Vissa insikter kommer med åldern

Sara och Emma promenerar.
Emma: "Fake it 'til you make it" och "Learning by doing" är två så bra meningar... Det sammanfattar NG ganska bra.
Sara: Ja, men visst känns det som att "Learning by doing" väldigt mycket borde vara mottot för ens första NG-år och "Fake it 'til you make it" otroligt bra sammanfattar ens andra...? *skrattar*
Emma: Men vad blir mottot för ens tredje år då...?
Sara: Jaa, du...
Emma: "Get rich or die trying"?

Jag vill tacka livet

Hej livet.
Läs det här inlägget.
Det skrev jag den 12 augusti förra året, min sista kväll innan jag flyttade till Uppsala. Nu sitter jag här och imorgon flyttar jag till Uppsala. Till min första egna lägenhet.
Livet, tack för att du är ett äventyr.
Jag känner mig ungefär som jag gjorde då. Fast ändå verkligen inte. Då var det augusti och byn började avbefolkas igen. Nu är det juli och turisterna är fler än någonsin. Något jag fått uppleva på första parkett med tanke på mitt receptionistjobb på byns camping.
Livet, tack för att du är föränderligt.
Ikväll packade vi in allt i en lastbil och imorgon ska vi packa ur det igen. Så onödigt. Fast ändå verkligen inte. Flera vänner hjälpte till. Speciellt Jesper var mycket behjälplig.
Livet, tack för att det är fler som lever dig och inte bara jag.
Morgondagen för med sig flera kära återseenden. Och på lördag blir det bröllop.

Och så blev det afton och snart blir det morgon och livet fortsätter.

Mardröm á la flyttpack

Jag misströstar...

Dagens affärsidé: En firma som flyttpackar åt folk! Rensar, packar, bär - rubbet! Jag har till och med en slogan till dem: "Det du inte märker att vi kastat gråter du inte över".

Arg som ett bi

Nu sitter jag här i min säng och tröstäter glass. Patetiskt? Javisst. Men vet du, just nu skiter jag i det. Har haft en hemsk dag på jobbet. Inte nog med att dagen var hemsk - den ville aldrig ta slut heller! Crap.
Så om ni ursäktar så tänker jag återgå till glassen och tredje säsongen av vänner nu. Jag saknar mina NG-vänner-vänner...En speciell tanke går ut speciellt till Bella, Julia och Fia...kram på er.

YouTube - because sometimes mirrors just aren't enough.

:'D

Min pappa är cool

När man packar för att flytta upptäcker man mycket om sig själv. Jag har t ex fått det bekräftat att jag till fullo ärvt min bokälskande gen från min far. Vi är båda stolta ägare till ett ganska imponerande hemmabibliotek som nu mera huserar i ett ansenligt antal banankartonger. En del av mig skäms nästan. För varje bok jag packar ner tycks Chiquita banana-kvinnan stirra på mig med en allt mer misstroende blick.
"Ska du behålla den OCKSÅ...?!" Det är jag säker på att hon skulle säga om hon inte bara var färg tryckt på en kartong.

"Läsning är för själen vad motion är för kroppen", är nog Olow-klanens inofficiella motto och lines som "there is no such thing as TO many books" har blivit våra försvarsargument.
Det bästa är förstås böcker med tillhörande anekdoter; tex som den jag nyss fick höra av far när han packat ner Studiebibeln i fem band (dyr, fruktansvärt svår att få tag på and apparently the toast of every young bibleschool-students eye) i en av mina bokkartonger.
En helt vanlig dag när pappa var på jobbet - han var redaktionssekreterare på Dagen på den tiden - blev han uppringd av Sverre Larsson, VD för Dagen, handplockad av Lewi Pethrus och pretty much högsta hönset i hela pingströrelsen. Pappa gick trapporna upp till högsta våningen i Dagenhuset och steg in på Larssons kontor varpå Larsson säger något i stil med: "Jag tror att du ska ha de här. Jag tror att de är ämnade för dig." Han pekar på den omfattande Studiebibeln och pappa tar med darriga knän emot den sanslösa gåvan. Om det var pappas något ovanliga roll som en i ledningen på Dagen OCH medlem i Södermalmskyrkan (något av en motsägelse på den tiden har jag förstått), hans stora intresse för Lewi Pethrus livsverk eller kanske bara en himmelsk ingivelse lär vi aldrig få veta. Men det jag med säkerhet kan säga är att de fem banden kommer få en särskild plats i bokhyllan i min och Emmas nya lägenhet.

Note to Emma:
Pappa kommenterade särskilt att "Emma kommer säkert finna dem intressanta nu när hon ska gå bibelskola".

När vi ändå höll på att prata anekdoter berättade pappa om den gången han badade bastu med John Mayall. Be honom berätta storyn själv om du träffar honom någon gång. Det blir nog bäst så.
I kväll somnar jag med insikten att my dad typ är en living legend.

Kära Johanna G som i Guld

Detta gjorde min dag.

Dessutom följde en igelkott mig hem

dagen
Underbart återseende av Vicci
Första shoppingen på ett år
Fika på Tant Grön
Ett oväntat möte
Somrig prylförsäljning

kvällen
Elsas balkong i kvällssol
Samtal som man inte har med någon annan
Tankar och sånger
I write on my hands and talk to fast
Framtid

Dessutom följde en igelkott mig hem.

Och hur firade de?

Jag fick bekräftelse på min teori om att svalorna håller på att lära sig flyga. Typ i alla fall. Idag satt de alla fem på sladden i taket bakom receptionen och firade sin triumf över tyngdlagen. Och hur firade de? Genom att kollektivt bajsa ner marken under sig.
Kolla filmen...jag skojar inte, alla de vita prickarna är deras verk.