tisdag 27 maj 2008

I en koj på Elida

25 maj. Vi mönstrar på Elida och påbörjar våra avslutningsdagar på Teamåret 07/08

Besättningen har den blick man får endast av att ha sett ett tusen och en solnedgångar över havet.
De har vind i håret - även när det är vindstilla...
Det klär människor att ha vind i håret.
Jag vill också ha vind i håret.

26 maj. I en koj på Elida

Känslorna svallar likt vågorna på havet. Jag ligger på mage i min lilla trånga koj och en liten ensam spotlight lyser uppp mitt hörn. Mitt alldeles egna hörn på den här båten - denna, den största segelbåten i Skandinavien (40 meter lång - som Ostindiefararen - och 45 masthöjd).
Idag har vi seglat - något som jag hittills haft skräck inför.

Det är märkligt det där med havet...det är så stort. Och så blått. Och så salt.
Salt vatten, salt vind, salt vind i håret.
I våra ofta stressade liv kan frihet vara en bristvara. Här ute bjuds den gratis. Den finns i luften. Det är bara att ta ett djupt andetag och den är din. Frihet som syresätter din kropp. Frihet som leker i ditt hår. Frihet som smeker din kind likt ett ljuvt löfte.

Det här teamåret är slut och jag känner en fantastisk tacksamhet. Tacksamhet över det jag fått lära mig och tacksam het över de jag fått lära känna.
Och imorgon ska jag försäkra mig om att de alla förstår det.

fredag 23 maj 2008

Byråkrati är bara bra

Joel och Samuel var trötta men på hugget i bilen imorse.

Joel: Byråkrati är bara bra. Tänk om staten skulle ha sådana reklamskyltar. Fatta vad grymt det skulle vara. Typ: Säg något dåligt om byråkrati. Då så.

Samuel: Solidaritet...det skulle man kunna göra en del med som företagsnamn. "Solidaritet - för en ljusnande framtid".

torsdag 22 maj 2008

Media har rätt ibland


I rest my case.

(150 inlägg. Hipp hipp hurra!)

tisdag 20 maj 2008

Dagens internettips och mäktiga naturfenomen

Isak visade mig en helt underbar sajt idag! Icas picknicksajt! Kolla in den här.

Där kan man söka på picknickplatser över hela Sverige - jag sökte på Gamleby och fick upp följande...

Garpedansberget
Garpedansberget ligger i hjärtat den lilla staden Gamleby och är ett mäktigt naturfenomen. Bergets röda granitklippor har sen urminnes tider fascinerat lokalbefolkningen och området är känt för sin rikedom av sägner och myter, alla förankrade i traktens spår efter kultplatser och fornlämningar. Av dessa många sägner handlar flera om den mytiske jätten Garpe och de sagofigurer som ingår i hans värld.


Ja, vad säger ni Gamlebybor? Hur många gånger har man inte fascinerats av naturfenomenet Garpes röda granitklippor? Och så har man tydligen uppgraderats till stad också. Fantastiskt.

fredag 16 maj 2008

Datorkrasch? Yeah, why not!

En trådlös accesspunkt och en backupstation som lagrar på fem diskar. Detta berikades vi med på kontoret igår.
Vad det innebär i praktiken är att när man nu kommer in med en laptop och ansluter till nätverket på huvudkontoret backuppas din hårddisk var tredje minut. Det fina i kråksången är att backupstationen inte lagrar på en disk och byter till nästa när den första blir full - utan den lagrar på alla samtidigt. Signalerna sänds ju med 1:or och 0:or och då gör den så att disk 1 registrerar en etta, disk 2 en nolla, disk 3 nästa siffra, disk 4 nästa osv osv. Detta gör att om något (mot all förmodan) skulle hända med en av diskarna så kan de andra fyra räkna ut vad som stod på den och skriva in det på den nya disken som man ersätter den förstörda med.
Hejhopp, så säkert allt brev! Det är nästan så att man hoppas att datorn kraschar så att man får testa den lilla apparaten.

tisdag 13 maj 2008

Jag kallar det viddbreddning

Gosh, I love the internet.

Jag har insett att jag under det här året ökat min internetkonsumtion med en löjligt hög procenthalt.
Jag har aldrig suttit såhär mycket vid datorn, aldrig varit så beroende av internet och aldrig så hemma på YouTube som jag är nu.
Slöseri med tid och livskraft skulle en del kalla det. Jag kallar det viddbreddning.

Men varför då sitta här på en massa information och inte dela med sig. Det verkar bara dumt. När vi var små brukade min kusin Sofia säga (och säger kanske fortfarande) att "saker är till för att användas". Det verkade vara lite av hennes motto och jag tycker att det gäller bra för kunskap också. Kunskap bör spridas.
Med detta i bakhuvudet startar jag nu mitt nya bloggprojekt:
INTERNET FÖR DUMMIES BY A DUMMIE
För dig som inte vet var du ska surfa för att få dig ett gott skratt, för dig som känner dig nedslagen vid blotta omnämnandet av the World Wide Web eller för dig som kanske bara önskar vägledning genom YouTubes betesmarker - här kommer då:

EPISODE #1
BenLoka

Jag kan inte börja i någon annan ände än den jag började i.
En dag i maj förra året blev en video vid namn "Conversations you will have a million times in your life" featured på YouTubes startsida.



För dig som inte förstår vad det innebär kan jag meddela att det är lika med många klick. En video som får äran att för en dag eller ett par hamna på YouTubes startsida blir med största säkerhet sedd löjligt många gånger. Om det dessutom är en bra och rolig video är chanserna väldigt stora att den kanalen som lade upp videon får väldigt många fler prenumeranter. (Om du vill förstå hur det påverkar en YouTubian att bli featured kan du kolla videon som BenLoka la upp strax efter sitt "genombrott". Videon heter "I GOT FEATURED!!!" och du hittar den här.)

BenLoka som gjort och lagt upp videon "Conversations you will have..." var redan ganska känd på YouTube, men jag strosade fortfarande runt helt omedveten om den vloggande sidan av sajten i fråga. När jag såg titeln på videon klickade jag på den då jag tyckte att det lät intressant. Spenderade de närmaste minuterna med att se videon om och om igen allt emedan jag försökte att inte skratta sönder mig.
Och nu är jag YouTube-fantast - och det har jag mycket att tacka BenLoka för.

Så för att då guida dig vidare vill jag ge dig ett par länkar:
BenLokas Channel på YouTube (Kolla så många videos du orkar och prenumerera för sjutton gubbar!)

BenLokas blogg (För den som roas mer av humor i skrift...)

BenLoka bloggar nämligen också - bra och otroligt humoristiskt dessutom.
Den 19 mars i år inledde han ett inlägg med följande ord:
"Well it's been a whole year of wonderful youtube, and with nearly 10'000 subscribers under my belt, I'm starting to reevaluate why I bought the belt in the first place. Turns out it wasn't to hold my trousers up after all. It's real purpose is to contain vast amounts of people."

Och ytterligare ett utdrag som en överkurs till er som redan är hemma på YouTube och tål lite internhumor:

"And another thing. Apparently I am a goat. Or at least related to one. People have been telling me this all week, and somone e-mailed me the evidence yesterday."



Äh, vet du vad. Du borde bara läsa hela inlägget här.

Två andra extra roliga inlägg:
"I have a lot of heterosexual man-love for these guys"
och...
It's a sign!

Sammanfattning:
BenLoka - den perfekta YouTube-kanalen för dig som uppskattar lite torr vardagsbrittisk humor.

And that concludes Episode #1

ps. Inser att nästa episod måste få temat "How to YouTube". Kan man inte YouTube kanske ovanstående inte var så lättfattligt som jag från början tänkte att det skulle vara. Häpp, häpp. Sånt e livet.

Det fina i kråksången

Detta är mitt 146:e inlägg...det är inte många kvar till 150 nu! Och det är inte långt kvar till dagen då min blogg fyller 1 år. Kanske inte mycket för världen, men det känns faktiskt lite skoj. Den 5:e juni 2007 skrev jag mitt första inlägg.
Läste just vad jag skrev då. Så märkligt det känns att tänka på att jag då inte alls visste det jag vet nu, hade upplevt det jag har upplevt nu och faktiskt inte tänkte som jag tänker nu.
Livet är så oförutsägbart. Men jag börjar förstå att det är lite av det fina i kråksången.

måndag 12 maj 2008

Dags för lilla Milla Milosh

Så mycket att säga...var ska man börja? No idea. Som nyutnämd mediakoryfé på NG kan jag dock säga att jag nu vet vad som är Just Around The River Bend, i alla fall den närmaste. Mitt nuvarande känslotillstånd sammanfattas väldigt bra i sången nedan:



Och för att fira skulle jag vilja publicera något som jag hållit på ett tag: personbetraktelsen över the woman, the myth, the legend: Milla! :)

Milla...hm...Milla... Milla är en riktig veteran inom Ny Generation-sammanhang. En riktig gammal räv. Hon är ganska fantastisk faktiskt, den där Milla. Allt hon gör, gör hon med en otrolig övertygelse. Är det något hon verkligen inte tycker är bra då kan du räkna med att få höra henne säga något i stil med: "Nä-ä alltså! Det fååår bara inte va-ra så! Det finns bara inte på kartan liksom!" Uttalandet är oftast ackompanjerat med ett nerböjt huvud, stint uppåtblickande ögon och en bestämt spänd hand som skulle avskräcka den frimodigaste pellejöns till debattör. Är något riktigt bra däremot, kommer du antagligen få höra henne säga (med lika stor positiv övertygelse denna gång): "A-men du finns ju inte. Du ä ba såå bra!"

För uppmuntra och se det postiva i saker och människor det är Milla bra på. Jag har ett exempel på det. För någon månad sedan stod jag och Milla och pratade om bloggare. Jag berättade för henne hur jag hade tyckt att bloggare oftast var självupptagna människor som bara skrev om händelser ur sina egna liv - och till på köpet gjorde det helt utan någon som helst kreativ språkkänsla! På detta uttalande svarade Milla: "Nä, så tycker inte jag att det är. Bloggare...de är de som uppskattar de små sakerna i vardagen."
Jag gick därifrån och kände att det är nog ganska bra med bloggare i alla fall. Till och med sådana som bara uppdaterar en gång i månaden och då alltid inleder inlägget med "Oj, vad länge sedan det var jag skrev här..."

Milla är något av en ytterlighet. Tycker hon något då tycker hon det till 100%. Sedan finns det inget som säger att hon inte kan byta sida eller ändra sig, men när hon gör det då går hon från 100 till 100. Från 100% emot till 100% för. Och är hon någon gång lite hälften-hälften i vad hon tycker då är hon hälften-hälften till 100%.

Milla är...Milla är...hm...jag tänker så det knakar här; hörs det? Milla är något av ett fenomen. Jag är medveten om att jag låter sanslöst diffus nu, men jag vet verkligen inte hur jag annars ska uttrycka det. Och det är nog där jag stannar med det här.

Kan också meddela att Milla är en frekvent besökare i Saras stuga och det är ju sköj. :)

Gå och gör något vettigt nu, gott folk, istället för att sitta här och läsa the mindless blabberings of someone that really must learn to reflect a little before charging ahead reclessly.

Tack för uppmärksamheten.

tisdag 6 maj 2008

Just around the river bend

Jag har hittat den. Låten som sammanfattar hela det här läsåret. Förra årets låt var Miniature Disasters med KT Tunstall. Årets blir Just Around The River Bend från Phocahontas... :)

What I love most about rivers is you can't step in the same river twice
The waters always changing always flowing
But people I guess can't live like that, we all must pay a price,
to be safe we loose our chance of ever knowing

What's around the river bend, waiting just around the river bend
I look once more just around the river bend
Beyond the shore, where the gulls fly free, don't know what for
what I dream the day might send, just around the river bend
For me... Coming for me...

I feel it there beyond those trees and right behind these waterfalls
Can I ignore that sound of distant drumming?
For a handsome sturdy husband who builds handsom sturdy walls
and never dreams that something might be coming

Just around the river bend, just around the river bend
I look once more, just around the river bend
Beyond the shore, somewhere past the sea, don't know what for
Why do all my dreams extend, just around the river bend
Just around the river bend!

Should I choose the smoothest course, steady as the beating drum?
Or do you still wait for me dream giver?
Just around the river bend...


måndag 5 maj 2008

Att sticka någon i ögat med ett leende

Nu är det dags för en väldig massa att mynna ut i ett blogginlägg. Så förutsägbart. Men ändå ganska mysigt. Solen går ner varje kväll, det är också ganska förutsägbart - men fortfarande mysigt.

"Jag har tagit mig en liten funderare på om jag borde skriva de här personbetraktelserna egentligen. Jag kom fram till att det väl inte kan skada." Så skrev jag innan jag gjorde min senaste personbetraktelse. Och det står jag fast vid trots att mitt betraktande nyligen kallats "att sticka någon i ögat med ett leende". Det var FK som sa det och när mitt svar blev att "ja, det kanske det är", skrattade han förtjust och överraskat. Det var inte min betraktelse av Joel i sak som hans kommentar syftade på utan egentligen formen "personbetraktelse" i stort.
Det är dock komiskt att detta påstående kom från mannen som inleder sin blogg med orden:

"Detta är min egna uppkopplade parkbänk. Här funderar jag på sådant man upptäcker när man ger sig tid att inhalera samtiden och dess egenheter från en bänk. Här är jag åskådare.

Och säkert en åsiktsmaskin."

Nu är detta visst farligt nära att falla i det påhoppsdike som personbetraktelserna alltid strosar på kanten till. FK, du får förlåta mitt lilla tjuvnyp om du läser det här. Jag ger dig, som du vet, rätt i sakfrågan. :)
Men som jag ser det finns det bara två leenden att sticka någon i ögat med. Antingen ett gnistrande eller ett vasst. Vilket som har jag inget emot det. Båda två är flickdrömmar att kunna leverera.