Jag är tydligen Ravenclaware

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!

<

Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter
Quiz ever created.

Get Sorted Now!

"Are you so severe upon your own sex?" - YES!

Jag fick ett kedjemail häromdagen. Jag avskyr kedjemail. Men det här var faktiskt fruktansvärt roligt. Lite knepigt på sina ställen kanske men läs det och tillåt dig småle.

"Kurser för kvinnor Malmö Högskola, institutionen för genusforskning - våren 2008

Kurs 1: Att umgås med andra kvinnor
Vi försöker sätta ihop grupper med fler än två kvinnor som ska umgås utan
att tala illa om varandra på rasterna, då vi sitter två och två i
cafeterian. Dolda mikrofoner på damtoaletten, dit deltagarna släpps i
mindre grupper. Kursmaterialet är något försenat. Enligt Berit på
tryckeriet är det för att 'den där subban på korrektur, som tycker
hon är så snygg, inte kom i tid med grejerna'

Kurs 2: Navigering
Att läsa karta utan att vända den upp och ner när man kör söderut.
Spännande övningar, vi träffas på Ödeheden utanför Pajala och tar oss
hem till Malmö själva. Fastklistrad, rättvänd, karta på instrumentpanelen monterar vi. Överlevnadspaket för 3 veckor, nödraketer, 8000 meter snöre (fästs i bakre kofångaren vid starten) för er som kommer helt fel i början,
parlör på ryska, finska och norska och 22 mobiltelefonbatterier ingår.

Kurs 3: Skopackning
Vem säger att en garderob inte kan förmås att lagra 50 par skor till?
Lagom till vårsäsongens nya modeller kommer lär vi oss skyffla undan
högarna med de där asgamla och pinsamma skorna som köptes in förra
kvartalet. Samling hos Jönssons Hydrualikpump & Press, Kävlinge,
som också lånar ut verktygen. Under hösten kommer en liknande kurs
för badrumsskåp och damväskeförrådet.

Kurs 4: Finn 55 fel
För nykära/nygifta kvinnor som har svårt att våga tala ut om de där
Sakerna Som Han Ska Ändra På. Vi lär er hitta både det ena och andra som
ni inte ens tänkt på. Kursen leds av rutinerade kvinnor med flera kraschade
förhållanden bakom sig och vi har bokat Gudrun Schyman att ställa upp med
sitt alltid aktuella föredrag 'Har du snopp? Då har du fel!'
Kursdeltagarnas äkta män får sedan 5% rabatt på alla inköp över 50.000
kr hos plastikkirurgen Dr Skära Å Karva, dito på weekenduppfostringskurs
hos Kustjägarna i Vaxholm och samma rabatt på herrklädinköp på
Hansa, (kläderna väljs naturligtvis av hustrun), rabatten kan dock tas ut
i form av damskor istället.

Kurs 5: Parkering på 10 minuter
Känns det frustrerande att alltid komma för sent till era möten för ni
glömmer räkna in den där halvtimmen ni måste lägga på att fickparkera
varje gång? Vi lär er att på bara 10 minuter få in en Nissan Micra i en
8 meters P-ficka utan mer än två kofångartouchar. Samling Bulltofta
Flygfält. Ta gärna med handskar och sportdryck så undviker ni blåsor på
händerna och blodsockerdilerium. För er som har mer pengar än tid kan vi
istället erbjuda en Hummer Crusher med extra stora kofångare för 938.000
kr, då behöver ni inte bry er så mycket om andra bilar vid parkering.
Fri provning!! "

Nästan som när man var liten

Klockan 06.00 imorse åkte jag, Isak, Sara F och Madde från Allingsås. Vår västturné var slut, det var dags att åka hem och ju tidigare desto bättre tyckte vi.
Strax före 12.00 var vi hemma i Uppsala och det var ganska så underbart faktiskt. Jag fick någon slags energikick av att ha rest långt men ändå ha hela dagen kvar så jag tog itu med saker som annars brukar bli lätt att skjuta upp. Jag packade upp, sorterade OCH TVÄTTADE all tvätt. Lagade även mat och förberedde lunchlådor. Medan jag genomförde dessa sysslor uppfylldes jag av en välbekant men dock icke frekvent förekommande snöplogskänsla. Plogkänslan jag får när jag bara plöjer genom uppgifter och mår riktigt bra av det. När jag plöjer genom uppgifter och verkligen känner att jag använder dagen till något vettigt.

När den sena eftermiddagen gjorde sig påmind genom den låga solen som tittade in genom mitt fönster kände jag att det var dags att flytta ut på balkongen. Där satt jag sedan ett par timmar, i kvällssolen, och skrev brev till Elsa.

Det är vemodigt att veta att hon är så fruktansvärt långt bort och jag inte kommer få träffa henne förräns sommaren. Men ändå är det trevligt vemod på något sätt, eftersom jag genom detta för första gången har en riktigt kär väninna att brevkorrespondera med på riktigt. Och en sommar att se fram emot...nästan som när man var liten.

Ledig vårdag i Göteborg

Satt på Condecco på Avenyn, jobbade lite och lyssnade på Emma, Madde och Gabriel diskutera politik.

Vårpromenad i Göteborg.

Så rolig man får vara då... Detta stod på väggen inne på någon klädbutik...minns visst inte ens vilken det var.

Ovan har vi vad folk brukar kalla en "skön lirare".

"Det susar och brusar så tryggt om spårvagnarna här i Göteborg."

Fristad

Alla har vi nog en och annan fristad här i livet. En av mina är konstigt nog Ny Generation-lägenheten i Biskopsgården, Göteborg. Jag vet inte riktigt varför det är så, det enda jag vet är att det började redan första gången jag satte min fot i den här lägenheten.
När jag är här får jag en otrolig lust att vara perfekt. Leva ett liv med alla pusselbitar på plats, alla hästar hemma, alla indianer i kanoten...ja, du fattar grejen. Jag vill vara morgontrevlig istället för morgontrött, noggrann istället för halvdan och positiv istället för gnällig. Och det känns lättare att vara det när man är här.
Dessutom råkar det vara så att våryra och Göteborg blends in to awesome. För mig är det jämt vår i Göteborg. Jag älskar stället helt enkelt.

Tog en liten snabbtur i mitt bloggarkiv och läste det jag skrev sist jag var här. Det var min första Sverigeturné...det är exakt fem månader sedan idag... Vi hade en ledig dag och jag åkte in till stan och hälsade på Jessica.
Det var dessutom under denna turné som jag och Persson upptäckte att vi båda är YouTube addicts.

Och imorgon har jag återigen en ledig dag här i Göteborg. Det känns lite som att jag går i en cirkel, en trevlig sådan, och nu har jag gått ett varv.
Frågan är ju då; börjar man på en ny cirkel eller går man vidare upp på nästa nivå och gör den till en flervåningscirkel?

Sista turnén och lite mer Joel

Just nu är jag på turné i västra Sverige. Det är min sista turné för året och det kan man ju tänka sig att det skulle vara lite sorgligt. Det är det också men det kommer jag nog inte känna förräns om ett par veckor. Just nu är det praktiskt taget omöjligt att känna sorg för någonting för det är sådant underbart vårväder!


Isak kör Serafen.

Jag sitter brevid och njuter av vårsolen.

Det är lika bra att sitta bekvämt för det blir många mil...

On the Road...

På vägen till Nässjö körde vi förbi Brahe-hus. Det var solnedgång och fruktansvärt vackert.

Måste även lägga till något litet om gårdagens inlägg. När jag sa att Joel var smal menade jag alltså att han har en smal personlighet. En smal och djup personlighet. Hans person går inte på bredden, ut åt sidorna, utan den fortsätter framåt; smalt och djupt.
Oj, så poetiskt det låter...men ni fattar vad jag menar?

Joel - en personbetraktelse

Här kommer då en till personbetraktelse. Jag har tagit mig en liten funderare på om jag borde skriva de här personbetraktelserna egentligen. Jag kom fram till att det väl inte kan skada. Man får lära känna så många roliga, intressanta och framförallt olika människor under ett sådant här teamår att det känns synd att inte dokumentera dessa fantastiska personligheter som jag har kommit att tycka så mycket om.

Okej...då var det dags för Joel då. Om den människan skulle jag nog egentligen kunna skriva en mindre avhandling men jag ska försöka att bara ta det viktigaste.

Det mesta med Joel är smalt. Det är inte bara att han är smal utan även hans rörelsemönster är smalt. Och så har han sanslöst långa ögonfransar. Det är som Karen Joy Fowler skriver i Jane Austen-klubben: "Det verkade onödigt att så långa ögonfransar hade slösats på en man."

Joel verkar leva efter principen "varför upprepa sitt uttalande en andra gång om någon säger 'va?' när alla som egentligen är värda att prata med hör första gången?"
Denna princip verkar han även applicera på sina meningsbyggnader och formuleringar.
Exempel: Varför, i en predikan, säga:
"Moder Teresa var en alldeles fantastisk kvinna. Hon var nunna och har genom sitt omfattande arbete bland hemlösa i Indien förgyllt vardagen för tusentals människor. Hennes kärleksfulla natur är ett exempel för oss alla i hur det egentligen är att vara medmänsklig."
när man kan säga:
"Moder Teresa var en krutgumma som gjorde bra grejer i Indien."
...och alla fattar lika bra ändå?

Andra människor pratar oftast bara på som orden flödar till i huvudet och då kan det bli lite hur som helst. Man säger fel, säger saker man inte riktigt menar och saker som är dåligt eller fånigt formulerade och som gör att man förlorar eventuella diskussioner. I skrift däremot kan man ha en redigeringsprocess och bara få med det bästa.
Det läskiga med Joel är att han verkar ha den redigeringsprocessen i hjärnan redan innan han säger något. Därför är det mycket svårt att "sätta dit honom" så att säga, och genom det vinna diskussioner.

Jag är en ganska reaktionär människa. Jag reagerar mycket fort; händer det något bra blir jag eld och lågor med en gång, slår ut med armarna, utropar saker osv osv. När det händer något dåligt eller orätt blir jag snabbt ilsk och lägger ofta en syrlig kommentar innan jag hinner tänka mig för. Jag reagerar hela, hela tiden, på allt. Joel, däremot, är precis tvärtom. Den där promenaden runt huset jag kan bli tvungen att ta för att lyckas skriva ett förnuftigt svar på ett mail, den tar Joels hjärnceller runt varandra på två röda sekunder.

Det till synes enda tillfället då han kanske inte alltid tänker efter innan, är när han fäller en kvick, ironisk eller sarkastisk kommentar. Och en sådan har han alltid på G. Det spelar egentligen knappt någon roll vad det handlar om. Se detta exempel:
Vi kollar på bilder från teamåret 06/07 när en bild på Anna, norrteamare förra året, dyker upp.
Joel: Anna...henne har jag knappt sett alls det här året. Jag tror inte ens hon har varit här i huset...
Sara: Jo, hon var här för någon vecka sedan. På Jane Austen-kvällen som jag hade.
Joel (med minen hos någon som är tjurig över att inte blivit bjuden på en rolig fest): Mm. Jag fick aldrig det mailet.

Han är även upphovsman till ett par klassiska citat som t. ex. "NG är som en enda lång fest...med en hel del baksmälla".

I början av året sa Joel ofta på morgnarna "det finns risk för att det här blir en bra dag". Och det stämmer nog ganska bra; med Joel i närheten finns det risk för att det blir en bra dag.
Jag hoppas att du har en Joel i ditt liv. Det mesta blir så mycket roligare då.

Så att alla är med på noterna

Fick just ett mail från lille far där han skrev:

"Gumman,
I sådana här lägen är man ju bara tvungen att omedelbart gå ut i världen för att ta reda på vem denna Diana Barry är!
Google alltså!
Och ditt Diana Barry omnämnande är redan på 4:e plats över Googles förslag på allt om Diana Barry!
Första länken är en beskrivning av vem Diana Barry är:
Diana Barry - Anne’s best friend. Diana is a plump, pretty girl Anne’s age who lives next door to Green Gables at Orchard Slope. Diana and Anne become bosom friends immediately after they meet. Full of romantic notions about love and friendship, they swear devotion to each other forever. Although an agreeable girl, she lacks Anne’s imagination, intelligence, and independence.
:-)

Sen kommer imdb förstås - och sedan din blogg!

Hur cool är inte det.

PussPuss
Dad"

Måste ju bara förklara att självklart menade jag inte att Elsa är "plump" och saknar min "imagination, intelligence, and independence" utan bara att hon är en "kindred spirit" precis som Diana är för Anne.
Så. Nu är alla med på noterna.

Min Diana Barry

I onsdags fick jag ett brev. Och nu när jag tänker efter var hela saken ganska mycket som en scen ur en film. Jag kom hem ganska sent tillsammans med några av de andra i huset. Någon av dem som var lite snabbare än mig in gick direkt in i köket, såg brevet och kom ut med det till mig där jag stod i hallen. Det blev väldig uppståndelse över det där lilla brevet. Johanna och Bella upprepade gång på gång att det är så mysigt med brev, varför skickar man aldrig brev och framförallt varför är det ALDRIG någon som skriver till en?! Men jag lyssnade knappt för jag hade bara ögon för kuvertet. Det var grönt, hade utländska frimärken och pryddes av en handstil som jag definitivt kände igen. Kuvertet var från Elsa som nu bor i Honduras. Efter ett par sekunders chock bröts förtrollningen och jag kastade mig ner i kökssoffan, sparkade av skorna, krängde av mig ytterkläderna, allt medan jag försökte öppna brevet och läsa det samtidigt.
Hon inledde med våra ord "systra mi" och med ens kände jag det som att hon satt där och sa det till mig öga mot öga.
Det var det finaste brev jag fått i hela mitt liv! Jag saknar Elsa så otroligt mycket!
Har du någonsin läst eller sett Anne på Grönkulla? Om du har det så kommer du förstå nästa liknelse: Elsa är min Diana Barry.
Och imorgon ska jag svara på hennes brev.

Jag har tydligen inget filter

Detta är mitt 131:a blogginlägg. Jag kan inte fatta att jag inte själv la märke till att jag gick över 100-strecket! Jag ska inte missa 150 det är ett som är säkert...

Kände mig redigt pratsam när jag studsade in på kontoret idag. Och det säger en hel del eftersom att jag normalt sätt också låter kakhålet tugga en del.
Inne på media satt David och Petrus och var ganska tysta som vanligt. Därför märktes det extra väl att jag inte var lika tyst.

Sara: Hur har det gått med tidningen David, fick du mailet från Emma eller hade din mailbox hunnit bli full, asså var är min sån där...nån har snott den...du hade snott den Petrus, där står den ju! Alla pennorna...för vi får se om den kan gå i tryck på onsdag, Milla sa nåt om kaffe, eller torsdag kanske, a den här veckan i alla fall...
Petrus *asgarvar, vevar med armarna och härmar mig*: Filter? Nää då! Hahaha!
David: Asså Sara...vill du ha svar eller vill du fortsätta prata?

ps. Vill också bara uppmärksamma omvärlden på att min kära väninna Emma har publicerat del 5 i bloggserien "Att kommunicera med män". Så sjukt, gripande, jätteroligt!

Tolv dagar, no see

Det är tolv dagar sedan jag bloggade sist. GAH!
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att det, det och det måste jag blogga om, men så har jag inte gjort det. Varför undrar du. Ja, det undrar jag också.

Jag är just nu i ett litet rum med mormor-och-morfars-stuga-känsla i Pingstkyrkan i Leksand. Vi har haft konsert här ikväll och det var ganska grymt faktiskt. Introt till konserten blir bara roligare och roligare att spela! Jag har börjat variera det så nu spelar jag olika nästan varje gång. Det är sköj.
Jag känner på mig att detta knappast kommer att bli ett språkligt vackert inlägg.
Efter konserten och lite mingel satt jag och Gabriel Hagenfors (ja, Gabriel HAGENFORS och ja, det är en väldigt komisk historia bakom versalerna) och spelade lite. Han plockade upp en bas som stod lutad mot väggen och jag slank in bakom flygeln. Efter några maj7, add9 och en väldig massa d-moll kändes som att det var dags att gå och lägga sig.
Isak gick och la sig att sova i Serafen, vår skåpbil (!!). Han är inte redigt klok den pojken. Jag funderar på att gå ut med en filt till honom...blir det inte kallt i en bil på natten?! Ja, han gör ju som han vill. Den mannen må vara många saker men lättövertalad är han då inte. Inte på sådana här saker i alla fall; när han verkligen satt sig för att göra något.

Hum, hum...nu sitter jag och somnar när jag skriver. Jag ska sova istället.

Måste bara säga, eftersom jag lovade att berätta hur det gick, att Jane Austen-kvällen flöt på bra och var mycket mysig och trevlig. Sconesen var goda, filmen Emma mysig som vanligt och sällskapet formidabelt. :) En lyckad kväll.

Skämta aprilo

Ett par saker som (jag antar) är skämt:
- Att Persson fick en parkeringsbot imorse.
- Att Sara F och Persson råkade tanka en av NG:s dieselbilar med bensin.
- Att Joel ska sluta på Ny Generation.
- Att Hay också ska sluta för att påbörja ett nytt projekt…tillsammans med Joel.
- Att Emma har fått pojkvän.
Om du läser detta, Emma: Jag tar det inte som ett skämt för att det på något sätt är osannolikt. :) Jag tvingar mig själv att ta det som ett skämt eftersom jag hoppas att jag skulle hört om det någon annanstans än på facebook ifall det var sant.

Ett par saker som jag är tacksam för inte är skämt:
- Jag har så mycket ord i huvudet nu att jag helt enkelt inte hinner skriva ner allt. I en vecka i sträck har jag letat och letat i mitt huvud efter en idé till min krönika. Idag hittade jag det och det var precis som att hitta ett lite småtrassligt garnnystan när man är på reda-ut-humör. Det var bara att ta tag i början av tråden och börja nysta. Det skulle inte gjort något om jag skulle slutat nysta för en liten stund och gått därifrån för att göra något annat. Jag var säker på att nystanet skulle ligga kvar. Men faktum är att jag gick inte därifrån utan jag satt kvar och sträckskrev krönikan på typ femton minuter. Det har aldrig hänt förut och det var en lycklig upplevelse.
- Imorgon ska jag ha en liten kvällsbjudning med Jane Austen-tema. Jag ser fram emot det så otroligt mycket.
I’ll tell you later how it went.

En bok, lite vår och massa film

Den senaste veckan har jag haft total språklig inspirationstorka. Jag har inte fått ur mig ett enda vettigt skrivet ord. Inlägget nedan skrev jag för längesedan, jag har bara inte publicerat det förräns nu.
Men idag, efter en serie olycksaliga (och kanske lite saliga) händelser, strömmade orden till igen och nu kan jag inte sluta skriva för jag har så mycket ord i huvudet.
Jag tänkte därför passa på att berätta om lite saker som jag hittills varit till synes oförmögen att delge.

1. Den vackraste skrivbok mitt öga skådat...

...är nu i min alldeles egna ägo! Detta tack vare Alex som köpte den till mig när hon var i Indien! Jag måste komma på något riktigt bra att skriva i den. Jag kanske skulle ta och göra den till en dagbok. Eller nej, då skriver jag säkert bara något fånigt och sedan kommer jag att ångra mig och vilja riva ut sidor. Men det kan man ju inte göra i en sådan fin bok. Det kanske får bli en betraktelsebok eller en idébok... Fast det lämnar också utrymme för väldigt många skrivna misstag. Jag får nog fundera på det här...
Har du en bra idé vad jag kan göra med min fina, nya Indienskrivbok? Lämna en kommentar!

2. The Kite Runner

Detta är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Och det säger jag inte ofta. Eller, ja, okej, jag säger det inte ofta och menar det. Det är en sanslöst gripande historia som utspelar sig i Afghanistan. Jag vet inte om jag pallar att berätta mer än så (sorry Milla) för då börjar jag nog gråta igen. O, sa jag inte det? Jag såg den på bio - och grät mig igenom praktiskt taget hela filmen. I början var det mest den stilla gråtsorten. Men vid sista scenen då var satt jag bokstavligt talat där och hulkade - så mycket grät jag.
Det är en typisk vuxenfilm. Alla vuxna borde se den. Den är välspelad, välregisserad, välkostymerad och allt annat som börjar på väl-! Och så är den väl-digt fruktansvärd. Den ger dig en historia, en sanning, inte serverad på ett silverfat utan upptryckt mot dig som en närgången tiggare. Du kommer ingen vart. Du blir förtrollad. Sitter som klistrad i stolen, oförmögen att röra en muskel.
Den visar dig två livsöden. Ett tragiskt och ett bittert. Det gör så sjukt ont i hjärtat att se den här filmen så man vet inte var man ska ta vägen. Ändå är jag mycket glad att jag såg den och jag skulle rekommendera den till de flesta. Men jag vet faktiskt inte om jag skulle palla att se om den.

3. V for Vendetta

Vi hade myskväll på Atterbom i förrgår och såg V for Vendetta - en film som jag sedan länge bestämt att jag inte skulle se. Jag trodde att det var en skum, konstig film som jag inte alls skulle tycka om. Men nu var det någon annan som bestämde att det var denna vi skulle se och då gav jag med mig och tänkte "ja, varför inte...?"
Filmen visade sig vara riktigt bra. Den hade intressant, originell handling och hela vägen igenom höll den uppe en spännande, rebellisk stämning.
Under filmens gång lär sig huvudrollen, spelad av Natalie Portman, saker om sig själv. Hur mycket klarar hon? Hur mycket kan hon stå ut med för att hålla fast vid sitt beslut att stå för och göra det som hon i sitt hjärta vet är rätt?
Intressant film. Den bör ses.

4. Vårkvällar
Våren har nu anlänt och jag tror att den har kommit segrande ur vinterstriden den här gången. Fåglarna har börjat återvända och när man går hem från kontoret i den svala kvällsluften och känner solens sista strålar le mot en så känner man sig bara så lycklig.

5. The fast and the furious

Denna såg jag igår med pojkarna. Ja, det var väl inget som var förvånande? Som att jag skulle sätta mig och se en sådan film på eget initiativ! Eller...hmm... Det skulle jag faktiskt kunna göra. För någon vecka sedan såg jag om Matrix helt själv bara för att jag ville det.
Och trots allt skumt motorsnack så gav denna film mig en brinnande känsla att jag 1) vill ta körkort nu och 2) köra FORT!

6. Dagens språkpoäng
"Haha! Där fick du dagens språkpoäng!" Det har jag hört mig själv säga ofta på sista tiden. Detta gav mig idén till det jag nu instiftar. Här på min blogg ska jag dela ut dagens språkpoäng*.
Och dagens går till Milla som använde ordet "begeistrad" i en helt vanlig vardagsmening!

*"Dagens" som i "Dagar då folk säger något bra och jag kommer ihåg att blogga om det".