennes fars (Gustav II Adolfs) död i slaget vid Lützen. Axel brukar omtalas som en politiskt viktig person men mycket mer än så fick i alla fall inte jag lära mig i skolan. Tyvärr, vill jag säga, då Axel var den störste (?) administratör Sveriges historia sett och Sveriges ende europeiske statsman.

Han föddes 16 juni år 1583 på Fånö i Uppland. På nyåret 1612 blev han rikskansler, endast 28 år gammal. Han behöll posten fram till sin död 28 augusti år 1654.

För att få lite sammanhang kan jag säga att vid Axels tillträde som rikskansler hade Sveriges kung Karl IX nyligen dött (1611) och efter honom kom Gustav Adolf.

För ytterligare sammanhang kan jag säga att detta är nästan hundra år efter Stockholms blodbad som inträffade 1520.

Det är nog så mycket jag vågar ta i ett inlägg. I nästa Axel-inlägg tänkte jag kanske fokusera på vägen som ledde fram till hans utnämnande som rikskansler år 1612.

Återkommer till Axel.