onsdag 30 januari 2008
Bilder? Not so much!
Hade tänkt lägga upp bilderna från Singapore ikväll. Men blogger krånglar så..."forget about it"!
torsdag 24 januari 2008
måndag 21 januari 2008
Wå hoe siang nien niman!!
Nu ska vi om tio minuter ge oss av till Heart of God church for sista gangen. Klockan elva ikvall flyger vi mot Istanbul och sedan vidare hem till Sverige.
Ignite-konferensen har varit mer an fantastisk. Den har varit sa sanslost, hejdundrande, goripande, hejdlost inspirerande och harlig! Jocke talade pa alla moten och Heart of God churchs lovsangsband ar det basta jag nagansin hort.
Under helgen startades 178 Ny Generation-grupper. I landet finns endast 202 skolor. Inser du vad detta innebar?! 88% av landets skolor har nu (redan!!) Ny Generation-grupper. Otroligt!
Narmare bestamt har 3 av 3 universitet, 5 av 5 Polytechnics, 11 av 12 ITE:s, 17 av 17 Junior Colleges och 142 av 165 Secondary schools Ny Generation-grupper!
Det lar inte droja lange forrans alla skolor i Singapore ar tagna. Aldrig forut i Ny Generations historia har ett landat startat sa starkt. Det badar gatt for Asien.
Igarkvall hangde vi med teamarna sent efter sista motet. De ar verkligen helt underbara. Jag forstar inte riktigt hur man har kunnat fa ett sadant hjarta for dem pa sa kort tid.
Ett par av dem var jattesugna pa att lara sig lite svenska och speciellt en av dem: Elgin, var riktigt, riktigt duktig. Han fick snabbt till ett forvanansvart bra svenskt uttal. Vi larde honom saga alla mojliga saker: "Jag kan forandra min skola!", "Du ar vacker, karring." (not my doing) och "Hur gó e den da!" som han uttalade med inte dalig Goteborgska! Vi skrattade sa vi skrek allihop. Elgin ville ocksa lara sig att laga lite svensk mat sa jag hade lite kockskola och larde honom hur man gor kottbullar och kladdkaka...!
Aven vi fick lara oss! Kinesiska! Det ar ett saaaaaaaaa coolt sprak!! (Nedan skriver jag som det uttalas)
1 siesie ni = tack
2 Wå hoe siang nien ni! = Jag kommer sakna dig!
3 Wå hoe siang nien niman! = Jag kommer sakna er!
4 Po-jao wang tsi... = Glom inte...
5 Wada she-siau, wada tjö-rewn. = Min skola, mitt ansvar.
6 Tsai tzie = Hejda!
7 Nihánmei = Du ar vacker (till tjej)
8 Nihanshwuái = Du ar stilig (till kille)
9 Wa tseu (ackel-ljud) me-ny = I'm a pretty lady
10 Nihow ma? = Hej, hur ere?
11 Wapú sihuan in to-ran = Jag tycker inte om indier
12 Wa sihuan in to-ran = Jag tycker om indier
Efter sista motet igarkvall tackade jag Pastor How genom att saga "Tack Pastor How, jag kommer sakna er! Men glom inte... "min skola, mitt ansvar". Hejda!" pa kinesiska. Mycket roande att se hans forvanade men uppskattande min!
Vill nastan inte aka hem...
Under helgen startades 178 Ny Generation-grupper. I landet finns endast 202 skolor. Inser du vad detta innebar?! 88% av landets skolor har nu (redan!!) Ny Generation-grupper. Otroligt!
Narmare bestamt har 3 av 3 universitet, 5 av 5 Polytechnics, 11 av 12 ITE:s, 17 av 17 Junior Colleges och 142 av 165 Secondary schools Ny Generation-grupper!
Det lar inte droja lange forrans alla skolor i Singapore ar tagna. Aldrig forut i Ny Generations historia har ett landat startat sa starkt. Det badar gatt for Asien.
Igarkvall hangde vi med teamarna sent efter sista motet. De ar verkligen helt underbara. Jag forstar inte riktigt hur man har kunnat fa ett sadant hjarta for dem pa sa kort tid.
Ett par av dem var jattesugna pa att lara sig lite svenska och speciellt en av dem: Elgin, var riktigt, riktigt duktig. Han fick snabbt till ett forvanansvart bra svenskt uttal. Vi larde honom saga alla mojliga saker: "Jag kan forandra min skola!", "Du ar vacker, karring." (not my doing) och "Hur gó e den da!" som han uttalade med inte dalig Goteborgska! Vi skrattade sa vi skrek allihop. Elgin ville ocksa lara sig att laga lite svensk mat sa jag hade lite kockskola och larde honom hur man gor kottbullar och kladdkaka...!
Aven vi fick lara oss! Kinesiska! Det ar ett saaaaaaaaa coolt sprak!! (Nedan skriver jag som det uttalas)
1 siesie ni = tack
2 Wå hoe siang nien ni! = Jag kommer sakna dig!
3 Wå hoe siang nien niman! = Jag kommer sakna er!
4 Po-jao wang tsi... = Glom inte...
5 Wada she-siau, wada tjö-rewn. = Min skola, mitt ansvar.
6 Tsai tzie = Hejda!
7 Nihánmei = Du ar vacker (till tjej)
8 Nihanshwuái = Du ar stilig (till kille)
9 Wa tseu (ackel-ljud) me-ny = I'm a pretty lady
10 Nihow ma? = Hej, hur ere?
11 Wapú sihuan in to-ran = Jag tycker inte om indier
12 Wa sihuan in to-ran = Jag tycker om indier
Efter sista motet igarkvall tackade jag Pastor How genom att saga "Tack Pastor How, jag kommer sakna er! Men glom inte... "min skola, mitt ansvar". Hejda!" pa kinesiska. Mycket roande att se hans forvanade men uppskattande min!
Vill nastan inte aka hem...
fredag 18 januari 2008
I'm a very important person
Idag akte vi linbana over till en liten mini-o tillhorande Singapore. On heter Santosa och var valdigt "turistig". Har bejakade vi de "turistiga" sidor vi hittills undertryckt. Vi lag pa stranden samt besokte the Underwaterworld, som var helt fantastisk.
Pa the Underwaterworld fick vi bland annat mata stingrockor...! Nar en anstalld erbjod mig en fiskbit att mata med fick jag en flashback tillbaka till ett kolmardenbesok jag en gang gjorde med min far och Nadia. Pappa utmanade oss att mata hajar i tron att vi skulle skratta at det som ett kul skamt men jag var pa direkt. Vi gick och fragade i infodisken hur det hela gick till (de hade nagon speciell mata hajar-kampanj just da) men det visade sig att man var tvungen att vara arton och ha dykarcertifikat. Jag var typ elva och hade aldrig dykt fran nagot hogre an en brygga. Sa hajmatning blev det inget med. Lite av det tycker jag dock att jag tog igen idag. Stingrockor ar ganska laskiga de med. Nar jag matat den gigantiska platta firren (vilket for ovrigt var en mycket marklig upplevelse) slangde han upp sin ena sida, likt en vink, och dangde ner den i vattenytan. Splash sa det och sa var jag dyblot. Oj, vad vi skrattade.
Ikvall kl 19.00 var invigningsmotet for Ignite-konferensen som ocksa fungerar som Ny Generation kick-off. Aven det var en mycket marklig upplevelse. Innan vi begav oss till kyrkan delade KS (var trognaste, bastaste teamarguide) ut band at oss at bara om halsen. Pa dem stod det "VIP". Jag visste inte att vi skulle var VIP:s...! Det ar mycket som kommer med de tre sma bokstaverna de far man val saga i alla fall. Vi hade var egen fil forbi hela kon pa vag in. Var egen eskort: ungdomar fran Heart of God church som var ansvariga for sakerheten (att de var kladda i svarta skjortor fick dem att kannas som livvakter). Var egen hissko, var egen reserverade rad och tillgang till VIP-rummet dar det fanns forfriskningar i form av juicer, exotiska frukter, mjuka kakor och trevligt sallskap. Om man raknar detta och plussar det med lunchen igar maste jag nog saga att jag aldrig blivit sa val behandlad i hela mitt liv som jag blivit de har tva dagarna.
Och motet sen...helt otroligt! Kyrkokulturen ar annorlunda har. Alla gensvarar med hoga "yes!" eller "woaaa!" hela tiden. Jag har annu inte helt och fullt funderat ut nar man ska saga yes och nar man ska saga woaaa, men det ger sig nog. Jag ser fram till morgondagen nagot sa otroligt. Sa mycket, in fact, att jag inte bryr mig om att jag ar dodstrott.
Pa the Underwaterworld fick vi bland annat mata stingrockor...! Nar en anstalld erbjod mig en fiskbit att mata med fick jag en flashback tillbaka till ett kolmardenbesok jag en gang gjorde med min far och Nadia. Pappa utmanade oss att mata hajar i tron att vi skulle skratta at det som ett kul skamt men jag var pa direkt. Vi gick och fragade i infodisken hur det hela gick till (de hade nagon speciell mata hajar-kampanj just da) men det visade sig att man var tvungen att vara arton och ha dykarcertifikat. Jag var typ elva och hade aldrig dykt fran nagot hogre an en brygga. Sa hajmatning blev det inget med. Lite av det tycker jag dock att jag tog igen idag. Stingrockor ar ganska laskiga de med. Nar jag matat den gigantiska platta firren (vilket for ovrigt var en mycket marklig upplevelse) slangde han upp sin ena sida, likt en vink, och dangde ner den i vattenytan. Splash sa det och sa var jag dyblot. Oj, vad vi skrattade.
Ikvall kl 19.00 var invigningsmotet for Ignite-konferensen som ocksa fungerar som Ny Generation kick-off. Aven det var en mycket marklig upplevelse. Innan vi begav oss till kyrkan delade KS (var trognaste, bastaste teamarguide) ut band at oss at bara om halsen. Pa dem stod det "VIP". Jag visste inte att vi skulle var VIP:s...! Det ar mycket som kommer med de tre sma bokstaverna de far man val saga i alla fall. Vi hade var egen fil forbi hela kon pa vag in. Var egen eskort: ungdomar fran Heart of God church som var ansvariga for sakerheten (att de var kladda i svarta skjortor fick dem att kannas som livvakter). Var egen hissko, var egen reserverade rad och tillgang till VIP-rummet dar det fanns forfriskningar i form av juicer, exotiska frukter, mjuka kakor och trevligt sallskap. Om man raknar detta och plussar det med lunchen igar maste jag nog saga att jag aldrig blivit sa val behandlad i hela mitt liv som jag blivit de har tva dagarna.
Och motet sen...helt otroligt! Kyrkokulturen ar annorlunda har. Alla gensvarar med hoga "yes!" eller "woaaa!" hela tiden. Jag har annu inte helt och fullt funderat ut nar man ska saga yes och nar man ska saga woaaa, men det ger sig nog. Jag ser fram till morgondagen nagot sa otroligt. Sa mycket, in fact, att jag inte bryr mig om att jag ar dodstrott.
torsdag 17 januari 2008
fisken i vattnet...och Chinatown
Idag har jag haft mina tva basta Asienupplevelser hittills.
1. Lunch pa the Ritz-Carlton. For de som inte trillade av stolen nar de laste det kan jag meddela att the Ritz ar ett av varldens mest kanda hotell. Det finns i London, New York och ocksa Singapore och ar hotellet vilket alla andra hotell mats emot. Nar jag fick reda pa att vi skulle dit holl jag pa att ga i taket. Vi blev ombedda att kla oss "smart casual", alltsa lite slentrian-elegant och omedelbart sag jag framfor mig vad jag skulle ha pa mig. Min flygande latta, graddvita kjol med guldtradsinlagg, blus med tidigt 1800-talsskarning och graddvita ballerinaskor med guldparlor. Detta givetvis akompanjerad med en lite storre kuvertvaska. Med ett enkelt gulddiadem och hastsvans (tofsen dold med en harslinga) fick helhetsintrycket den perfekta vardagliga efterklangen. Jag forstar att det kan lata overplanerat nar man skriver det sahar, men ni maste forsta att jag var helt lyrisk. Jag tog inte ens med min kamera - det kandes for oglamorost for the Ritz (tack och lov var det andra som tog kort sa ett fett bildspel utlovas nar jag kommer hem).
Pa morgonen innan vi akte googlade jag the Ritz-Carlton i Singapore och fick reda pa lite trivia (visste du att det finns 4200 tavlor med modern konst utplacerade pa the Ritz-Carlton? Bland annat verk av Frank Stella, Andy Warhol, Dale Chihuly och...och...) som jag sedan uppspelt delade med mig av till tjejerna nar vi gjorde iordning oss. Nar jag minuten innan vi skulle ga ner till var skjuts utbrast "Assa jag tycker verkligen att det ska bli SA KUL att luncha pa Ritz...!" sa Emma roat "Jag tycker verkligen det ska bli SA KUL att luncha pa Ritz med Sara Olow...!" Jag uppskattar the Ritz och hon uppskattar att jag uppskattar the Ritz. Fair game.
Det blev precis som jag tankt mig. Nastan. Lunchbuffen var otrolig. Det skulle inte forvana mig om jag provade fler nya saker pa den lunchen an jag gjort nagonsin tidigare i mitt liv sammanlagt. Som alltid hade vi vara underbara singaporianska guider som kunde beratta allt om Dim sum, sushi, dragon eyes osv osv for oss. Alla anstallda man motte hade prydliga uniformer och onskade en artigt a good afternoon.
"Nastan" skrev jag for att jag som den Pella jag ar gjorde en del klantiga grejer. Vet inte om jag vill foreviga dem pa min blogg sahar men jag kan i alla fall saga att nej, jag overdriver inte; klantigheten var smartsamt uppenbar vid flera tillfallen och ja, jag lyckades radda atminstone ett par av tillfallena.
2. Chinatown! Man, I love Chinatown! Trangseln, oordningen, fargerna, de markliga dofterna...allt! I Chinatown passade jag pa att ta mitt eget lilla aventyr. Jag smet ifran vara singaporianska livvakter for att trangas lite med den asiatiska massan! Snart firar kineserna nyar och darfor gick hela Chinatown nastan uteslutande i rott och guld. Det var precis som jag forestallt mig. Dar kunde jag spenderat flera dagar...inte visste jag att jag tyckte sa mycket om Asien...!
I Chinatown hittade jag bl a tofflor for en tjuga, sju mindre vaskor for ca 45 spann, gott kinesiskt godis (jo det ar sant det finns faktiskt!) och en present till min bror. Man, he's gonna love this...
Allt sammantaget ar detta resans basta dag hittills.
1. Lunch pa the Ritz-Carlton. For de som inte trillade av stolen nar de laste det kan jag meddela att the Ritz ar ett av varldens mest kanda hotell. Det finns i London, New York och ocksa Singapore och ar hotellet vilket alla andra hotell mats emot. Nar jag fick reda pa att vi skulle dit holl jag pa att ga i taket. Vi blev ombedda att kla oss "smart casual", alltsa lite slentrian-elegant och omedelbart sag jag framfor mig vad jag skulle ha pa mig. Min flygande latta, graddvita kjol med guldtradsinlagg, blus med tidigt 1800-talsskarning och graddvita ballerinaskor med guldparlor. Detta givetvis akompanjerad med en lite storre kuvertvaska. Med ett enkelt gulddiadem och hastsvans (tofsen dold med en harslinga) fick helhetsintrycket den perfekta vardagliga efterklangen. Jag forstar att det kan lata overplanerat nar man skriver det sahar, men ni maste forsta att jag var helt lyrisk. Jag tog inte ens med min kamera - det kandes for oglamorost for the Ritz (tack och lov var det andra som tog kort sa ett fett bildspel utlovas nar jag kommer hem).
Pa morgonen innan vi akte googlade jag the Ritz-Carlton i Singapore och fick reda pa lite trivia (visste du att det finns 4200 tavlor med modern konst utplacerade pa the Ritz-Carlton? Bland annat verk av Frank Stella, Andy Warhol, Dale Chihuly och...och...) som jag sedan uppspelt delade med mig av till tjejerna nar vi gjorde iordning oss. Nar jag minuten innan vi skulle ga ner till var skjuts utbrast "Assa jag tycker verkligen att det ska bli SA KUL att luncha pa Ritz...!" sa Emma roat "Jag tycker verkligen det ska bli SA KUL att luncha pa Ritz med Sara Olow...!" Jag uppskattar the Ritz och hon uppskattar att jag uppskattar the Ritz. Fair game.
Det blev precis som jag tankt mig. Nastan. Lunchbuffen var otrolig. Det skulle inte forvana mig om jag provade fler nya saker pa den lunchen an jag gjort nagonsin tidigare i mitt liv sammanlagt. Som alltid hade vi vara underbara singaporianska guider som kunde beratta allt om Dim sum, sushi, dragon eyes osv osv for oss. Alla anstallda man motte hade prydliga uniformer och onskade en artigt a good afternoon.
"Nastan" skrev jag for att jag som den Pella jag ar gjorde en del klantiga grejer. Vet inte om jag vill foreviga dem pa min blogg sahar men jag kan i alla fall saga att nej, jag overdriver inte; klantigheten var smartsamt uppenbar vid flera tillfallen och ja, jag lyckades radda atminstone ett par av tillfallena.
2. Chinatown! Man, I love Chinatown! Trangseln, oordningen, fargerna, de markliga dofterna...allt! I Chinatown passade jag pa att ta mitt eget lilla aventyr. Jag smet ifran vara singaporianska livvakter for att trangas lite med den asiatiska massan! Snart firar kineserna nyar och darfor gick hela Chinatown nastan uteslutande i rott och guld. Det var precis som jag forestallt mig. Dar kunde jag spenderat flera dagar...inte visste jag att jag tyckte sa mycket om Asien...!
I Chinatown hittade jag bl a tofflor for en tjuga, sju mindre vaskor for ca 45 spann, gott kinesiskt godis (jo det ar sant det finns faktiskt!) och en present till min bror. Man, he's gonna love this...
Allt sammantaget ar detta resans basta dag hittills.
onsdag 16 januari 2008
Singapore baby!
Mina fotter varker. Denna dag har sa att saga pamint dem om att de lever. Med det ar det vart. I'm in Asia and it is fab.
Idag har vi sysselsatt oss med Singapores nationalsport: shopping!
Det ar galet vad de shoppar har. Singapore ar en liten o som ar bade ar en stad och ett land. Det tar en dryg timme fran ena anden till den andra och overallt ar det asfalt och hoghus. Luften ar tjock och fuktig dygnet runt och det kanns som att det ar troligare att den kommer att kvava dig an ge dig liv. Uttrycket "vi gar ut och tar lite frisk luft" existerar inte. Det finns ingen frisk luft. Vill man kyla av sig gar man in, dar det for ovrigt alltid ar kraftiga air cons igang.
Folket har ar savligt. Jag vet inte om det ar hettan som framkallat detta drag i kulturen...jag ska fortsatta mina studier och efterforskningar imorgon.
Sa underbart att de har dator och internet pa hotellet sa att man kan blogga...! (Hej pappa! Hej Edgar!)
Nedan ser du en lista over dagens inkop:
- Ett par sandaletter. Mycket sota. Lite marint stuk.
- Presenter till familj (ni far se vad det ar nar jag kommer hem...!)
- Tre par orhangen
- Ett harspanne modell Asian style. Har sett sadana i Sverige men dar kostar de minst en hundring. Har kosta de en tjuga.
- Ett uuuuuuuuuuuuunderbart halsband format som en G-klav
- The collected works, tales and poems, of Edgar Allan Poe
- Hela serien His dark materials av Pullman
- Kokbok for Singaporiansk mat
och jag har kanske spenderat 400 spann allt som allt...
...this is SINGAPORE BABY!!
Jag fick en uppenbarelse idag: jag ar precis som en japan. Insag det nar jag tog kort pa en soptunna med orden "Singapore - litter free" pa och folk tittade roat pa mig. Japaner har inte alls en speciell "jag-vill-ta-kort-pa-allt-gen" utan det ar helt enkelt resan till en frammande kontinent som framkallar denna sida hos manniskor!
Singapore ar for ovrigt lojligt rent. I guess no ones told them the "Cleenest Country in the World Award" has not yet seen the light of day, and probably never will.
En annan av dagens upptackter ar att jag tycker om asiatisk mat (och da menar jag asiatisk mat i Asien och inte det flitelade liset du far pa China River i Uppsala).
Jag har hittills provat blackfisk, enorma rakor, chickenrise, stingrocka tackt med chili och slutligen durian. Durian ar en frukt och Singapores motsvarighet till surstromming. Kanske inte en sa trelig upplevelse men anda en upplevelse. En slightly more daring sadan. Tack och lov verkar det som jag arvt min fars stalmage.
Overallt vi gar har vi vara singaporianska guider: the New Generation Singapore teamers! Det ar fantastiskt att vara har och ha inhemska guider; de tar verkligen hand om oss.
Nagon av dagarna kanske jag dock smiter ivag pa ett eget aventyr om jag kommer at. Sadana vill man ju ocksa ha.
Idag har vi sysselsatt oss med Singapores nationalsport: shopping!
Det ar galet vad de shoppar har. Singapore ar en liten o som ar bade ar en stad och ett land. Det tar en dryg timme fran ena anden till den andra och overallt ar det asfalt och hoghus. Luften ar tjock och fuktig dygnet runt och det kanns som att det ar troligare att den kommer att kvava dig an ge dig liv. Uttrycket "vi gar ut och tar lite frisk luft" existerar inte. Det finns ingen frisk luft. Vill man kyla av sig gar man in, dar det for ovrigt alltid ar kraftiga air cons igang.
Folket har ar savligt. Jag vet inte om det ar hettan som framkallat detta drag i kulturen...jag ska fortsatta mina studier och efterforskningar imorgon.
Sa underbart att de har dator och internet pa hotellet sa att man kan blogga...! (Hej pappa! Hej Edgar!)
Nedan ser du en lista over dagens inkop:
- Ett par sandaletter. Mycket sota. Lite marint stuk.
- Presenter till familj (ni far se vad det ar nar jag kommer hem...!)
- Tre par orhangen
- Ett harspanne modell Asian style. Har sett sadana i Sverige men dar kostar de minst en hundring. Har kosta de en tjuga.
- Ett uuuuuuuuuuuuunderbart halsband format som en G-klav
- The collected works, tales and poems, of Edgar Allan Poe
- Hela serien His dark materials av Pullman
- Kokbok for Singaporiansk mat
och jag har kanske spenderat 400 spann allt som allt...
...this is SINGAPORE BABY!!
Jag fick en uppenbarelse idag: jag ar precis som en japan. Insag det nar jag tog kort pa en soptunna med orden "Singapore - litter free" pa och folk tittade roat pa mig. Japaner har inte alls en speciell "jag-vill-ta-kort-pa-allt-gen" utan det ar helt enkelt resan till en frammande kontinent som framkallar denna sida hos manniskor!
Singapore ar for ovrigt lojligt rent. I guess no ones told them the "Cleenest Country in the World Award" has not yet seen the light of day, and probably never will.
En annan av dagens upptackter ar att jag tycker om asiatisk mat (och da menar jag asiatisk mat i Asien och inte det flitelade liset du far pa China River i Uppsala).
Jag har hittills provat blackfisk, enorma rakor, chickenrise, stingrocka tackt med chili och slutligen durian. Durian ar en frukt och Singapores motsvarighet till surstromming. Kanske inte en sa trelig upplevelse men anda en upplevelse. En slightly more daring sadan. Tack och lov verkar det som jag arvt min fars stalmage.
Overallt vi gar har vi vara singaporianska guider: the New Generation Singapore teamers! Det ar fantastiskt att vara har och ha inhemska guider; de tar verkligen hand om oss.
Nagon av dagarna kanske jag dock smiter ivag pa ett eget aventyr om jag kommer at. Sadana vill man ju ocksa ha.
mandag 14 januari
svensk tid 17.00
Jag drommer nagot behagligt. For behagligt. Det kan inte vara pa riktigt sager jag till mig sjalv och inser att jag har somnat. Somnat i en obekvam flygplansstol tillhorande Turkish Airlines. Crap! Jag fick ju inte somna - inte an. Maste halla dygnet ratt for att undvika jetlag.
De forsta tonerna i Frank Churchill Arrives strommar ur min mp3. Jag pressar horsnackorna langre in i oronen och forsoker stanga ute det obehagliga klassrumsljuset och ljudet fran motorer och mumlande manniskor. Lyckliga tankar strommar genom mitt huvud. Tulpaner, orkestrar och Versaces nya herrparfym. Och bocker; massor och ater massor av pa hylla efter hylla fran golv till tak.
Jag atergar till Harry Potter and the Philosopher's stone.
Snart mellanlandar vi i Istanbul.
senare...
svensk tid 23.20
turkisk tid 00.20
"Do you wanna go safe or be slightly more daring?" Sa berattade Jocke att Pastor How brukar fraga honom pa deras restaurangbesok i Singapore. "I'll be slightly more daring!" ar Joakims standardsvar.
Nar jag horde detta bestamde jag mig for att gora de orden till min resas motto. I'll be slightly more daring.
Med dessa ord i ryggen kunde jag inte gora anant an saga att ajg var pa nar nagon kom med forslaget att vi skulle dra in till Istanbul och fordriva vara fem timmar langa vantetid. Atta av tio, undertecknad inraknad, tog sig in till Istanbul, besokte en galleria och at pa KFC.
Det var vart det om sa an bara for att kunna saga att jag varit i Istanbul.
Under taxifarden till hamnen (som vi for ovrigt blivit tipsade om i turkiska infodisken men som nar vi kom dit gav oss manga skratt eftersom man inte slapptes in om man inte agde en yacht) fick syn pa ett taxinummer pa en annan bil. Jag lade snabbt numret pa minnet, just in case vi skulle ha svart att ta oss tillbaka.
Resten av den femton minuter langa bilfarden upprepade jag numret likt ett mantra. 4 6 5 5 2 3 6. 4 6 5 5 2 3 6. 4655236465523646552364655236.
Men allt gick val och vi atervande fran var slightly more daring escapade for att upptacka att vart plan var forsenat. Fran 23.55 till 01.05. Gripande Turkish Airlines.
Ah, well. Singapore nasta.
Jag drommer nagot behagligt. For behagligt. Det kan inte vara pa riktigt sager jag till mig sjalv och inser att jag har somnat. Somnat i en obekvam flygplansstol tillhorande Turkish Airlines. Crap! Jag fick ju inte somna - inte an. Maste halla dygnet ratt for att undvika jetlag.
De forsta tonerna i Frank Churchill Arrives strommar ur min mp3. Jag pressar horsnackorna langre in i oronen och forsoker stanga ute det obehagliga klassrumsljuset och ljudet fran motorer och mumlande manniskor. Lyckliga tankar strommar genom mitt huvud. Tulpaner, orkestrar och Versaces nya herrparfym. Och bocker; massor och ater massor av pa hylla efter hylla fran golv till tak.
Jag atergar till Harry Potter and the Philosopher's stone.
Snart mellanlandar vi i Istanbul.
senare...
svensk tid 23.20
turkisk tid 00.20
"Do you wanna go safe or be slightly more daring?" Sa berattade Jocke att Pastor How brukar fraga honom pa deras restaurangbesok i Singapore. "I'll be slightly more daring!" ar Joakims standardsvar.
Nar jag horde detta bestamde jag mig for att gora de orden till min resas motto. I'll be slightly more daring.
Med dessa ord i ryggen kunde jag inte gora anant an saga att ajg var pa nar nagon kom med forslaget att vi skulle dra in till Istanbul och fordriva vara fem timmar langa vantetid. Atta av tio, undertecknad inraknad, tog sig in till Istanbul, besokte en galleria och at pa KFC.
Det var vart det om sa an bara for att kunna saga att jag varit i Istanbul.
Under taxifarden till hamnen (som vi for ovrigt blivit tipsade om i turkiska infodisken men som nar vi kom dit gav oss manga skratt eftersom man inte slapptes in om man inte agde en yacht) fick syn pa ett taxinummer pa en annan bil. Jag lade snabbt numret pa minnet, just in case vi skulle ha svart att ta oss tillbaka.
Resten av den femton minuter langa bilfarden upprepade jag numret likt ett mantra. 4 6 5 5 2 3 6. 4 6 5 5 2 3 6. 4655236465523646552364655236.
Men allt gick val och vi atervande fran var slightly more daring escapade for att upptacka att vart plan var forsenat. Fran 23.55 till 01.05. Gripande Turkish Airlines.
Ah, well. Singapore nasta.
lördag 12 januari 2008
Paris, Je t'aime
Det är så kul att det är så många av ens vänner som bloggar. Jag har ett par bloggar som jag kollar ganska regelbundet och det ger mig någon slags trygg tillfredsställelse att läsa om vad mina vänner gör och vad de tänker på just nu.
En del önskar jag kunde blogga oftare. En sådan person är Lovisa. Lovisa bor nu i Paris och pluggar franska. Låt mig säga det igen, så att det verkligen sjunker in:
Hon bor i P A R I S.
Jag tycker att du ska läsa hennes senaste blogginlägg och bli lite inspirerad.
Jag är sugen på ett nytt äventyr.
En del önskar jag kunde blogga oftare. En sådan person är Lovisa. Lovisa bor nu i Paris och pluggar franska. Låt mig säga det igen, så att det verkligen sjunker in:
Hon bor i P A R I S.
Jag tycker att du ska läsa hennes senaste blogginlägg och bli lite inspirerad.
Jag är sugen på ett nytt äventyr.
fredag 11 januari 2008
Det handlar om livet
Jag är inne på min fjärde kopp te för dagen.
Från övervåningen hörs "As time goes by" spelas i filmen Sömnlös i Seattle. Teamartjejerna myser i soffan med en stor godispåse och verkar bekymmerslösa. De är de säkert inte men de verkar så och det är mysigt.
I nedervåningens vardagsrum sitter Emma och läser Harry Potter. Jag ropar att jag är klar med mina sista mail för dagen och hon ropar till svar att hon bara ska läsa färdigt sidan. Jag känner igen tonen och sätter mig vid datorn igen. Det här kan ta en stund.
Nu tar jag helg.
Från övervåningen hörs "As time goes by" spelas i filmen Sömnlös i Seattle. Teamartjejerna myser i soffan med en stor godispåse och verkar bekymmerslösa. De är de säkert inte men de verkar så och det är mysigt.
I nedervåningens vardagsrum sitter Emma och läser Harry Potter. Jag ropar att jag är klar med mina sista mail för dagen och hon ropar till svar att hon bara ska läsa färdigt sidan. Jag känner igen tonen och sätter mig vid datorn igen. Det här kan ta en stund.
Nu tar jag helg.
Tragisk men magisk
"Tragisk men magisk" är verkligheten på kontoret just nu. Träffsäkert beskrivet av Joel.
En glad nyhet är dock att Jocke och Hay utan vidare köpte hela min skiss för nästa nyhetsbrev. Mitt första nyhetsbrev som redaktör. Wiiiii! Jag hade klippt och klistrar och gjort en slags storyboard, mock-up, prototyp eller vad det nu kallas för nyhetsbrevet, så det var kul att presentera det.
Nyhetsbrevet är både min börda och min ljuspunkt just nu.
Och på måndag åker jag till Singapore.
En glad nyhet är dock att Jocke och Hay utan vidare köpte hela min skiss för nästa nyhetsbrev. Mitt första nyhetsbrev som redaktör. Wiiiii! Jag hade klippt och klistrar och gjort en slags storyboard, mock-up, prototyp eller vad det nu kallas för nyhetsbrevet, så det var kul att presentera det.
Nyhetsbrevet är både min börda och min ljuspunkt just nu.
Och på måndag åker jag till Singapore.
måndag 7 januari 2008
Kan mjölk dunsta?
Idag hände det. Termosen med mjölk som stått i kylen på kontoret sedan augusti 2007 öppnades slutligen. Ägaren, vår layoutare David, har inte vågat ta hem den då den faktiskt är hans frus och vi misstänkte att det vi det här laget borde vara ett helt mögelplantage där inne. But today was the day så Persson plocka fram mobilen för att filma och sedan tog David det modiga steget att öppna termosen. I vasken fylld med vatten och diskmedel...!
Något märkligt följde dock. Efter ett litet pys och en fruktansvärd odör som bara varade i ett par sekunder var det över! Det enda som kom ur termosen var en pyttepytteliten vit skinnbit! Om man tittar jäääääääääättenoga på bilden ser man den lilla vita pricken. Snacka om antiklimax.
Vi misstänker att någon diskat ur termosen och ställt tillbaka den för att busa.
Eller så är det så att när mjölk får stå länge, som i det här fallet nästan ett halvår, så uppgår det i alltet och blir ingenting.
Eller så kanske det försvinner dit där alla enstaka strumpor gömmer sig!
Lämna ditt förslag på var mjölken tog vägen på kommentarsidan...
Något märkligt följde dock. Efter ett litet pys och en fruktansvärd odör som bara varade i ett par sekunder var det över! Det enda som kom ur termosen var en pyttepytteliten vit skinnbit! Om man tittar jäääääääääättenoga på bilden ser man den lilla vita pricken. Snacka om antiklimax.
Vi misstänker att någon diskat ur termosen och ställt tillbaka den för att busa.
Eller så är det så att när mjölk får stå länge, som i det här fallet nästan ett halvår, så uppgår det i alltet och blir ingenting.
Eller så kanske det försvinner dit där alla enstaka strumpor gömmer sig!
Lämna ditt förslag på var mjölken tog vägen på kommentarsidan...
söndag 6 januari 2008
back in town
Jag sitter i köket i teamhuset. Madeléne står och lagar kebabgryta med kokosmjölk och Julia verkar förlorad i facebooks underbara värld allt emedan Edit Piaffs röst strömmar ur högtalarna på Joels dator. Musikvalet är dock Madelénes. Jag tror inte att Joel tycker om Edit Piaff - trots att han i övrigt har en något otippad musiksmak.
Nu känner jag mig sådär systematisk igen. Jag har funderat på det här. Jag undrar om det kan vara så att jag normalt sett drar åt så många håll, vill så mycket, att när jag väl tar mig tid att fokusera all energi till att ordna tankarna då blir jag översystematisk. Innan jag åkte hemifrån imorse hade jag dammsugit rummet, städat undan, vattnat blommor och på något sätt hunnit locka håret! På bussen hann jag både planera kommande nyhetsbrev och dela in våren i kampanjer. Plus att jag han sitta ett antal timmar och bara vara tillfreds med livet.
Jag undrar om det finns människor som är sådana här hela tiden.
Nu känner jag mig sådär systematisk igen. Jag har funderat på det här. Jag undrar om det kan vara så att jag normalt sett drar åt så många håll, vill så mycket, att när jag väl tar mig tid att fokusera all energi till att ordna tankarna då blir jag översystematisk. Innan jag åkte hemifrån imorse hade jag dammsugit rummet, städat undan, vattnat blommor och på något sätt hunnit locka håret! På bussen hann jag både planera kommande nyhetsbrev och dela in våren i kampanjer. Plus att jag han sitta ett antal timmar och bara vara tillfreds med livet.
Jag undrar om det finns människor som är sådana här hela tiden.
lördag 5 januari 2008
Mina favoritdikter #2
Idag och alla andra dagar
livet
är en
oändlig
gympalektion
där jag
gör
självmål
hela tiden
får fotbollen på magen
snubblar på trampetten
och inte
får
gå hem
Ett alster av Katarina Lamos.
livet
är en
oändlig
gympalektion
där jag
gör
självmål
hela tiden
får fotbollen på magen
snubblar på trampetten
och inte
får
gå hem
Ett alster av Katarina Lamos.
"Who are you and what have you done to Daniel?!"
Klockan tre idag var Harry Potter och dödsrelikerna utläst. Att läsa denna, den sista boken, först på engelska och sedan på svenska fick mig att inse hur mycket man missar när man inte läser böckerna på orginalspråket. Jag ska nog ta och läsa om hela serien på engelska. Flygresan till Singapore passar nog bra till att sluka åtminstone de vises sten. Nästan i alla fall.
Annars har dagen haft en löjligt lång att göra-lista. Att så många timmar spenderades med Potter kan jag endast berättiga med att utläsandet av den var en av göromålen. Liina vill nämligen låna boken när jag åker tillbaka till Uppsala. Och det får hon ju nu.
Vid sjutiden droppade följande mess in: "Vi är hos din granne och ska spela spel. Om du inte har något för dig är du välkommen över. Jesper vill så gärna att du är med ;)"
Avsändaren var Daniel och jag skrockade lite för mig själv när jag föreställde mig Jespers skrattande frustration över skämtet. Var också lite förvirrad över det faktum att Daniels mess varit längre än en mening OCH innehållit en smiley!
Bara ett par minuter senare droppade Elsa in och ville pyssla. Vi bestämde att vi skulle göra det en stund och sedan gå över till pojkarna och jag messade Daniel och meddelade detta. Jag fick då tillbaka följande:
"Gör så. :)" vilket jag upprepade för Elsa medan jag undertryckte den lust att direkt rusa över, gripa bedragaren och skrika "Who are you and what have you done to Daniel?!" som denna andra smiley hade framkallat.
När vi tillslut gick över blev det till att damma av ordförrådet; vi skulle nämligen spela Alias! Ett av mina absoluta favoritspel...jag var på lag med Daniel och vi vann - yey!
Det var en mycket trevlig kväll med många roliga missar. Denna tog nog hem förstapriset:
Sofia skulle börja förklara ordet "dödssynder". Hon sa "i Bibeln står det om de sju..." varpå Daniel vilt gissar "...dvärgarna!!"
En klassiker är född!
Imorgon är sista dagen hemma.
Annars har dagen haft en löjligt lång att göra-lista. Att så många timmar spenderades med Potter kan jag endast berättiga med att utläsandet av den var en av göromålen. Liina vill nämligen låna boken när jag åker tillbaka till Uppsala. Och det får hon ju nu.
Vid sjutiden droppade följande mess in: "Vi är hos din granne och ska spela spel. Om du inte har något för dig är du välkommen över. Jesper vill så gärna att du är med ;)"
Avsändaren var Daniel och jag skrockade lite för mig själv när jag föreställde mig Jespers skrattande frustration över skämtet. Var också lite förvirrad över det faktum att Daniels mess varit längre än en mening OCH innehållit en smiley!
Bara ett par minuter senare droppade Elsa in och ville pyssla. Vi bestämde att vi skulle göra det en stund och sedan gå över till pojkarna och jag messade Daniel och meddelade detta. Jag fick då tillbaka följande:
"Gör så. :)" vilket jag upprepade för Elsa medan jag undertryckte den lust att direkt rusa över, gripa bedragaren och skrika "Who are you and what have you done to Daniel?!" som denna andra smiley hade framkallat.
När vi tillslut gick över blev det till att damma av ordförrådet; vi skulle nämligen spela Alias! Ett av mina absoluta favoritspel...jag var på lag med Daniel och vi vann - yey!
Det var en mycket trevlig kväll med många roliga missar. Denna tog nog hem förstapriset:
Sofia skulle börja förklara ordet "dödssynder". Hon sa "i Bibeln står det om de sju..." varpå Daniel vilt gissar "...dvärgarna!!"
En klassiker är född!
Imorgon är sista dagen hemma.
fredag 4 januari 2008
En vacker dag kommer jag göra det
Läste dödsrelikerna nära på halva dagen idag. Hur kan en bok som man redan läst vara så fruktansvärt spännande? Jag skäms nästan lite över att skriva det men jag kan nog tillräckligt mycket trollkonsthistoria, trolldryckskonst och förtrollningar att ta mig igenom en GET-examen.
Tillbringade aftonen med lite folk hos Elsa. Elsa har inhandlat en sådan där "dancemat" och inte vilken sådan som helst utan ett dancemat-spel med bara kristna låtar! Så kewl, som Justin skulle sagt. Snart åker Elsa till Honduras. Hu, så långt bort hon kommer vara då - jag saknar henne redan.
Ikväll visade SVT andra delen av miniserien Jane Eyre, efter romanen av Charlotte Brontë. Jag har faktiskt aldrig läst den (en vacker dag kommer jag göra det) men jag förstår inte varför folk alltid envisas med att jämföra Jane Austen med Brontë. I mina, något partiska öron, låter det ungefär som att jämföra Manchester United med Knatteligan i Härnösand. Detta kan dock ha något att göra med att Austen gått lite som en röd tråd genom mitt liv medan Brontë mer är som en oväntad, kortvarig besökare. Hon är lite väl förtjust i torra präster, psykiskt sjuka fruar och gentlemän med mörka hemligheter för min smak.
Tillbringade aftonen med lite folk hos Elsa. Elsa har inhandlat en sådan där "dancemat" och inte vilken sådan som helst utan ett dancemat-spel med bara kristna låtar! Så kewl, som Justin skulle sagt. Snart åker Elsa till Honduras. Hu, så långt bort hon kommer vara då - jag saknar henne redan.
Ikväll visade SVT andra delen av miniserien Jane Eyre, efter romanen av Charlotte Brontë. Jag har faktiskt aldrig läst den (en vacker dag kommer jag göra det) men jag förstår inte varför folk alltid envisas med att jämföra Jane Austen med Brontë. I mina, något partiska öron, låter det ungefär som att jämföra Manchester United med Knatteligan i Härnösand. Detta kan dock ha något att göra med att Austen gått lite som en röd tråd genom mitt liv medan Brontë mer är som en oväntad, kortvarig besökare. Hon är lite väl förtjust i torra präster, psykiskt sjuka fruar och gentlemän med mörka hemligheter för min smak.
torsdag 3 januari 2008
Fö dä bli ensamt i Hjorte efter schu...
Vad glad jag är att jag åkte hem! Jag får nu ta tillvara på den sista veckan på mitt jullov tillsammans med vänner och familj. Det är dagar som denna som får livet i den här byn att kännas ganska muntert.
Dagens göromål och aktiviteter har bestått i:
- ett långt varmt bad (det är ååååår sedan sist).
- promenad med far till byns centrum där ett par ärenden skulle uträttas.
- ett par timmars pyssel med Elsa (har börjat på ett album med bilderna från Rysslandturnén. Typ tio år "försent" men bättre sent än aldrig...)
- fulfest hemma hos Jesper!! Hur kul som helst!
Poängen med fulfest är att du ska vara ful! Observera att fulsnygg inte är godkänt; det ska vara fulfult! Vi åt frukt och cheesecake, umgicks, spelade brädspel och lekte fula lekar. Hade även mycket roligt åt låtarna "Soppatorsk i Gamlebyvika" och "Ensamt i Hjorted efter sju" med Kvännarn rinner över.
Det har varit en kväll då man inte vet om man ska ta kommentaren "Vad ful du är!" som en komplimang eller förolämpning! Bäst var dock Joels kommentar: "Ja, men du är faktiskt snyggare vanligtvis Sara." Thank you very much.
Allt sammantaget, har det varit en typiskt härlig dag i byn.
Här är ett par bilder från fulfesten, bild på hela gänget får jag lägga upp senare - det togs med någon annans kamera.
Dagens göromål och aktiviteter har bestått i:
- ett långt varmt bad (det är ååååår sedan sist).
- promenad med far till byns centrum där ett par ärenden skulle uträttas.
- ett par timmars pyssel med Elsa (har börjat på ett album med bilderna från Rysslandturnén. Typ tio år "försent" men bättre sent än aldrig...)
- fulfest hemma hos Jesper!! Hur kul som helst!
Poängen med fulfest är att du ska vara ful! Observera att fulsnygg inte är godkänt; det ska vara fulfult! Vi åt frukt och cheesecake, umgicks, spelade brädspel och lekte fula lekar. Hade även mycket roligt åt låtarna "Soppatorsk i Gamlebyvika" och "Ensamt i Hjorted efter sju" med Kvännarn rinner över.
Det har varit en kväll då man inte vet om man ska ta kommentaren "Vad ful du är!" som en komplimang eller förolämpning! Bäst var dock Joels kommentar: "Ja, men du är faktiskt snyggare vanligtvis Sara." Thank you very much.
Allt sammantaget, har det varit en typiskt härlig dag i byn.
Här är ett par bilder från fulfesten, bild på hela gänget får jag lägga upp senare - det togs med någon annans kamera.
Elsa. Eller är det Sally?
Jullans min...obetalbar!
När jag såg bilden insåg jag att
- "ja, och så hade jag visst samma frisyr
som min pappa hade när han var tjugo."
- "ja, och så hade jag visst samma frisyr
som min pappa hade när han var tjugo."
ps. Någon som man vet hur man roterar bilder i Blogger?
onsdag 2 januari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)