den sista...

Den har kommit. Boken. Den sista Harry Potter boken.
Slår över till bokslukar-mode nu...men vi hörs... jag kommer väl upp för luft och proviant nån gång.

ingen vit riddare på vår driving range iaf

Bollmaskinen bestämde sig för att bli ur funktion idag. Jag for o petade överallt jag kunde komma för att se så att det inte fastnat bollar, sten, polletter eller något annat men kunde inte hitta något fel. Tillslut gav jag upp och skopade upp ett antal hinkar som jag ställde under rea-bordet som vi har utanför shopen. Detta för att folk ändå lätt skulle kunna få sina bollar till rangen. Denna placering producerade dagens skämt;
En kund kom in och köpte sig en pollett och jag upplyste honom om att bollmaskinen var ur funktion och att han kunde ta sig en hink under bordet. Han gick ut men vände sig då om och sa låtsat förfärat:
"Men då blir det ju svart ju...!"
Jag såg på honom oförstående i ett par sekunder vilket fick honom att upprepa sitt påstående.
"Ja, så får det väl inte vara? Svart, under bordet?"

hehe

imorgon är sista dagen jag jobbar i juli. hall-e-lu-ja.

GE MIG RAST!!!

sitter i Golfshopen och är jätteilsk!! gripande greenfeegäster!! GRIPANDE GOLFARE!!
"jaha, e de bra me dig?" frågar de. NEEJ det är det inte! alla är ju så gripande otrevliga!!
golfare som förväntar sig att de får gå ut och spela trots att de inte är medlemmar någonstans (som man MÅSTE vara) och sedan blir skittjuriga för att jag inte släpper ut dem. så försöker de muta mig som att jag var nån himla maffia. och sedan beter de sig som att jag inte vet NÅGONTING utan att de bara är är världens översittare...aaargh ja bara babblar för jag är så arg!!
G E M I G R A S T ! ! !

idag känner jag för första gången på två somrar: this job sucks!

usch. var bara tvungen att skriva av mig lite. trodde nästan jag skulle klippa till någon.

fenomenet kallas rea

Män och kvinnor är som bekant olika. Det visar sig dock extra mycket när det är dags att shoppa kläder. Medan mannen mest stövlar in och på rutin rycker åt sig en XL (trots att han skulle kunna komma i en M) av ett välbekant märke är kvinnan mer kräsen och i många fall osäker. Mannen säger gärna saker som "Haru nån bra piké eller?" och lämnar därmed öppet spelrum för mig medan jag har hört kvinnor som under sjuttonde granskningen av samma rosa plagg fundersamt säger "Hmmm...jag hade för mig att den var mer ribbad..."
Och på tal om kvinnornas osäkerhet, jag har ännu inte haft en karl i shopen som ratat ett par shorts eller en kepa för att han tycker att han har för fula knän eller vader eller hårbotten eller...ja, ni fattar grejen.
Nu kanske ni tycker att det låter som att jag föredrar männen som kunder över kvinnorna, men ni förstår, det var inte alls så jag menade. Jag är bara tacksam över att vi har en blandning. När man har haft ett par kvinnliga kunder, som jag för övrigt verkligen kan relatera till (jag har full förståelse för om man inte vill köpa den gröna pikén för att den inte matchar ens hårfärg), är det trevligt med ett par män som impulsköper det man sätter i händerna på dem.

MEN jag har märkt att det finns ett fenomen som orsakar rubbningar i dessa båda beteendemönster. Fenomenet kallas Rimpulsus Eattus Aspenderasus, mer känt som "rea" och jag har nyligen haft möjlighet att studera effekterna på nära håll.
Under en rea blir både mannen och kvinnan mycket mer köpsugen och själva naturlagarna för shopping verkar kastas om. Det heter inte längre "jag köpte kläder för 600 kronor" utan "jag sparade 1000 kronor". Jag kan själv vittna om de starka påverkningarna av drogen "rea", då jag själv föll för mitt eget köpknep och köpte en Nike polo jag spanat på sedan förra sommaren under förevändningen att jag ju "sparade 350 kronor".

Men så var den ju så rasande snygg också.

gårdagen

Gårdagen, fredagen den trettonde juli, bjöd på fint golfväder och banan var välbesökt. Vi hade strax under 50 greenfeegäster! Golfshopen var även den välbesökt och lugna stunder var sällsynta.
Hade ett litet äventyr med en gråsparv också...! Fåglarna här utanför är så tama att då och då flyger de in i shopen. Tack och lov flyger de oftast snabbt ut igen, men gråsparven igår var inte lika lycklig som sina tidigare mer lättfotade ("lättvingade"?) syskon. Denna gråsparv flög nämligen längst in i shopen och fastnade bakom gallret i fönstret bakom kaffemaskinen! Den pep och flaxade och dunsade vilt huvudet mot fönstret gång på gång precis som en dum geting.
Jag, tillsammans med en trevlig kund - är inte hundra på vad hon heter men hon köpte ett par sjukt snygga långbyxor (svarta Röhisch med tillhörande skärp) - försökte fösa och vifta med händerna för att få fågeln att flyga ut själv, men förgäves. Den lilla stackaren hade blicken fäst på gräset utanför och förstod inte att han kunde bli fri bara han vände sig om och provade flyga bakåt ut genom det breda gallret istället. Vid det här laget hade han jagat upp sig så dant att man kunde höra honom flåsa (har aldrig hört en fågel flåsa förut...!) och efter en bra stunds försök att fånga upp honom i en mugg insåg vi att det inte skulle gå. Jag gjorde då det som tycktes mig det enda vettiga kvar att göra - fånga fågeln med händerna. Ni vet med fingrarna sådär utspärrade så att det blir som en bur, sådär som man gör när man fångar fjärilar för att deras känsliga vingar inte ska skadas. När jag fångat den störtade jag ut ur shopen och öppnade min handbur så att fågeln kunde flyga sin kos.
Det var nästan så att man kände sig lite som en Disneyprinsessa, ni vet de där i sagorna som är så väna och så milda att djuren på ren instinkt flockas runt dem och vita duvor sitter i deras händer och kuttrar. Förutom att denna prinsessa hade gula gummihandskar på sig så att fågeln inte skulle bita henne och darrade i rena skräcken fem minuter efteråt för att hon hållit en livs levande fågel i händerna...

det är inte bara en film med hög mysfaktor...

Klockan halv sex mötte jag Linda, Jesper och Daniel på ICA som överenskommet. Vi skulle handla mat inför Indienkvällen! Efter lite diskussioner och en hel del runtrännande bestämmde vi oss för Chicken Tikka Masala med ris kryddat á la Indien. Vid sidan av detta hade vi pitabröd, honungsmelon och grönsallat.
Väl hemma hos Linda och Julia satte vi, efter en lätt "förindiskning" (linda och julia slank ner i varsin sari, jag draperade mig med en indisk sjal och målade prick mellan ögonen. Till och med pojkarna fann sig i att Jullan virade sjalar runt huvudena på dem som skulle föreställa den variant av huvudbonad de har i Lagaan) igång med maten.
Jesper och Daniel dukade, och då menar jag inte att de bara slängde fram lite tallrikar; de vek servietter formgav salladen hela köret...! Jag lagade maten tillsammans med Jullan och Linda. Senare dök även Sara Bibelsk (bibelskole eleverna här i bynn får allesammans smek-efternamnet 'Bibelsk'), Joel, Hanna och Linda K upp.
Maten smakade alldeles ljuvligt och i sinnet befann jag mig åter i Birmingham "the Little India" of England. Vi åt och hade typiska konversationer som t ex:
Sara Bibelsk: "Var det klasskompisar från musikhöskolan som du var och hälsade på?"
Linda A: "Jaa, tjejen är min klasskompis och killen var hennes pojkvän. Killen är bror till en av fiollärarna inne i stan, hon är med i Marieborgskyrkan...!"
Joel: "Oo vad heter hon?"
Linda A: "Danielsson"
Joel: "Ahaa men då vet jag nog vem d.."
Jag: *plötsligt intresserad* Annette?! Jaha vad trevligt!"
Linda A: Ja vet du; deras barn har en borg som säng!
Linda K: En borg?
Linda A: Ja en borg!
K: Borg?
A: Ja de har byggt en borg som de har som säng!
K: *ser förvirrad ut*
A: En B O R G!
Joel: En boll?

Filmen kom inte igång förräns nio-draget och tyvärr droppade folk som skulle jobba imorgon av en efter en. Den sista halvtimmen var det bara jag, Daniel och Jullan kvar...!
Det var längesedan jag såg Lagaan och jag hade glömt hur mycket jag tyckte om den. Det är inte bara en film med hög mysfaktor, de är även en av de mycket få indiska filmer man kan hitta som Aishwarya Rai INTE är med i...! Det bästa är nog all sång och dans; jag älskar det! Ett tag såg jag så mycket på Lagaan att jag började lära mig lite hindi...!
Filmen, som handlar om en kricketmatch mellan fattiga indiska bönder och de förtryckande britterna, är naiv på många sätt. Man vet vilka som kommer vinna, då och då brister alla ut i sång och alla dansar tillsammans oberoende av ålder, kön eller kast. Filmen innehåller även en klassisk "Oj, nej de FÖRLORADE! Nej, vänta, det var ett ogiltigt slag"-scen och en "Oo jag är en engelsk ung kvinna förälskad i en ung snygg indisk bonde. Vad ska jag göra nu? Jo, jag sjunger om det, smeker rosor och kastar ut vita duvor genom fönstret"-scen. Jag har aldrig märkt att kärlek får en att göra så. Kan förstås dock bero på att jag aldrig haft några vita duvor i närheten att kasta. Dessutom går mitt fönster inte att öppna så mycket. Jag skulle nog bara ta död på stackaren om jag försökte.
Var speciellt uppmärksam när det är ca 4.10 kvar av videon:



Men det kan inte hjälpas. Jag älskar den här filmen och Indien stal mitt hjärta.
En vacker dag kommer jag åka dit. På riktigt.

jag mumsade på...

Glömde säga... jag var i stan och träffade Jessica idag! Vi gick till Tant Grön, vår vana trogen (i min mening det bästa med Tjust, istället för "naturen och de trevliga människorna" som folk alltid säger i intervjuer i lokaltidningen. Nog är människorna trevliga och både skog och blomsteräng finns runt knuten; men Tant Grön, det är något extra det!).
Tant Grön, som är ett ljuvligt litet fik inne i stan, har blivit lite av mötesplatsen för oss. Under gymnasieåren hände det inte sällan att man blev sittande där med vänner och ett par av deras goda baguetter och därför serveras alltid tekoppen med ett par ordentliga skedar nostalgi för mig när jag nuförtiden sitter där och försöker ta reda på vad som händer i vännernas liv som jag inte träffar så ofta längre.
Jag mumsade på en med räkor i trängsel och lyssnade på Jessica berätta om sina äventyr i Göteborg. Auditions på Ballett Akademien, Artisten och jag vet inte allt. Till efterätt intogs lite äkta svensk ostkaka med grädde, jordgubbssylt och hjortronsylt, toppat med ett par jordgubbar. Låter det himmelskt? I know...

imorgon ska jag till Indien

Helgens planer följdes mer eller mindre. Det som inte gick att utföra var lånet av Den nionde insikten (boken Niklas insisterade på att jag läste). Men jag försökte verkligen, det är sant. Jag ringde bibblan i bynn; där fanns den inte men de sa att den fanns på bibblan i stan. På bibblan i stan sa de dock att boken inte blivit utlånad på många år och därför tagits bort. Hehe...
Funderar allvarligt på att köpa den över internet istället. Den verkar gå att komma över för trettio kronor och jag har faktiskt blivit lite nyfiken på den, efter allt snack...

Igår började vi med högsäsongsöppettiderna i Golfshopen, vilket innebär att vi har öppet 09.00-20.00 vilket i sin tur innebär en arbetsdag som sträcker sig över elva timmar. Var ganska så mör när jag kom hem igårkväll (fick skjuts hem av far som var och tränade med serielaget, tack o lov) men åkte direkt till daniel. fick ett mess där det stod att daniel, liina och linda var där och hade oppesittarkväll med levande ljus. De hade till o me sparat en bit av kakan de bakat - så sött. Runt elva höll jag dock på att somna och sa då att jag skulle ta och pallra mig hem. Vårt lilla sällskap förflyttade sig till farstun men fastnade där ytterligare en dryg timme diskuterandes sociala mönster. Hur männsikor kan vara antingen passiva eller aktiva bland folk. Passiva är alltså sådana människor som på något sätt är nöjda med de vänner de har. De håller sig till sin lilla grupp och släpper nästan inte ens in någon annan. Detta behöver dock inte ske medvetet.
Aktiva är sådana männsikor som hela tiden försöker föra samman olika sociala "gäng" och som hela tiden är ute efter att lära känna nya männsikor och omvandla bekanta till vänner.
Intressant blev det och jag tror att vi kom fram till att det sociala umgänget i bynn har börjat omvandlas från ganska passivt till att bli mer och mer aktivt.

Imorgon blir det Indien-kväll! Vi ska laga något indiskt, se om filmen Lagaan (som vann allas våra hjärtan härom hösten) o kanske till o me dyka ner i ett par sari.
Ill let you know how it went.
until then, I remain
yours

Sara

men om det nu är jag...

Pulade mest i Golfshopen idag, det var inte så mycket folk. Filade på skyltningen av herrkläderna. Har satt upp en del bilder på en golfbana kallad Oakmont (den är aktuell för att årets US Open spelades där) plus bilder på kända svenska golfare som Jesper Parnevik, Fredric Jacobsson och Ernie Els. Kom även på en redigt snygg reklamslogan. Eller rättare sagt, jag vet inte om det är jag som kommit på det. Det kan vara så att jag hört det någonstans, någongång och nu tror att jag kommit på det. Men om det nu är jag som kommit på det borde jag nästan ta patent eller nåt o sälja det till Nike.
"Get your drive back."
Äkta golfarordlek. *solar sig*
Ja, den meningen klippte jag ut i svart, grovt papper och det pryder nu herrsektionen ovanför bildkollaget.

Ser nu fram emot en ledig helg. En hel fredag, lördag, söndag L E D I G... det känns som en livstid.

helgen:

Fredag
Låna Den nionde insikten på bibblan
Åk till stan och handla nödvändigheter samt liten gåva till vän som fyller år

Lördag
Rep inför söndagens möte (Linda ringde o frågade om jag kunde vara med och spela o sjunga. yey!)
Kalasfika

Söndag
Spela i kyrkan

frågan är ju om man tror...

Fastnade i en djup diskussion om livet, universum och allting med min chef Niklas. Ganska random faktiskt. Det började med att han sa att han såg en så bra film igår". Gissa vilken? Jo, 300. Jag har inte sett 300 men jag har hört och läst en hel del om den, samt sett trailern och de första få scenerna. Jag kan inte säga att det är en film jag vill se. Men Niklas tyckte iaf att den var fantastiskt bra och att den hade "en så bra sensmoral. Att man inte bara ska hålla på och trampa ner varandra."
Det var väl där diskussionen började, när jag inte kunde låta bli att säga att jag nog inte redigt tyckte att det var sensmoralen i filmen.
Diskussionen blev en mycket långvarig sådan, över två timmar, och gled in på ämnen såsom Bibeln, evolutionsteorin, människors energifält, genetik, Gud osv osv. I över två timmar stod vi och pratade, med sporadiska inhopp av Tom och Janne, och en del korta avbrott från min sida med kommentarer såsom:
"Var det bra så? Då blir det tjugo kronor tack! Ja, vart var vi nu..."
Vet inte om vi kom fram till så mycket jusst...! Men det jag tyckte mig upptäcka var att egentligen tror inte kristna och okristna så olika. Jag menar när det gäller sådant som en del kallar "människors energifält" och sådant där. Men samtidigt tror vi ju väldigt olika. Antingen finns Gud, eller så finns han inte. Det är nästan lite som att vi är två motsatser som har backat så långt ifrån varandra att vi stöter ihop i ryggen. Frågan är ju om man tror att det är människan som backat från Gud, eller kanske från en illusion om någon högre makt de vill kalla Gud. Eller kanske tvärtom. Lätt att trassla in sig är det i alla fall.
Vi kom överens om att vi skulle läsa varsin bok som den andre fick välja åt en. Jag valde "Kan man vara kristen? av C. S. Lewis och han valde "Den nionde insikten" av James Redfield åt mig.

så filosofiskt det kan bli. till o me i en Golfshop.

en dag med sordin på

Lagade idag lunch hemma hos Daniel med lite trevligt folk från byn; Elsa o Malin o så Daniel förstås då. Det blev pasta med något slags hopkok till gjort av bacon, paprika, aubergin, lök och champinjoner kokade i matlagningsgrädde och diverse kryddor. Mmmmm...

Alldeles när vi ätit färdigt klingade det till i min mobil. Det var Hedén, NG-östteamare 06/07, som var på väg i husvagn till Öland med sin familj. De hade stannat i vår by för att handla på ICA och stod nu parkerade utanför centrum! Detta är ju en av mina favoritsaker med sommaren; oväntat besök! Det är så rasande trevligt! Så jag hoppade upp på pappas gröna jättecykel som jag parkerat utanför och cyklade de två minuterna till centrum. Var kul att få träffa lite NG-folk igen. Fick även träffa hela Hedén-familjen; morn, farn, bröderna, mormorn, hela köret haha! Jag stannade inte länge, de skulle precis till o äta, men det var definitivt ett trevligt avbrott i vardagen.
Nu när jag skriver om det så känns det ju som att det har varit en mycket trevlig dag...! Men ändå måste jag erkänna att jag känt mig ganska dämpad. Inte nere, men dämpad. Jag är aldrig dämpad annars så när jag väl lägger mig till att visa en sådan sida uppfattas jag oftast som nere.
Det är som att det har varit sordin på den här dagen. Som en sordin som man lägger på en fiol. Då låter fiolen inte längre ljus, klar och hög utan istället djup, dov och.. romantisk på något sätt.
Vilket påminner mig om att det var längesedan jag övade fiol... Vilket får mig att tänka på ett Fresh Prince of Bel Air avsnitt. Från första säsongen när yngsta dottern tvingas ta fiollektioner hos en småtokig, fransk 50-plussare med ålderskris som då om fiolen säger (tänk er det med fransk brytning...) :
"If you even look at another it will not speek for you for days...! But if you give all of yourself it will fullfill your every need and set your very soul on fire!!"

joråsatte.

en stjärnstund

Jag skulle ha velat vandra som han i Södern, tacka Gud för ostron och tumlare, prisa Gud för fågelsång och ytblixtar, se Gud avspeglad i små dammar vid strömdragen och i vilsegågna katters ögon. Jag skulle ha velat prata med bandhundar och praktfinkar som om de var mina vänner och medresenärer på de solbrända vägarna, full av kärlek till Gud. [...] Jag skulle ha velat se på tillvaron med ständigt förundrade ögon och tala på ett språk som bara hade ord för dyrkan.

ur Tidvattnets furste

ja ba somna nästan typ..

Talspråk är en sådan där sak som bara passar sig när det passar sig. Jag har svårt att uppskatta talspråk i skrift överhuvudtaget faktiskt, trots att jag själv använder det mycket, iaf när man chattar eller mailar (tydligen när man bloggar också!). Men ibland kan jag bli glad när någon tagit sig tid att skriva ett städat mail med ordentlig svenska. Det visar som att personen bryr sig. Ungefär som att man duschar, lägger håret o drar på sig den nya trevliga sommarblusen och inte dyker upp i pyjamas o håret på ända när man ska ta en fika på stan med en vän.
Jag vet att det länge varit i ropet att inte bry sig. Att skriva iaf, o ja ba mm men tycker ni inte att det känns lite som att det är sista skriket att skriva ordentligt...?
Nog förstår jag att "dagens ungdom" inte är halv-dyslektiker bara för att de skriver "ja ba orka inte gö läxorna" och jag tror säkert att de kan byta en propp, chikanera ett par utländska språk, räkna ut arean på en triangel och känna igen Mona-Lisa när de ser henne...men ändå mysler jag lite när någon under arton visar lite språklig finkänslighet och väljer att skriva också istället för oxå.
Det finns dock vissa språkliga fel jag inte står ut med. Jag står inte ut med dem för jag fattar inte varför någon skulle vilja skriva felet istället för det rätta.
Jag tänker på saker som att skriva mej istället för mig, infinitiv istället för imperfekt när det gäller verb som inte "utspela" sig i nutid, fler än ett utropstecken!!!!, två punkter där det ska vara tre.., kommatecken istället för punkter,,, folk som inte kan skilja på dem och de mm.
Syftningsfel är en annan sådandär grej... Klassikern:
"I met a man on the street with a wooden leg named Smith."

Och där var språkpolis-kvarten slut.
Förlåt att jag är så tråkig men ord är en passion, om nu det är en ursäkt.

kärlek iaf

ps. en viss tykenhet orsakas antagligen av tio timmar i en golfshop med migränaktigt snurr i huvudet och gräspollen i näsan.