tisdag 6 augusti 2013

Åkerbärsjakten

I norra halvan av Sverige växer åkerbäret. Den godaste smak på denna jord. Jordgubbar, släng er i väggen. Hjortron, släng er i väggen. Choklad, släng dig i väggen...!

Att Luleåresan skulle innehålla en åkerbärsjakt kändes given. Men det är ett trassel att plocka och rensa, så man behöver vara motiverad att få tag på dem.

Åkerbären växer i igenvuxna åkrar och liknande så först får man finna sig i att vada i högt gräs. Det är en bra idé att ta på sig långärmat och långbyxat...

Moster <3
Sedan gäller det att hålla ögon och näsa öppna. Du känner i luften att du närmar dig för du känner den karakteristiskt söta doften. Man får i princip plocka på huk för att upptäcka bären.

Den som söker han finner.
På engelska kallas de Arctic Raspberrys - de är nämligen släkt med hallonen, fast oändligt mycket godare!

Åkerbär (Rubus Arcticus)
Man behöver rensa bären direkt när man kommer hem för de saftar ihop sig snabbt. Man får dessutom räkna med att det tar lika lång tid att rensa som det tog att plocka eftersom att bärets fäste nästan måste "opereras" bort. Men smaken är mödan värd!

Ett bra tips är att använda en rentvättad nagelsax som verktyg!

Stick ner, knipsa till och dra ur.
Bären hamnade på glass efter maten. Gott!

Lägg bären i en skål och sockra. Låt stå och dra till sig och ät sedan till vaniljglass.
Till middag blev det grillade burgare gjord på nymald högrev. Måtte varit de godaste burgare jag ätit i mitt liv!


Axel Oxenstierna del 1 - sammanhanget


Har börjat läsa mitt livs första biografi. "Axel Oxenstierna - makten och klokskapen" av Gunnar Wetterberg.

Inser att de flesta kanske antingen somnat eller skrattar åt mig nu men för den lilla (?) skara som finner det intressant tänkte jag ge Axel (vi är du med varandra vid det här laget) flera inlägg längs vägen. Boken är nämligen 549 sidor varav jag hittills läst 72 och det finns redan saker att säga.

Inser också att förfarandet att dela upp det hela ökar chansen att andra utöver Axels fanclub kanske kan finna det intressant.

I detta första Axel-inlägg tänkte jag börja så enkelt som att bara  sätta honom i ett sammanhang.

Axel Oxenstierna har fascinerat mig sen mellanstadiets historielektioner då han kortfattat nämndes som den som tog hand om landet när den unga Kristina för tidigt blivit drottning efter hennes fars (Gustav II Adolfs) död i slaget vid Lützen. Axel brukar omtalas som en politiskt viktig person men mycket mer än så fick i alla fall inte jag lära mig i skolan. Tyvärr, vill jag säga, då Axel var den störste (?) administratör Sveriges historia sett och Sveriges ende europeiske statsman.

Han föddes 16 juni år 1583 på Fånö i Uppland. På nyåret 1612 blev han rikskansler, endast 28 år gammal. Han behöll posten fram till sin död 28 augusti år 1654.

För att få lite sammanhang kan jag säga att vid Axels tillträde som rikskansler hade Sveriges kung Karl IX nyligen dött (1611) och efter honom kom Gustav Adolf.
För ytterligare sammanhang kan jag säga att detta är nästan hundra år efter Stockholms blodbad som inträffade 1520.

Det är nog så mycket jag vågar ta i ett inlägg. I nästa Axel-inlägg tänkte jag kanske fokusera på vägen som ledde fram till hans utnämnande som rikskansler år 1612.

Återkommer till Axel.

"The town was paper but the memories were not"



En dag min första semestervecka i juli sträckläste jag Paper towns av John Green.Vilken bok. Vilken BOK.

Har läst hans två första romaner Looking for Alaska och An Abundance of Katherines, med god behållning. Läste sedan han senaste bok The Fault in Our Stars som fått otroligt mycket goda vitsord och blivit utnämnd till årets bok 2012, eller något sådant. Håller med de flesta om att The Fault in Our Stars är John Greens främsta verk. Största litterära verk.

Men.

Paper Towns är min favorit. För den är på något sätt min.
Den pendlar mellan humor och allvar, skratt och sorg som i princip alla Greens böcker - men den gör det såååå utsööökt. Fastnade framför allt för hur han beskriver hur man ser andra människor. Hur man lär känna andra människor.

Jag älskade den.

Bild från lizziedarcys.tumblr.com

Bild från observando.net

måndag 5 augusti 2013

Äntligen Luleå


På plats i Ersnäs utanför Luleå. Underbart att återse min älskade släktingar!

Familjen har utökats med två nya islandshästar sedan jag var här förra sommaren. Nämligen unghästen Draumur till höger och Moldi i mitten - kusin Sophias hästar. Till vänster syns Leiknir - moster Ingegerds häst.

En diskussion vid middagsbordet om huruvida hästarna skulle låta en sitta upp i hagen utan ens en grimma ballade ur i någon slags vad som direkt behövde genomföras. Så ut i hagen bakom huset for vi, skrattandes, deklarerandes "Det här är inte en bra idé...!"och Maria satt upp på hästen. Kändes som när vi var 10, 12 år och galopperade i skogen fast vi inte riktigt fick. Dundrade fram i flickaktigt övermod. Gick bra i typ 30 sekunder men sen satte Moldi av och Maria drattade i backen.
Så då vet vi det...!
(Inga människor eller djur skadades vid detta experiment. Endast Marias vita byxor fick sig en kyss av gräset... :)


Norrland <3

Loppisfynd från Småland


Så glad för mina loppisfynd under Smålandstrippen!


Hittade massa ljusstakar för typ en femma stycket. Tänkte göra en liten klunga av ljus på skänken vid en vägg där vi tänkt göra ett litet tavelkollage med bilder från bröllopet osv. Vi har fortfarande inte framkallat några bilder, trots att vi varit gifta i två år nu, haha! Men nu tänker vi att vi ska få upp lite guldaktiga ramar på väggen med lite fina bilder.


Har länge saknat en rejälare, smal, hög vas. Har bara haft korta, tjockare vaser så att alla blombuketter har behövt kapas på mitten! Hittade en perfekt vas på en loppis i Mariannelund. Hittade också två bröd/fikakorgar, tre vita linneservetter (som hamnar i högen som vänter på att få monogram), en vacker gammal lärobok i näringsgeografi och en påse tygtrasor som jag har en liten framtida tanke med. Återkommer till det.


På Erikshjälpen i Vimmerby hittade jag mitt roligaste och mest otippade fynd! Jag är väldigt förtjust i skissade, gamla stadsbilder så jag gick närmre dessa för att kika och fick en överraskning. Bilderna föreställer the Bullring & St Martins i Birmingham, New Street i Birmingham och High Street i Solihull. Tre av mina mest besökta platser under året jag bodde i Birmingham, England! Givetvis fick de följa med hem.


I lördags var vi i Torsås på släktträff för min svärmors sida. Svärmor är nämligen uppväxt i Söderåkra. Det var supertrevligt! Under dagen besökte jag, G och svärmor hantverkarmässan i Gullebo. Överallt stod människor och sålde sitt hantverk och överallt doftade det trä, nyslungad honung och brända mandlar.

Hittade 8 st fina, enkla smörgåsbrickor i trä. De blir fina vid soppskålen i höst. Köpte också två vackert snidade smörknivar. En i ene och en i plommonträ.

Hittade även en äldre dam som sålde gamla apotekarburkar med träslevar för 15 kr stycket...! Har sett liknande på Åhlens för betydligt mer så jag blev extra glad!


Denna lilla spegel fick jag med hem som ett fint minne av svärmor. Hennes stora mål var att hitta en hantverkare hon träffat som barn. Hon mindes att han brukade rista in vackra små dekorationer i glas och att han en gång gjort en spegel till henne.
Just som vi var färdiga att ge upp och åka tillbaka till släktträffen hittade vi honom! Där satt han med sitt lilla bord och sina speglar. Givetvis kunde svärmor inte låta bli att köpa speglar till alla sina 4 döttrar och till sin sonhustru och de två äldsta flicke-barnbarnen! <3