söndag 11 augusti 2013

Axel Oxenstierna - del 3 fred & instiftandet av hovrätten




"Axel Oxenstiernas styrka var redan från början det systematiska sättet att angripa och reda ut svårigheterna. Var sak hade sin tid; det ena gav ofta det andra, men han släppte inte taget förrän problemet var löst."
Axel Oxenstierna - makten och klokskapen, Wetterberg Gunnar, Bokförlaget Atlantis AB 2013

Så karakteriserar Wetterberg den nyblivne rikskanslern.

Axels första analys av Sveriges problem var att ”alla våra grannar är våra fiender”. Det blev prio 1 att ta tag i. Först ut var Danmark med kung Christian IV i spetsen. Axel ledde fredsförhandlingarna (som hölls i Knäred) från Sveriges sida, men det var riktigt svårt. Sverige var inte direkt i ett bra förhandlingsläge. Det blev en dyrköpt fred. Oxenstierna ville se till att Sverige skulle få tillbaka Älvsborg då det var en strategiskt viktig stad. Lösensumman blev tio tunnor guld, omräknat till en miljon riksdaler (!!) som skulle göras i fyra avbetalningar.
Till den första avbetalningen såg det ut som att det inte skulle gå vägen och danskarna skulle få behålla Älvsborg i alla fall. Det gick till och med så långt att kungen lät smälta ned och mynta ut sitt eget bordssilver...! Till resterande betalningar fick Sverige hjälp av holländarna som lånade oss pengar (tack!)

Efter detta gick det bättre. Sverige slöt förbund med Holland och en hyfsat gynnsam fred slöts även med Ryssland. Då var det bara konflikten med Polen som var kvar (med Gustav II Adolfs kusin Sigismund som kung).

När det väl var såhär pass lugnt började Axel styra fokuset inåt och ta itu med statsbygget. Axel hade helt andra idéer än vad Karl IX hade haft. Karl IX hade velat fokusera på att se över och skriva om landslagen. Men Axel tyckte att det var bättre att fokusera på tillämpandet av lagen.

På baksidan av boken jag läser står det att Axel ”höll samman byggandet av den moderna staten” och att han ”grundade flera institutioner som håller än idag”. Jag har varit väldigt nyfiken på vilka dessa insitutioner är. Här har vi då den första: hovrätten!

Svea hovrätt
Axel, rådet och kungen skissade fram ett förslag på en ny rättegångsordning och den lades fram för riksdagen och drevs igenom 1614.

Några saker som detta innebar var att:
  • häradsrätten och lagmansrätten var tvugna att nedteckna alla domar och domskäl och skicka in till granskning av en särskild ämbetsman vid hovrätten.
  • det blev svårare att avrätta folk, dödsdomar fick nämligen inte verkställas innan de hade stadsfästs av hovrätten.
  • bevisbördan hamnade mer hos den som anklagade och inte hos den svarande. Känns så självklart nu men det var inte det då. ”Oskyldig tills bevisat skyldig”.
Axel ville att hovrätten skulle vara högsta instans men det blev inte riktigt så. Kungen ville behålla sin rätt att benåda så kungen blev kvar över hovrätt.

Axel såg till att hovrätten organiserades som ett kollegium - alltså att alla medlemmar lade sin egen röst och behövde motivera den. Han såg också till att en regel infördes som sa att de riksråd som dömt i ett mål i hovrätten inte fick delta om samma mål kom upp till revision i rådet.

Ansvaret för hovrätten lämnades till drotsen (om ni minns så var det han som var ansvarig för rättsväsendet och var den förste av de fem främsta ämbetena), men Axel jobbade vidare tillsammans med drotsen för den fortsatta utvecklingen av hovrätten. I viktiga mål kallades Axel ofta in som bisittare.

Efter hand blev det tungt för en ensam hovrätt att sköta allt så nya hovrätter inrättades för Finland i Åbo (1623), för de baltiska provinserna i Dorpat (1630) och för Götaland (Göta hovrätt) i Jönköping (1634).

Utvecklingen av rättsväsendet gjorde att behovet av ordentligt utbildade jurister ökade. På sätt fick Uppsala universitet ett uppsving kring juridik och hovrätten fick snabbt betyda mycket för utbildningen och för de många ”ofrälse” (alltså borgare och bönder - de var inte ”frälsta/befriade från skatten”) som studerade där. Juridikstudenter fick komma till hovrätten som ”auskultanter” = lyssnare, sitta med och skriva förslag på egna domar. Många sådana här auskultanter blev under stuidetiden anställda som lagläsare vid hovrätten. Den tidens substitut till CSN :)

Svea hovrätts logga
Hovrätten - där har vi alltså den första sak vi har kvar i modern tid som vi mångt och mycket kan tacka Axel Oxenstierna för...!



På återhörande från Axel.

Inga kommentarer: