Jul i Spanien

Julhelgen har medfört ett alldeles för stort intag av chokladtryffel. Och Janssons frestelse! Lyckades göra två formar trots trasig ugn och spansk brist på anjovis. Två formar...det var en form för mycket det. Har ätit Janssons och övriga julrester i fyra dagar. Tack och lov rök det sista idag. Annars hade det väl börjat bli risk för skörbjugg.

Jul i Spanien. Det har visat sig vara kyligare än väntat. Raggsockor inomhus är i princip ett måste. Trots att det är kallaste december i mannaminne (ca +18°C, hu så kallt säger alla spanjorer) är ändå marknadsruljansen igång nästan som vanligt. Idag var det loppismarknad och på tisdag är det handlarna som tar över feriaplatsen i Fuengirola. Då kan man köpa färsk frukt i massor och avocado för en euro kilot.
Själv gjorde jag flera trevliga inköp på dagens loppis. Senaste numren av Bazar och brittiska Vogue samt en slangbella - alltihop för en euro stycket.

Förutom mycket mat, prat och Guitar Hero har det även blivit en del film. Har sett en filmatisering av Jane Austens Övertalning och även en av Mansfield Park - båda filmatiseringar som jag inte sett tidigare! Har även sett Made of Honor (tre toast, som mest, för den) och första säsongen av Hipp! Hipp! (fem toast, lätt). Och just nu går Stardust på TV. Åh, jag ÄLSKAR den filmen. Kan man göra annat än älska en film som har repliker såsom denna:
"The fastest way to travel is by candlelight"?

Det finns en viss finess...

Det visar sig att det finns en viss finess med att bo i hus. Jag bor i en lägenhet på första våningen - precis ovanför husets festlokal där husets kurder ikväll hade party party.
Var nästan frestad att smita ner och ta mig en svängom själv. Kan ju det där sen Arash och Johannas bröllop :P
Or not. I mean whatever.

Till far

2 november 2008
Imorse var Sverige annorlunda

Jag stiger ut genom porten och ser mig omkring i en värld som plötsligt är helt stilla.

De sista kvarlevorna av sommarens blomster; perfekt bevarade i små kalla diamanter.
Ett hölje av glas.

När jag genar över gräsmattan mot busshållplatsen fastnar de stela löven under mina fötter och jag noterar förtjust att leran som igår förstörde mina skor nu har frusit till is.
En värld av glas.

Jag fryser. Frosten vill visst ha mig också.
Jag är gjord av glas.

Äntligen 10 december

Ikväll är det Nobelmiddag. Jag, tillsammans med jobbarkompisarna, ska dock hem till familjen Lundqvist på julmys. Det är inte dumt det heller.

Om du inte har fattat grejen med nobelpriset - eller om du helt enkelt är för lat för att ta reda på något om det - kommer här en sammanfattning av "the Who?s and Why?s" av årets pristagare.

Medicin
Pristagarna i medicin är Harald zur Hausen, Françoise Barré-Sinoussi and Luc Montagnier och de fick priset för sina genombrott i forskning inom cervical cancer och HIV.
zir Hausen fick halva prissumman för att ha upptäckt att mänskligt papilloma virus kan orsaka cervical cancer och de andra två fick var sin fjärdedel för att ha upptäckt ett mänskligt immunbristvirus (typ).

Kemi
Pristagarna i kemi är tre amrikanare: Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien. De fick var sin tredjedel av prissumman för att de upptäckt och utvecklat det gröna fluorescerande proteinet GFP. Jag tror att det har något att göra med något slags protein i maneter som tydligen hjälpt dem att bättre förstå hur celler fungerar invärtes.

Fysik
Yoichiro Nambu, USA, fick halva prissumman för upptäckten av mekanismen av spontan bruten symmetri i subatomär fysik. Makoto Kobayashi och Toshihide Maskawa, Japan, fick var sin fjärdedel av prissumman för upptäckten av ursprunget till bruten symmetri vilken förutsäger exsistensen av åtminstone tre familjer av kvarkar i naturen.

Litteratur
Jean-Marie Gustave Le Clézio fick nobelpriset i litteratur (inte jag i år heller alltså) och han har tydligen skrivit en bok som heter Onitsha. Jag har inte läst den än och vet därför inte överdrivet mycket. Återkommer.
Enligt motiveringen är han tydligen en författare av poetiska äventyr och sensuell extas och en utforskare av en mänsklighet bortom och under den rådande civilisationen.
Not a bad way to spend an afternoon, ey?

Ekonomi
Nobelpriset i ekonomi fick Paul Krugman för sin "analysis of trade patterns and location of economic activity". Ja. Så var det med det. Nobelpriset i ekonomi har alltid varit det jag intresserat mig minst för.

Fredspriset
Fredspriset fick nån som heter Martti Ahtisaari "for his important efforts, on several continents and over more than three decades, to resolve international conflicts".

Gå och kolla på Nobelmiddagen nu om du har TV din lyckost.

Tjena vad folk kastar handskar vid mig

Min blogg är nog skyldig någon slags tack till JO. Det är för tillfället hennes utmaningar som hålller den vid liv.

Det hon nu då utmanat mig att göra är att skriva en önskelista (!!). Mhm, tack Johanna. Du kunde inte tagit något...LÄTTARE?! Men jag är inte den som backar för en utmaning så here goes...

Tre hårda klappar
- En bra keramikplattång
- Kanske ett smycke? (Gillar speciellt halsband och örhängen...)
- Ett fotoalbum med helvita eller helsvarta blad. Inga fotofickor.

Tre mjuka klappar
- Operabiljetter. På Kungliga Operan spelas i vår massor som jag länge velat se live. T. ex. Askungen (Rossinis "La Ceneretola" - familjen Olows absoluta favorit - dessutom framförd på italienska!!), Macbeth och även både Nötknäpparen och Svansjön.
- Allmogefärg eller något annat pyssligt. Mitt hobbylack börjar ta slut.
- En stor, mysig, stickad tröja kanske.

Jag tänker även helt självsvådligt byta ut kategorin "Tre viktiga klappar" mot en egen kategori:
Tre mer eller mindre omöjliga klappar
- Längre dygn
- En irländsk harpa
- En cello

Jag antar utmaningen

Okej, jag brukar inte hänga på sådant här kedjejox men vad gör man inte för att slippa göra det man borde göra.

Utmaningen:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet på inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Om du nu vill bli sju saker om Sara visare bör du läsa nedan:

- Jag ÄLSKAR mitt jobb.

- Jag började spela fiol när jag var 6, gitarr när jag var 15 och piano och cello när jag var 17. Har även lite stillastående skills på irländsk harpa. Stillastående eftersom att jag inte äger en harpa att öva på...

- Jag tycker att engelska är ett vackert språk att viska på. Prova t. ex. att viska Shakespeares Sonnett 116 så får du se.
- Jag är lite av en litteraturnörd. Och ja, det där var en grav underdrift.

- Jag lärde mig dricka läsk när jag var 18, te när jag var 19 och kaffe när jag var 20. Innan dess var det bara mjölk som gällde.

- Från olika människor har jag vid tre olika tillfällen, oberoende av varandra, fått höra att om jag var en karaktär ur en film skulle jag vara Éowyn i Sagan om Ringen.

- Tills jag gifter mig vill jag ha lärt mig göra världens godaste potatisgratäng.

Johanna utmanade mig och jag utmanar Emma, Persson, Madde, Fred, FK, Hellbom och Liina.

Nu är det back to the book som gäller. Sofokles väntar...

Plötsligt händer det

Har insett grejen med Facebook. Det är bara så värt det.

Jag la nyss upp bilder från mina dagar i London och inom loppet av en sisådär fem minuter hade massa vänner kommenterat bilderna och det var bara så kul! Jag vet att jag varit lite trög i starten men jag är rädd att jag nu, tillslut, fattat grejen med facebook. Jag skriver "jag är rädd att..." för jag brukar ha en tendens att överkonsumera när jag kommer på en ny grej som jag tycker är bra. Se bara på jag och YouTube.

Plötsligt händer det säger jag bara.

Det är jag och Anna Maria Lenngren

Med läsning öd ej tiden bort
vårt kön så föga det behöver
Skall du läsa gör det kort
att såsen ej må fräsa över

Sara är lite för uppspelt för att blogga

Heeeeeeeeeej!
Oh my gosh. Det känns som att det var ett år sedan vi snackade sist...! Det är bara ett par veckor sedan and yet so much have happened! (<-- Stolthet o fördom replik *host host*). Under veckan i Spanien, och även efter det, har jag hållt på och blogga med - hör och häpna - papper och penna! Jag hade inte med mig min dator till Spanien (bra va?) och trots att far hade sin dator så blev det aldrig av att jag faktiskt skrev in det jag totade ihop sittandes på balkongerna om morgnarna.
Nu känns det bara som att det är försent för det. För sent för Edelweiss liksom.
Istället skulle jag vilja meddela att Ny Generations teamår 08/09 nu är inlett och det är alldeles, alldeles underbart. Jag och Emma har börjat komma iordning i vår nya lägenhet och på måndag är det inskrivning på universitetet för mig. Det är bra sköj att leva ändå...
Nu ska jag gå och packa upp lite fler lådor och sedan sova. Imorgon är en ny dag - God willing - and I'm feeling good.
Jag lovar att återkomma snart. Blogguppehåll är ju bara mörker.

Spanien baby

Har fått igång internet i den spanska lägenheten*! Kommer kanske därför blogga lite under min semestervecka här i Fuengirola - har en del planerat som jag gärna vill skriva.
Tills vidare skulle jag bara vilja ge ett litet smakprov på livet här i Spanien:

*"Den spanska lägenheten" = det jag från och med nu tänker kalla far och brors bostad. Även namnet på en bra film som du borde se.

Pressmeddelande

Är mer eller mindre helt utan internet till och med den 15 augusti.
But don't fear. I shall return.

Vissa insikter kommer med åldern

Sara och Emma promenerar.
Emma: "Fake it 'til you make it" och "Learning by doing" är två så bra meningar... Det sammanfattar NG ganska bra.
Sara: Ja, men visst känns det som att "Learning by doing" väldigt mycket borde vara mottot för ens första NG-år och "Fake it 'til you make it" otroligt bra sammanfattar ens andra...? *skrattar*
Emma: Men vad blir mottot för ens tredje år då...?
Sara: Jaa, du...
Emma: "Get rich or die trying"?

Jag vill tacka livet

Hej livet.
Läs det här inlägget.
Det skrev jag den 12 augusti förra året, min sista kväll innan jag flyttade till Uppsala. Nu sitter jag här och imorgon flyttar jag till Uppsala. Till min första egna lägenhet.
Livet, tack för att du är ett äventyr.
Jag känner mig ungefär som jag gjorde då. Fast ändå verkligen inte. Då var det augusti och byn började avbefolkas igen. Nu är det juli och turisterna är fler än någonsin. Något jag fått uppleva på första parkett med tanke på mitt receptionistjobb på byns camping.
Livet, tack för att du är föränderligt.
Ikväll packade vi in allt i en lastbil och imorgon ska vi packa ur det igen. Så onödigt. Fast ändå verkligen inte. Flera vänner hjälpte till. Speciellt Jesper var mycket behjälplig.
Livet, tack för att det är fler som lever dig och inte bara jag.
Morgondagen för med sig flera kära återseenden. Och på lördag blir det bröllop.

Och så blev det afton och snart blir det morgon och livet fortsätter.

Mardröm á la flyttpack

Jag misströstar...

Dagens affärsidé: En firma som flyttpackar åt folk! Rensar, packar, bär - rubbet! Jag har till och med en slogan till dem: "Det du inte märker att vi kastat gråter du inte över".

Arg som ett bi

Nu sitter jag här i min säng och tröstäter glass. Patetiskt? Javisst. Men vet du, just nu skiter jag i det. Har haft en hemsk dag på jobbet. Inte nog med att dagen var hemsk - den ville aldrig ta slut heller! Crap.
Så om ni ursäktar så tänker jag återgå till glassen och tredje säsongen av vänner nu. Jag saknar mina NG-vänner-vänner...En speciell tanke går ut speciellt till Bella, Julia och Fia...kram på er.

YouTube - because sometimes mirrors just aren't enough.

:'D

Min pappa är cool

När man packar för att flytta upptäcker man mycket om sig själv. Jag har t ex fått det bekräftat att jag till fullo ärvt min bokälskande gen från min far. Vi är båda stolta ägare till ett ganska imponerande hemmabibliotek som nu mera huserar i ett ansenligt antal banankartonger. En del av mig skäms nästan. För varje bok jag packar ner tycks Chiquita banana-kvinnan stirra på mig med en allt mer misstroende blick.
"Ska du behålla den OCKSÅ...?!" Det är jag säker på att hon skulle säga om hon inte bara var färg tryckt på en kartong.

"Läsning är för själen vad motion är för kroppen", är nog Olow-klanens inofficiella motto och lines som "there is no such thing as TO many books" har blivit våra försvarsargument.
Det bästa är förstås böcker med tillhörande anekdoter; tex som den jag nyss fick höra av far när han packat ner Studiebibeln i fem band (dyr, fruktansvärt svår att få tag på and apparently the toast of every young bibleschool-students eye) i en av mina bokkartonger.
En helt vanlig dag när pappa var på jobbet - han var redaktionssekreterare på Dagen på den tiden - blev han uppringd av Sverre Larsson, VD för Dagen, handplockad av Lewi Pethrus och pretty much högsta hönset i hela pingströrelsen. Pappa gick trapporna upp till högsta våningen i Dagenhuset och steg in på Larssons kontor varpå Larsson säger något i stil med: "Jag tror att du ska ha de här. Jag tror att de är ämnade för dig." Han pekar på den omfattande Studiebibeln och pappa tar med darriga knän emot den sanslösa gåvan. Om det var pappas något ovanliga roll som en i ledningen på Dagen OCH medlem i Södermalmskyrkan (något av en motsägelse på den tiden har jag förstått), hans stora intresse för Lewi Pethrus livsverk eller kanske bara en himmelsk ingivelse lär vi aldrig få veta. Men det jag med säkerhet kan säga är att de fem banden kommer få en särskild plats i bokhyllan i min och Emmas nya lägenhet.

Note to Emma:
Pappa kommenterade särskilt att "Emma kommer säkert finna dem intressanta nu när hon ska gå bibelskola".

När vi ändå höll på att prata anekdoter berättade pappa om den gången han badade bastu med John Mayall. Be honom berätta storyn själv om du träffar honom någon gång. Det blir nog bäst så.
I kväll somnar jag med insikten att my dad typ är en living legend.

Kära Johanna G som i Guld

Detta gjorde min dag.

Dessutom följde en igelkott mig hem

dagen
Underbart återseende av Vicci
Första shoppingen på ett år
Fika på Tant Grön
Ett oväntat möte
Somrig prylförsäljning

kvällen
Elsas balkong i kvällssol
Samtal som man inte har med någon annan
Tankar och sånger
I write on my hands and talk to fast
Framtid

Dessutom följde en igelkott mig hem.

Och hur firade de?

Jag fick bekräftelse på min teori om att svalorna håller på att lära sig flyga. Typ i alla fall. Idag satt de alla fem på sladden i taket bakom receptionen och firade sin triumf över tyngdlagen. Och hur firade de? Genom att kollektivt bajsa ner marken under sig.
Kolla filmen...jag skojar inte, alla de vita prickarna är deras verk.

Blixtar gör mig till en Geisha Girl

Har kommit på att jag har alldeles för få bilder i mina inlägg.

Så. Då var det ordnat.

Dagen då svalorna lärde sig flyga

På baksidan av receptionen där jag jobbar finns ett skjul i vilket två svalor byggt ett bo och fått ungar som nu börjar bli stora. Idag skulle de lära sig flyga. Tack och lov att det bara händer en gång om året. Det slutade nämligen med att jag hade två förvirrade, panikslagnam, små svalor INNE I RECEPTIONEN! De fattade väl inte att det var en återvändsgränd att flyga in genom den där dörren...dumma små djur. Den ena fick jag försiktigt ta med händerna och lyfta ut, men den andra hittade som tur var ut själv. Jag vet inte om mina nerver hade klarat ännu en svalräddning med bara händerna...

Först fattade jag inte att det var svalungarna som höll på att lära sig flyga - jag trodde att det var svalmamman som blivit så katig att hon tyckte att hon kunde ta en genväg genom receptionen istället för att flyga runt som hon brukar. Efter ett antal dunsar orsakade av svalor som flög rätt in i fönstret, två svalor i receptionen och en väldig massa flygande i cirklar utanför började jag ana vad det var jag egentligen bevittnade. Och då blev det plötsligt väldigt stort. Tänk vilket under! Tre svalungar som störtar omkring som de värsta jetplanen men som snart kommer sväva fram lika graciöst som sina föräldrar.

Naturen är sort of amazing.

Dagens Must-see-YouTube!

Min camping - mitt ansvar

Jag kom hem från jobbet 22.45
Nu är klockan 23.19

Mina fotsulor är bortdomnade och min själ känns som om den vore nersölad med äcklig gatuköks-fritösolja.
Och imorgon ska jag vara på jobbet 07.30 och baka frallor.

Happy thoughts, happy thoughts, happy thoughts.

Okej, 10 anledningar till varför det är BÄST att sommarjobba på en camping:

1. Man får chansen att vara en ljuspunkt i någons semester.
2. Miljön ger möjlighet till många betraktelser av människor.
3. Man möter många dråpliga personligheter som livar upp vardagen.
4. Ens minnesbank av roliga anekdoter utvidgas oundvikligen.
5. Man tränas i att göra sjuttio saker samtidigt.
6. Man får träna sin kreativitet genom att vara i en ganska okreativ miljö och göra den kreativ.
7. Man blir bra på lite av varje. Steka en hamburgare här, laga en TV-apparat där...
8. Du har bestämda arbetskläder så du behöver inte fundera på vad du ska ha på dig.
9. Ditt jobb är någon annans semester och då kan du till viss del leva av deras lyckosemesterkänslor på jobbet. Lite som en parasit.
10. Du lär dig uppskatta de små nöjena här i livet... Att prismärka till exempel - den där lilla prismärkaren som ser ut som en pistol är ju så sjukt rolig att använda. The best thing since slized bread. Sara Olow - receptionist med rätt att prismärka.

Så. Nu känns det lite bättre.

Turkey, Germany - whatever!

Idag har varit en dag av felsägningar. Först råkade jag kalla min chef Britt-Marie fast hon heter Pernilla. Mitt huvud sa Pernilla men min mun sa Britt-Marie. Sedan var jag såååååå nära att säga Turkey istället för Germany på ett väldigt opassande ställe.
Så här såg situationen ut:

Två fotbollsgalna tyskar checkar in och frågar angeläget om det finns möjlighet att kolla på fotbollen; Tyskland ska ju spela mot Portugal under kvällen.
Jag:
- Yes, we have a TV-room in the servicehouse! You're welcome to watch the football there!
Tyskarna:
- Oh goot, goot...!!
Vänder sig om och börjar gå ut genom dörren. I sista ögonblicket vänder kvinnan sig om och säger:
- So yo hop ve vin tonit?
Jag:
- YEAH SURE! We'll be rooting for Turk...Germany!

:S

FOTC FTW

Flight of the Conchords ska börja visas på SVT!! Ikväll visade de en av deras scenshower som lite uppvärmning. Ungefär tio minuter in i showen insåg jag att jag måste ju messa Persson och de andra FOTC-fansen på NG så att de inte missar denna historiska händelse. När jag satt där med mobilen i handen för att sätta de glada nyheterna i pränt ringde Persson - för att tipsa mig om scenshowen i fråga! :) Rolig slump. Samtalet blev dock kort eftersom att Bret & Jemaine sjöng "Think about it, think, think about it" och påkallade vår uppmärksamhet ur två TV-apparater; en i Bromölla och en i Gamleby.

Har du missat vad Flight Of The Conchords är för något? Kolla då in klippet nedan, det är från showen som gick på TV ikväll. Det råkar också vara det första FOTC-klippet jag någonsin såg:
Think about it, think, think about it

Kvinna, 27 år, söker...

Gjorde precis ett test för att se hur många vuxenpoäng man har (!) Tydligen är min vuxenpoäng 14,5 vilket visar att jag bör vara 27 år gammal!! GAH!!
Gör testet du med på vuxenpoäng.com och se hur nära graven DU är. Humph.

Testet hittade jag via Emma Hellboms blogg. Hon bloggar trevligt och ofta så klicka dig dit och läs lite.

Frida och Daniel

Detta kom med posten idag:

!!

Då vet jag vad jag ska göra 13 september. Så underbart kul! :)

Jag och Holden Caulfield

Bloggade om min nyutlästa bok Räddaren i nöden (J. D. Salinger) på nerdfighters.com eftersom att det var där jag antog the Summer Reading Race List Challenge 2008. Inlägget är därför på engelska...jag ville ändå publicera det här också eftersom jag parallellt läser min egen bokhög och Räddaren i nöden trots allt var med på båda boklistorna. Så här kommer det då, ett par tankar om The Catcher In the Rye:

I just finished "The Catcher in the Rye" by J. D. Salinger and I found it fascinating! Holden Caulfield, the main character, is so fascinatingly pessimistic. But he is pessimistic in a strangly optimistic way. He is crazy - acctually the whole book is crazy. You should experience it on your own.
Don't go reading "The Sorrows of Young Werther" or anything like that right after "the Catcher" though...try and break it up with some feel good-litterature. Eeeerhm. I'm realizing as I'm writing this that I am not following my own advice! I was planning to start "1984" now, haha! Maybe not the best choice I could've made, but aw well...

As I had finished "The Catcher In the Rye" I googled it just to read up on Salinger and so on and suddenly I found myself on this site called SparkNotes. I read in the original post on the Summer Reading Race List-thread that reading about a book on SparkNotes didn't count. Up until now I haven't even known what SparkNotes was but now I understand.
I ended up leaving the site almost a bit upset... It felt like they cut up the book AND Holden Caulfield as if he was some frog they where dissecting in a classroom. I'm sure he wouldn't have liked it. They had examples of quotes and so on and after a quote by, for example, Holden it would say: "this is what he meant, this is what he was trying to say and this is what it symbolizes". Que?! That type of website; isn't that just the typical website that Holden would think phony?!
Gosh.

Okay, on to "1984"...

x

Hittade en lapp i mitt glasögonfodral

Jag hittade precis en lapp i mitt glasögonfodral. Det var en lapp med mina slarvigt snabba anteckningar från samtalskvällen på LO mellan Ulf Ekman och Peter Halldorf. Jag minns kvällen mycket väl, trots att det var ett tag sedan nu. Det var otroligt intressant att sitta och lyssna på dessa två män diskutera tro. De är så olika, så fantastiskt olika, i uttryckssätt, perspektiv och livsupplevelser; men ändå kunde de sitta där och vänskapligt, men utmanande, diskutera och konversera.
Dum som jag var tänkte jag inte på att ta med mig min anteckningsbok. Det fick jag ångra bittert, de sa så mycket intressanta saker som jag hade velat skriva ner och fundera videare över! Istället satt jag och memorerade citat på citat tills jag hittade en bit papper att skriva ned dem på. Här kommer mina två favortier:

Ekman frågar Halldorf vem Jesus är för honom och efter en mycket, mycket lång tystnad svara Halldorf eftertänksamt:
"För mig är Jesus den som avslöjar Gud...och avslöjar var det egentligen är att vara människa."

Ekman och Halldorf diskuterar de ställen där Bibeln talar om öknen. Halldorf har besökt och bott i ett antal munkkloster och språkar för det välsignade att ha ensam tid med Gud. Ekman instämmer men ifrågasätter den kristnes avskärmade av världen.
Halldorf: "Gud drar folk ut i öknen när han har något att säga till dem."
Ekman: "Men kan inte det bli själviskt att dra sig ut i öknen? Att strunta i missionsbefallningen?"
Den långa tystnaden infinner sig som den alltid gör innan Halldorf säger något riktigt bra.
Halldorf: "Ja...man kan ju ge sig ut i öknen av fel orsak...men då blir man inte kvar särskilt länge!"
Ekman skrattar gott.

Jag och Den Stora Gröna Cykeln

För första gången på sex år kan jag njuta av sommaren. Jag hade nästan glömt hur underbar en sommarkväll kan vara.
Det är en härlig känsla att cykla hem på fars stora, gröna cykel - min trogna följeslagare under sommarmånaderna - efter ett "gott dagsverke" på campingen.
Med en påse överblivna frallor från receptionskiosken hängandes på styret rusar de stora hjulen över den ljumma asfalten som fortfarande är fuktig av det milda regnet som just vattnat det törstiga gräset. Vinden blåser i håret och jag blundar och njuter. Jag har cyklat vägen så många gåner att jag faktiskt kan blunda vissa bitar.
Livet är underbart.

Summer, I love thee.

Funderade på att döpa den men insåg snart att han
för mig alltid kommer vara "Den Stora Gröna Cykeln".

Tre glädjeämnen

1. Elsa är hemma!!
2. Jag har fått starkare allergimedicin så JAG KAN VARA UTOMHUS!
3. Jag har precis fått en saftig skattåterbäring!

Jag vill inte prioritera någon slushmaskin

Häromdagen kom chefen in i receptionen och sa:
- Slushmaskinen måste prioriteras idag.
Ge mig rast.
Jag vill inte prioritera någon slushmaskin. Jag vill inte vara någonstans där man prioriterar slushmaskiner överhuvudtaget. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att slushmaskiner är roten till allt ont.

Tack och lov att det inte finns några slushmaskiner på NG. Där säger man istället saker som:
- Idag måste vi prioritera att få iväg resurspaketen med coola och roliga grejer så att grupperna kan göra ännu coolare och roligare satsningar på sina skolor!

Fast det skulle inte förvåna mig om typ FK läser det här och bara "ooo! En slushmaskin, det borde vi ha på huvudkontoret!!"
Haha...men det är lugnt.

The million things you can do with a tandborste

Idag rengjorde jag ett stekbord med en tandborste. Fick lite hjälp av Mr. Muscle, men inte så mycket som jag hoppats på.
Det där stekbordet får lätt en plats i topplistan över det äckligaste jag sett i år.
Och som en god vän skrev; nu ska jag gå och äta middag…med armbågarna!!!

Serendipity

Såg precis filmen Serendipity.

Ser-en-dip-i-ty
The occourence and development of events by chance in a happy or beneficial way.

En alldeles förträffligt själskittlande film. Den började lite tveksamt men efter en halvtimme satt jag ganska förtrollad faktiskt - även om den var gloriously silly.
Det är en perfekt film att se med ett par romantiskt vemodiga tjejkompisar och ett stort paket chokladglass.

Trailern var skräp så se filmen direkt istället!
Här kommer de första två bitarna av filmen - resten hittar du enkelt på YouTube.

Serendipity (Om ödet får bestämma) del 1


Serendipity (Om ödet får bestämma) del 2

Hello, I'm Keira Knightly!

När jag städade datorn hittade jag något sjukt roligt som jag filmade i påskas! Mina damer och herrar, tillåt mig presentera:
Lindas fantastiska imitation av Keira Knightly!

Allt är en inställning

Dagens lektyr bestod i Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Svalde den faktiskt på 90 minuter blankt, som en liten munsbit. Om nu något av Hemingway någonsin kan vara en munsbit. För även om Den gamle och havet såg liten ut på tallriken kändes den som en trerätters. Han var inte dum han, den där Ernest.

Boken handlar om den gamle Santiago som med sin förrädiska vänsterhand
strider mot en gigantisk svärdfisk och samtidigt mot sig själv.

När den gamle suttit där med reven över axeln en lång stund, som motvikt till fisken, börjar det skava. Han kommer då på att han kan lägga en säck över ryggen som skydd och Hemingway skriver följande:

"Säcken blev som en dyna för reven och han hade kommit på ett sätt att luta sig framåt mot förn så att han nästan hade det bekvämt. Ställningen var i själva verket bara en aning mindre outhärdlig, men han tänkte på den som nästan bekväm."

Hajade till lite vid det där sista ska det erkännas. Den gamle och havet fick mig att inse att om jag ändrar min inställning till mitt sommarjobb på campingen lite kommer det att bli nästan roligt. I själva verket kommer det bara vara en aning mindre dödande tråkigt men jag kan tänka på det som nästan roligt!

Tjena vad jag älskar utomhus.

Idag är det Sveriges nationaldag och jag skulle bara vilja ta tillfället i akt att säga att jag älskar mitt hemland. Med det svenska svårmodet, det stilla vemodet, ja alltihop.
Glassen ovan var vårt nationaldagsfirande. Stillsamt värre. Hehe.
Bilden på glassen i det här inlägget kan väl också få vara för att fira min blogg som fyllde 1 år igår! He-ey not bad! :) Jag är glad att jag började blogga. Det är faktiskt en av de saker som hjälpte mig att inse att jag älskar att skriva. På riktigt.
Tack till alla er som läst, tack till blogger I guess, tack till Hemingway och sist men inte minst:

Thank you Sweden and goodnight.

Denna dag ett liv

Satt vid köksbordet och pluggade campingtjafs inför personalutbildningen imorgon.
I ren tristess sträckte jag mig efter ett päron ur fruktskålen och bet i det.
Tuggade sedan uttråkat medan jag satt där och hatade pengar.

Det kommer mera...

Jag inser att jag vid någon tidpunkt kommer bli tvungen att blogga om året som gått.
Känn lugnet gott folk, det kommer ett sådant inlägg.
Måste bara få pusselbitarna på plats i huvudet först.

Puss på er som jag vet tittar in här...

Milla - hoppas kaffet smakar
Johanni - jag saknar dig

Randomness

Hej.
Tydligen kan man inte bränna film på DVD+R skivor. Och nu åt min Mac upp en DVD-R skiva och den vill inte komma ut. Crap.
Flätade håret i lösa flätor här och var i håret idag. Såg ut lite som en hippie. Det var en sådan dag helt enkelt.
Spenderade säkert en halvtimme med att fila och lacka naglarna. Det får man väl göra om man är ledig.
Vinkade farväl till National Treasure 2 som skulle tillbaka till ICA. Gah - I love that movie.
Skattjakter here I come.

JAG VILL LÄSA

Jag har så svårt att sitta still här vid datorn. Jag försöker skriva lite texter till manualen men trots att det flyter på ganska bra är jag otroligt otålig. Jag vill läsa. JAG VILL LÄSA.
Jag vill sätta mig ute i skuggan av parasollet och läsa!
Jagvillläsajagvillläsajagvillläsajagvillläsajagvillläsajagvillläsajagvillläsajagvillläsa.
Mina fingrar längtar efter att vända blad i en bok. Det känns som att jag skulle kunna plöja igenom vilken tegelsten som helst ikväll.
Sju texter kvar bara. Kom igen nu.

Hade tänkt skriva något poetiskt om att vara hemma igen men äsch. Man kan väl inte alltid vara den som är den.

I en koj på Elida

25 maj. Vi mönstrar på Elida och påbörjar våra avslutningsdagar på Teamåret 07/08

Besättningen har den blick man får endast av att ha sett ett tusen och en solnedgångar över havet.
De har vind i håret - även när det är vindstilla...
Det klär människor att ha vind i håret.
Jag vill också ha vind i håret.

26 maj. I en koj på Elida

Känslorna svallar likt vågorna på havet. Jag ligger på mage i min lilla trånga koj och en liten ensam spotlight lyser uppp mitt hörn. Mitt alldeles egna hörn på den här båten - denna, den största segelbåten i Skandinavien (40 meter lång - som Ostindiefararen - och 45 masthöjd).
Idag har vi seglat - något som jag hittills haft skräck inför.

Det är märkligt det där med havet...det är så stort. Och så blått. Och så salt.
Salt vatten, salt vind, salt vind i håret.
I våra ofta stressade liv kan frihet vara en bristvara. Här ute bjuds den gratis. Den finns i luften. Det är bara att ta ett djupt andetag och den är din. Frihet som syresätter din kropp. Frihet som leker i ditt hår. Frihet som smeker din kind likt ett ljuvt löfte.

Det här teamåret är slut och jag känner en fantastisk tacksamhet. Tacksamhet över det jag fått lära mig och tacksam het över de jag fått lära känna.
Och imorgon ska jag försäkra mig om att de alla förstår det.

Byråkrati är bara bra

Joel och Samuel var trötta men på hugget i bilen imorse.

Joel: Byråkrati är bara bra. Tänk om staten skulle ha sådana reklamskyltar. Fatta vad grymt det skulle vara. Typ: Säg något dåligt om byråkrati. Då så.

Samuel: Solidaritet...det skulle man kunna göra en del med som företagsnamn. "Solidaritet - för en ljusnande framtid".

Media har rätt ibland

I rest my case.

(150 inlägg. Hipp hipp hurra!)

Dagens internettips och mäktiga naturfenomen

Isak visade mig en helt underbar sajt idag! Icas picknicksajt! Kolla in den här.

Där kan man söka på picknickplatser över hela Sverige - jag sökte på Gamleby och fick upp följande...

Garpedansberget
Garpedansberget ligger i hjärtat den lilla staden Gamleby och är ett mäktigt naturfenomen. Bergets röda granitklippor har sen urminnes tider fascinerat lokalbefolkningen och området är känt för sin rikedom av sägner och myter, alla förankrade i traktens spår efter kultplatser och fornlämningar. Av dessa många sägner handlar flera om den mytiske jätten Garpe och de sagofigurer som ingår i hans värld.

Ja, vad säger ni Gamlebybor? Hur många gånger har man inte fascinerats av naturfenomenet Garpes röda granitklippor? Och så har man tydligen uppgraderats till stad också. Fantastiskt.

Datorkrasch? Yeah, why not!

En trådlös accesspunkt och en backupstation som lagrar på fem diskar. Detta berikades vi med på kontoret igår.
Vad det innebär i praktiken är att när man nu kommer in med en laptop och ansluter till nätverket på huvudkontoret backuppas din hårddisk var tredje minut. Det fina i kråksången är att backupstationen inte lagrar på en disk och byter till nästa när den första blir full - utan den lagrar på alla samtidigt. Signalerna sänds ju med 1:or och 0:or och då gör den så att disk 1 registrerar en etta, disk 2 en nolla, disk 3 nästa siffra, disk 4 nästa osv osv. Detta gör att om något (mot all förmodan) skulle hända med en av diskarna så kan de andra fyra räkna ut vad som stod på den och skriva in det på den nya disken som man ersätter den förstörda med.
Hejhopp, så säkert allt brev! Det är nästan så att man hoppas att datorn kraschar så att man får testa den lilla apparaten.

Jag kallar det viddbreddning

Gosh, I love the internet.

Jag har insett att jag under det här året ökat min internetkonsumtion med en löjligt hög procenthalt.
Jag har aldrig suttit såhär mycket vid datorn, aldrig varit så beroende av internet och aldrig så hemma på YouTube som jag är nu.
Slöseri med tid och livskraft skulle en del kalla det. Jag kallar det viddbreddning.

Men varför då sitta här på en massa information och inte dela med sig. Det verkar bara dumt. När vi var små brukade min kusin Sofia säga (och säger kanske fortfarande) att "saker är till för att användas". Det verkade vara lite av hennes motto och jag tycker att det gäller bra för kunskap också. Kunskap bör spridas.
Med detta i bakhuvudet startar jag nu mitt nya bloggprojekt:
INTERNET FÖR DUMMIES BY A DUMMIE
För dig som inte vet var du ska surfa för att få dig ett gott skratt, för dig som känner dig nedslagen vid blotta omnämnandet av the World Wide Web eller för dig som kanske bara önskar vägledning genom YouTubes betesmarker - här kommer då:

EPISODE #1
BenLoka

Jag kan inte börja i någon annan ände än den jag började i.
En dag i maj förra året blev en video vid namn "Conversations you will have a million times in your life" featured på YouTubes startsida.



För dig som inte förstår vad det innebär kan jag meddela att det är lika med många klick. En video som får äran att för en dag eller ett par hamna på YouTubes startsida blir med största säkerhet sedd löjligt många gånger. Om det dessutom är en bra och rolig video är chanserna väldigt stora att den kanalen som lade upp videon får väldigt många fler prenumeranter. (Om du vill förstå hur det påverkar en YouTubian att bli featured kan du kolla videon som BenLoka la upp strax efter sitt "genombrott". Videon heter "I GOT FEATURED!!!" och du hittar den här.)

BenLoka som gjort och lagt upp videon "Conversations you will have..." var redan ganska känd på YouTube, men jag strosade fortfarande runt helt omedveten om den vloggande sidan av sajten i fråga. När jag såg titeln på videon klickade jag på den då jag tyckte att det lät intressant. Spenderade de närmaste minuterna med att se videon om och om igen allt emedan jag försökte att inte skratta sönder mig.
Och nu är jag YouTube-fantast - och det har jag mycket att tacka BenLoka för.

Så för att då guida dig vidare vill jag ge dig ett par länkar:
BenLokas Channel på YouTube (Kolla så många videos du orkar och prenumerera för sjutton gubbar!)

BenLokas blogg (För den som roas mer av humor i skrift...)

BenLoka bloggar nämligen också - bra och otroligt humoristiskt dessutom.
Den 19 mars i år inledde han ett inlägg med följande ord:
"Well it's been a whole year of wonderful youtube, and with nearly 10'000 subscribers under my belt, I'm starting to reevaluate why I bought the belt in the first place. Turns out it wasn't to hold my trousers up after all. It's real purpose is to contain vast amounts of people."

Och ytterligare ett utdrag som en överkurs till er som redan är hemma på YouTube och tål lite internhumor:

"And another thing. Apparently I am a goat. Or at least related to one. People have been telling me this all week, and somone e-mailed me the evidence yesterday."



Äh, vet du vad. Du borde bara läsa hela inlägget här.

Två andra extra roliga inlägg:
"I have a lot of heterosexual man-love for these guys"
och...
It's a sign!

Sammanfattning:
BenLoka - den perfekta YouTube-kanalen för dig som uppskattar lite torr vardagsbrittisk humor.

And that concludes Episode #1

ps. Inser att nästa episod måste få temat "How to YouTube". Kan man inte YouTube kanske ovanstående inte var så lättfattligt som jag från början tänkte att det skulle vara. Häpp, häpp. Sånt e livet.

Det fina i kråksången

Detta är mitt 146:e inlägg...det är inte många kvar till 150 nu! Och det är inte långt kvar till dagen då min blogg fyller 1 år. Kanske inte mycket för världen, men det känns faktiskt lite skoj. Den 5:e juni 2007 skrev jag mitt första inlägg.
Läste just vad jag skrev då. Så märkligt det känns att tänka på att jag då inte alls visste det jag vet nu, hade upplevt det jag har upplevt nu och faktiskt inte tänkte som jag tänker nu.
Livet är så oförutsägbart. Men jag börjar förstå att det är lite av det fina i kråksången.

Dags för lilla Milla Milosh

Så mycket att säga...var ska man börja? No idea. Som nyutnämd mediakoryfé på NG kan jag dock säga att jag nu vet vad som är Just Around The River Bend, i alla fall den närmaste. Mitt nuvarande känslotillstånd sammanfattas väldigt bra i sången nedan:



Och för att fira skulle jag vilja publicera något som jag hållit på ett tag: personbetraktelsen över the woman, the myth, the legend: Milla! :)

Milla...hm...Milla... Milla är en riktig veteran inom Ny Generation-sammanhang. En riktig gammal räv. Hon är ganska fantastisk faktiskt, den där Milla. Allt hon gör, gör hon med en otrolig övertygelse. Är det något hon verkligen inte tycker är bra då kan du räkna med att få höra henne säga något i stil med: "Nä-ä alltså! Det fååår bara inte va-ra så! Det finns bara inte på kartan liksom!" Uttalandet är oftast ackompanjerat med ett nerböjt huvud, stint uppåtblickande ögon och en bestämt spänd hand som skulle avskräcka den frimodigaste pellejöns till debattör. Är något riktigt bra däremot, kommer du antagligen få höra henne säga (med lika stor positiv övertygelse denna gång): "A-men du finns ju inte. Du ä ba såå bra!"

För uppmuntra och se det postiva i saker och människor det är Milla bra på. Jag har ett exempel på det. För någon månad sedan stod jag och Milla och pratade om bloggare. Jag berättade för henne hur jag hade tyckt att bloggare oftast var självupptagna människor som bara skrev om händelser ur sina egna liv - och till på köpet gjorde det helt utan någon som helst kreativ språkkänsla! På detta uttalande svarade Milla: "Nä, så tycker inte jag att det är. Bloggare...de är de som uppskattar de små sakerna i vardagen."
Jag gick därifrån och kände att det är nog ganska bra med bloggare i alla fall. Till och med sådana som bara uppdaterar en gång i månaden och då alltid inleder inlägget med "Oj, vad länge sedan det var jag skrev här..."

Milla är något av en ytterlighet. Tycker hon något då tycker hon det till 100%. Sedan finns det inget som säger att hon inte kan byta sida eller ändra sig, men när hon gör det då går hon från 100 till 100. Från 100% emot till 100% för. Och är hon någon gång lite hälften-hälften i vad hon tycker då är hon hälften-hälften till 100%.

Milla är...Milla är...hm...jag tänker så det knakar här; hörs det? Milla är något av ett fenomen. Jag är medveten om att jag låter sanslöst diffus nu, men jag vet verkligen inte hur jag annars ska uttrycka det. Och det är nog där jag stannar med det här.

Kan också meddela att Milla är en frekvent besökare i Saras stuga och det är ju sköj. :)

Gå och gör något vettigt nu, gott folk, istället för att sitta här och läsa the mindless blabberings of someone that really must learn to reflect a little before charging ahead reclessly.

Tack för uppmärksamheten.

Just around the river bend

Jag har hittat den. Låten som sammanfattar hela det här läsåret. Förra årets låt var Miniature Disasters med KT Tunstall. Årets blir Just Around The River Bend från Phocahontas... :)

What I love most about rivers is you can't step in the same river twice
The waters always changing always flowing
But people I guess can't live like that, we all must pay a price,
to be safe we loose our chance of ever knowing

What's around the river bend, waiting just around the river bend
I look once more just around the river bend
Beyond the shore, where the gulls fly free, don't know what for
what I dream the day might send, just around the river bend
For me... Coming for me...

I feel it there beyond those trees and right behind these waterfalls
Can I ignore that sound of distant drumming?
For a handsome sturdy husband who builds handsom sturdy walls
and never dreams that something might be coming

Just around the river bend, just around the river bend
I look once more, just around the river bend
Beyond the shore, somewhere past the sea, don't know what for
Why do all my dreams extend, just around the river bend
Just around the river bend!

Should I choose the smoothest course, steady as the beating drum?
Or do you still wait for me dream giver?
Just around the river bend...

Att sticka någon i ögat med ett leende

Nu är det dags för en väldig massa att mynna ut i ett blogginlägg. Så förutsägbart. Men ändå ganska mysigt. Solen går ner varje kväll, det är också ganska förutsägbart - men fortfarande mysigt.

"Jag har tagit mig en liten funderare på om jag borde skriva de här personbetraktelserna egentligen. Jag kom fram till att det väl inte kan skada." Så skrev jag innan jag gjorde min senaste personbetraktelse. Och det står jag fast vid trots att mitt betraktande nyligen kallats "att sticka någon i ögat med ett leende". Det var FK som sa det och när mitt svar blev att "ja, det kanske det är", skrattade han förtjust och överraskat. Det var inte min betraktelse av Joel i sak som hans kommentar syftade på utan egentligen formen "personbetraktelse" i stort.
Det är dock komiskt att detta påstående kom från mannen som inleder sin blogg med orden:

"Detta är min egna uppkopplade parkbänk. Här funderar jag på sådant man upptäcker när man ger sig tid att inhalera samtiden och dess egenheter från en bänk. Här är jag åskådare.

Och säkert en åsiktsmaskin."

Nu är detta visst farligt nära att falla i det påhoppsdike som personbetraktelserna alltid strosar på kanten till. FK, du får förlåta mitt lilla tjuvnyp om du läser det här. Jag ger dig, som du vet, rätt i sakfrågan. :)
Men som jag ser det finns det bara två leenden att sticka någon i ögat med. Antingen ett gnistrande eller ett vasst. Vilket som har jag inget emot det. Båda två är flickdrömmar att kunna leverera.

Jag är tydligen Ravenclaware

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!

<

Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter
Quiz ever created.

Get Sorted Now!

"Are you so severe upon your own sex?" - YES!

Jag fick ett kedjemail häromdagen. Jag avskyr kedjemail. Men det här var faktiskt fruktansvärt roligt. Lite knepigt på sina ställen kanske men läs det och tillåt dig småle.

"Kurser för kvinnor Malmö Högskola, institutionen för genusforskning - våren 2008

Kurs 1: Att umgås med andra kvinnor
Vi försöker sätta ihop grupper med fler än två kvinnor som ska umgås utan
att tala illa om varandra på rasterna, då vi sitter två och två i
cafeterian. Dolda mikrofoner på damtoaletten, dit deltagarna släpps i
mindre grupper. Kursmaterialet är något försenat. Enligt Berit på
tryckeriet är det för att 'den där subban på korrektur, som tycker
hon är så snygg, inte kom i tid med grejerna'

Kurs 2: Navigering
Att läsa karta utan att vända den upp och ner när man kör söderut.
Spännande övningar, vi träffas på Ödeheden utanför Pajala och tar oss
hem till Malmö själva. Fastklistrad, rättvänd, karta på instrumentpanelen monterar vi. Överlevnadspaket för 3 veckor, nödraketer, 8000 meter snöre (fästs i bakre kofångaren vid starten) för er som kommer helt fel i början,
parlör på ryska, finska och norska och 22 mobiltelefonbatterier ingår.

Kurs 3: Skopackning
Vem säger att en garderob inte kan förmås att lagra 50 par skor till?
Lagom till vårsäsongens nya modeller kommer lär vi oss skyffla undan
högarna med de där asgamla och pinsamma skorna som köptes in förra
kvartalet. Samling hos Jönssons Hydrualikpump & Press, Kävlinge,
som också lånar ut verktygen. Under hösten kommer en liknande kurs
för badrumsskåp och damväskeförrådet.

Kurs 4: Finn 55 fel
För nykära/nygifta kvinnor som har svårt att våga tala ut om de där
Sakerna Som Han Ska Ändra På. Vi lär er hitta både det ena och andra som
ni inte ens tänkt på. Kursen leds av rutinerade kvinnor med flera kraschade
förhållanden bakom sig och vi har bokat Gudrun Schyman att ställa upp med
sitt alltid aktuella föredrag 'Har du snopp? Då har du fel!'
Kursdeltagarnas äkta män får sedan 5% rabatt på alla inköp över 50.000
kr hos plastikkirurgen Dr Skära Å Karva, dito på weekenduppfostringskurs
hos Kustjägarna i Vaxholm och samma rabatt på herrklädinköp på
Hansa, (kläderna väljs naturligtvis av hustrun), rabatten kan dock tas ut
i form av damskor istället.

Kurs 5: Parkering på 10 minuter
Känns det frustrerande att alltid komma för sent till era möten för ni
glömmer räkna in den där halvtimmen ni måste lägga på att fickparkera
varje gång? Vi lär er att på bara 10 minuter få in en Nissan Micra i en
8 meters P-ficka utan mer än två kofångartouchar. Samling Bulltofta
Flygfält. Ta gärna med handskar och sportdryck så undviker ni blåsor på
händerna och blodsockerdilerium. För er som har mer pengar än tid kan vi
istället erbjuda en Hummer Crusher med extra stora kofångare för 938.000
kr, då behöver ni inte bry er så mycket om andra bilar vid parkering.
Fri provning!! "

Nästan som när man var liten

Klockan 06.00 imorse åkte jag, Isak, Sara F och Madde från Allingsås. Vår västturné var slut, det var dags att åka hem och ju tidigare desto bättre tyckte vi.
Strax före 12.00 var vi hemma i Uppsala och det var ganska så underbart faktiskt. Jag fick någon slags energikick av att ha rest långt men ändå ha hela dagen kvar så jag tog itu med saker som annars brukar bli lätt att skjuta upp. Jag packade upp, sorterade OCH TVÄTTADE all tvätt. Lagade även mat och förberedde lunchlådor. Medan jag genomförde dessa sysslor uppfylldes jag av en välbekant men dock icke frekvent förekommande snöplogskänsla. Plogkänslan jag får när jag bara plöjer genom uppgifter och mår riktigt bra av det. När jag plöjer genom uppgifter och verkligen känner att jag använder dagen till något vettigt.

När den sena eftermiddagen gjorde sig påmind genom den låga solen som tittade in genom mitt fönster kände jag att det var dags att flytta ut på balkongen. Där satt jag sedan ett par timmar, i kvällssolen, och skrev brev till Elsa.

Det är vemodigt att veta att hon är så fruktansvärt långt bort och jag inte kommer få träffa henne förräns sommaren. Men ändå är det trevligt vemod på något sätt, eftersom jag genom detta för första gången har en riktigt kär väninna att brevkorrespondera med på riktigt. Och en sommar att se fram emot...nästan som när man var liten.

Ledig vårdag i Göteborg

Satt på Condecco på Avenyn, jobbade lite och lyssnade på Emma, Madde och Gabriel diskutera politik.

Vårpromenad i Göteborg.

Så rolig man får vara då... Detta stod på väggen inne på någon klädbutik...minns visst inte ens vilken det var.

Ovan har vi vad folk brukar kalla en "skön lirare".

"Det susar och brusar så tryggt om spårvagnarna här i Göteborg."

Fristad

Alla har vi nog en och annan fristad här i livet. En av mina är konstigt nog Ny Generation-lägenheten i Biskopsgården, Göteborg. Jag vet inte riktigt varför det är så, det enda jag vet är att det började redan första gången jag satte min fot i den här lägenheten.
När jag är här får jag en otrolig lust att vara perfekt. Leva ett liv med alla pusselbitar på plats, alla hästar hemma, alla indianer i kanoten...ja, du fattar grejen. Jag vill vara morgontrevlig istället för morgontrött, noggrann istället för halvdan och positiv istället för gnällig. Och det känns lättare att vara det när man är här.
Dessutom råkar det vara så att våryra och Göteborg blends in to awesome. För mig är det jämt vår i Göteborg. Jag älskar stället helt enkelt.

Tog en liten snabbtur i mitt bloggarkiv och läste det jag skrev sist jag var här. Det var min första Sverigeturné...det är exakt fem månader sedan idag... Vi hade en ledig dag och jag åkte in till stan och hälsade på Jessica.
Det var dessutom under denna turné som jag och Persson upptäckte att vi båda är YouTube addicts.

Och imorgon har jag återigen en ledig dag här i Göteborg. Det känns lite som att jag går i en cirkel, en trevlig sådan, och nu har jag gått ett varv.
Frågan är ju då; börjar man på en ny cirkel eller går man vidare upp på nästa nivå och gör den till en flervåningscirkel?

Sista turnén och lite mer Joel

Just nu är jag på turné i västra Sverige. Det är min sista turné för året och det kan man ju tänka sig att det skulle vara lite sorgligt. Det är det också men det kommer jag nog inte känna förräns om ett par veckor. Just nu är det praktiskt taget omöjligt att känna sorg för någonting för det är sådant underbart vårväder!


Isak kör Serafen.

Jag sitter brevid och njuter av vårsolen.

Det är lika bra att sitta bekvämt för det blir många mil...

On the Road...

På vägen till Nässjö körde vi förbi Brahe-hus. Det var solnedgång och fruktansvärt vackert.

Måste även lägga till något litet om gårdagens inlägg. När jag sa att Joel var smal menade jag alltså att han har en smal personlighet. En smal och djup personlighet. Hans person går inte på bredden, ut åt sidorna, utan den fortsätter framåt; smalt och djupt.
Oj, så poetiskt det låter...men ni fattar vad jag menar?

Joel - en personbetraktelse

Här kommer då en till personbetraktelse. Jag har tagit mig en liten funderare på om jag borde skriva de här personbetraktelserna egentligen. Jag kom fram till att det väl inte kan skada. Man får lära känna så många roliga, intressanta och framförallt olika människor under ett sådant här teamår att det känns synd att inte dokumentera dessa fantastiska personligheter som jag har kommit att tycka så mycket om.

Okej...då var det dags för Joel då. Om den människan skulle jag nog egentligen kunna skriva en mindre avhandling men jag ska försöka att bara ta det viktigaste.

Det mesta med Joel är smalt. Det är inte bara att han är smal utan även hans rörelsemönster är smalt. Och så har han sanslöst långa ögonfransar. Det är som Karen Joy Fowler skriver i Jane Austen-klubben: "Det verkade onödigt att så långa ögonfransar hade slösats på en man."

Joel verkar leva efter principen "varför upprepa sitt uttalande en andra gång om någon säger 'va?' när alla som egentligen är värda att prata med hör första gången?"
Denna princip verkar han även applicera på sina meningsbyggnader och formuleringar.
Exempel: Varför, i en predikan, säga:
"Moder Teresa var en alldeles fantastisk kvinna. Hon var nunna och har genom sitt omfattande arbete bland hemlösa i Indien förgyllt vardagen för tusentals människor. Hennes kärleksfulla natur är ett exempel för oss alla i hur det egentligen är att vara medmänsklig."
när man kan säga:
"Moder Teresa var en krutgumma som gjorde bra grejer i Indien."
...och alla fattar lika bra ändå?

Andra människor pratar oftast bara på som orden flödar till i huvudet och då kan det bli lite hur som helst. Man säger fel, säger saker man inte riktigt menar och saker som är dåligt eller fånigt formulerade och som gör att man förlorar eventuella diskussioner. I skrift däremot kan man ha en redigeringsprocess och bara få med det bästa.
Det läskiga med Joel är att han verkar ha den redigeringsprocessen i hjärnan redan innan han säger något. Därför är det mycket svårt att "sätta dit honom" så att säga, och genom det vinna diskussioner.

Jag är en ganska reaktionär människa. Jag reagerar mycket fort; händer det något bra blir jag eld och lågor med en gång, slår ut med armarna, utropar saker osv osv. När det händer något dåligt eller orätt blir jag snabbt ilsk och lägger ofta en syrlig kommentar innan jag hinner tänka mig för. Jag reagerar hela, hela tiden, på allt. Joel, däremot, är precis tvärtom. Den där promenaden runt huset jag kan bli tvungen att ta för att lyckas skriva ett förnuftigt svar på ett mail, den tar Joels hjärnceller runt varandra på två röda sekunder.

Det till synes enda tillfället då han kanske inte alltid tänker efter innan, är när han fäller en kvick, ironisk eller sarkastisk kommentar. Och en sådan har han alltid på G. Det spelar egentligen knappt någon roll vad det handlar om. Se detta exempel:
Vi kollar på bilder från teamåret 06/07 när en bild på Anna, norrteamare förra året, dyker upp.
Joel: Anna...henne har jag knappt sett alls det här året. Jag tror inte ens hon har varit här i huset...
Sara: Jo, hon var här för någon vecka sedan. På Jane Austen-kvällen som jag hade.
Joel (med minen hos någon som är tjurig över att inte blivit bjuden på en rolig fest): Mm. Jag fick aldrig det mailet.

Han är även upphovsman till ett par klassiska citat som t. ex. "NG är som en enda lång fest...med en hel del baksmälla".

I början av året sa Joel ofta på morgnarna "det finns risk för att det här blir en bra dag". Och det stämmer nog ganska bra; med Joel i närheten finns det risk för att det blir en bra dag.
Jag hoppas att du har en Joel i ditt liv. Det mesta blir så mycket roligare då.

Så att alla är med på noterna

Fick just ett mail från lille far där han skrev:

"Gumman,
I sådana här lägen är man ju bara tvungen att omedelbart gå ut i världen för att ta reda på vem denna Diana Barry är!
Google alltså!
Och ditt Diana Barry omnämnande är redan på 4:e plats över Googles förslag på allt om Diana Barry!
Första länken är en beskrivning av vem Diana Barry är:
Diana Barry - Anne’s best friend. Diana is a plump, pretty girl Anne’s age who lives next door to Green Gables at Orchard Slope. Diana and Anne become bosom friends immediately after they meet. Full of romantic notions about love and friendship, they swear devotion to each other forever. Although an agreeable girl, she lacks Anne’s imagination, intelligence, and independence.
:-)

Sen kommer imdb förstås - och sedan din blogg!

Hur cool är inte det.

PussPuss
Dad"

Måste ju bara förklara att självklart menade jag inte att Elsa är "plump" och saknar min "imagination, intelligence, and independence" utan bara att hon är en "kindred spirit" precis som Diana är för Anne.
Så. Nu är alla med på noterna.

Min Diana Barry

I onsdags fick jag ett brev. Och nu när jag tänker efter var hela saken ganska mycket som en scen ur en film. Jag kom hem ganska sent tillsammans med några av de andra i huset. Någon av dem som var lite snabbare än mig in gick direkt in i köket, såg brevet och kom ut med det till mig där jag stod i hallen. Det blev väldig uppståndelse över det där lilla brevet. Johanna och Bella upprepade gång på gång att det är så mysigt med brev, varför skickar man aldrig brev och framförallt varför är det ALDRIG någon som skriver till en?! Men jag lyssnade knappt för jag hade bara ögon för kuvertet. Det var grönt, hade utländska frimärken och pryddes av en handstil som jag definitivt kände igen. Kuvertet var från Elsa som nu bor i Honduras. Efter ett par sekunders chock bröts förtrollningen och jag kastade mig ner i kökssoffan, sparkade av skorna, krängde av mig ytterkläderna, allt medan jag försökte öppna brevet och läsa det samtidigt.
Hon inledde med våra ord "systra mi" och med ens kände jag det som att hon satt där och sa det till mig öga mot öga.
Det var det finaste brev jag fått i hela mitt liv! Jag saknar Elsa så otroligt mycket!
Har du någonsin läst eller sett Anne på Grönkulla? Om du har det så kommer du förstå nästa liknelse: Elsa är min Diana Barry.
Och imorgon ska jag svara på hennes brev.

Jag har tydligen inget filter

Detta är mitt 131:a blogginlägg. Jag kan inte fatta att jag inte själv la märke till att jag gick över 100-strecket! Jag ska inte missa 150 det är ett som är säkert...

Kände mig redigt pratsam när jag studsade in på kontoret idag. Och det säger en hel del eftersom att jag normalt sätt också låter kakhålet tugga en del.
Inne på media satt David och Petrus och var ganska tysta som vanligt. Därför märktes det extra väl att jag inte var lika tyst.

Sara: Hur har det gått med tidningen David, fick du mailet från Emma eller hade din mailbox hunnit bli full, asså var är min sån där...nån har snott den...du hade snott den Petrus, där står den ju! Alla pennorna...för vi får se om den kan gå i tryck på onsdag, Milla sa nåt om kaffe, eller torsdag kanske, a den här veckan i alla fall...
Petrus *asgarvar, vevar med armarna och härmar mig*: Filter? Nää då! Hahaha!
David: Asså Sara...vill du ha svar eller vill du fortsätta prata?

ps. Vill också bara uppmärksamma omvärlden på att min kära väninna Emma har publicerat del 5 i bloggserien "Att kommunicera med män". Så sjukt, gripande, jätteroligt!

Tolv dagar, no see

Det är tolv dagar sedan jag bloggade sist. GAH!
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att det, det och det måste jag blogga om, men så har jag inte gjort det. Varför undrar du. Ja, det undrar jag också.

Jag är just nu i ett litet rum med mormor-och-morfars-stuga-känsla i Pingstkyrkan i Leksand. Vi har haft konsert här ikväll och det var ganska grymt faktiskt. Introt till konserten blir bara roligare och roligare att spela! Jag har börjat variera det så nu spelar jag olika nästan varje gång. Det är sköj.
Jag känner på mig att detta knappast kommer att bli ett språkligt vackert inlägg.
Efter konserten och lite mingel satt jag och Gabriel Hagenfors (ja, Gabriel HAGENFORS och ja, det är en väldigt komisk historia bakom versalerna) och spelade lite. Han plockade upp en bas som stod lutad mot väggen och jag slank in bakom flygeln. Efter några maj7, add9 och en väldig massa d-moll kändes som att det var dags att gå och lägga sig.
Isak gick och la sig att sova i Serafen, vår skåpbil (!!). Han är inte redigt klok den pojken. Jag funderar på att gå ut med en filt till honom...blir det inte kallt i en bil på natten?! Ja, han gör ju som han vill. Den mannen må vara många saker men lättövertalad är han då inte. Inte på sådana här saker i alla fall; när han verkligen satt sig för att göra något.

Hum, hum...nu sitter jag och somnar när jag skriver. Jag ska sova istället.

Måste bara säga, eftersom jag lovade att berätta hur det gick, att Jane Austen-kvällen flöt på bra och var mycket mysig och trevlig. Sconesen var goda, filmen Emma mysig som vanligt och sällskapet formidabelt. :) En lyckad kväll.

Skämta aprilo

Ett par saker som (jag antar) är skämt:
- Att Persson fick en parkeringsbot imorse.
- Att Sara F och Persson råkade tanka en av NG:s dieselbilar med bensin.
- Att Joel ska sluta på Ny Generation.
- Att Hay också ska sluta för att påbörja ett nytt projekt…tillsammans med Joel.
- Att Emma har fått pojkvän.
Om du läser detta, Emma: Jag tar det inte som ett skämt för att det på något sätt är osannolikt. :) Jag tvingar mig själv att ta det som ett skämt eftersom jag hoppas att jag skulle hört om det någon annanstans än på facebook ifall det var sant.

Ett par saker som jag är tacksam för inte är skämt:
- Jag har så mycket ord i huvudet nu att jag helt enkelt inte hinner skriva ner allt. I en vecka i sträck har jag letat och letat i mitt huvud efter en idé till min krönika. Idag hittade jag det och det var precis som att hitta ett lite småtrassligt garnnystan när man är på reda-ut-humör. Det var bara att ta tag i början av tråden och börja nysta. Det skulle inte gjort något om jag skulle slutat nysta för en liten stund och gått därifrån för att göra något annat. Jag var säker på att nystanet skulle ligga kvar. Men faktum är att jag gick inte därifrån utan jag satt kvar och sträckskrev krönikan på typ femton minuter. Det har aldrig hänt förut och det var en lycklig upplevelse.
- Imorgon ska jag ha en liten kvällsbjudning med Jane Austen-tema. Jag ser fram emot det så otroligt mycket.
I’ll tell you later how it went.

En bok, lite vår och massa film

Den senaste veckan har jag haft total språklig inspirationstorka. Jag har inte fått ur mig ett enda vettigt skrivet ord. Inlägget nedan skrev jag för längesedan, jag har bara inte publicerat det förräns nu.
Men idag, efter en serie olycksaliga (och kanske lite saliga) händelser, strömmade orden till igen och nu kan jag inte sluta skriva för jag har så mycket ord i huvudet.
Jag tänkte därför passa på att berätta om lite saker som jag hittills varit till synes oförmögen att delge.

1. Den vackraste skrivbok mitt öga skådat...

...är nu i min alldeles egna ägo! Detta tack vare Alex som köpte den till mig när hon var i Indien! Jag måste komma på något riktigt bra att skriva i den. Jag kanske skulle ta och göra den till en dagbok. Eller nej, då skriver jag säkert bara något fånigt och sedan kommer jag att ångra mig och vilja riva ut sidor. Men det kan man ju inte göra i en sådan fin bok. Det kanske får bli en betraktelsebok eller en idébok... Fast det lämnar också utrymme för väldigt många skrivna misstag. Jag får nog fundera på det här...
Har du en bra idé vad jag kan göra med min fina, nya Indienskrivbok? Lämna en kommentar!

2. The Kite Runner

Detta är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Och det säger jag inte ofta. Eller, ja, okej, jag säger det inte ofta och menar det. Det är en sanslöst gripande historia som utspelar sig i Afghanistan. Jag vet inte om jag pallar att berätta mer än så (sorry Milla) för då börjar jag nog gråta igen. O, sa jag inte det? Jag såg den på bio - och grät mig igenom praktiskt taget hela filmen. I början var det mest den stilla gråtsorten. Men vid sista scenen då var satt jag bokstavligt talat där och hulkade - så mycket grät jag.
Det är en typisk vuxenfilm. Alla vuxna borde se den. Den är välspelad, välregisserad, välkostymerad och allt annat som börjar på väl-! Och så är den väl-digt fruktansvärd. Den ger dig en historia, en sanning, inte serverad på ett silverfat utan upptryckt mot dig som en närgången tiggare. Du kommer ingen vart. Du blir förtrollad. Sitter som klistrad i stolen, oförmögen att röra en muskel.
Den visar dig två livsöden. Ett tragiskt och ett bittert. Det gör så sjukt ont i hjärtat att se den här filmen så man vet inte var man ska ta vägen. Ändå är jag mycket glad att jag såg den och jag skulle rekommendera den till de flesta. Men jag vet faktiskt inte om jag skulle palla att se om den.

3. V for Vendetta

Vi hade myskväll på Atterbom i förrgår och såg V for Vendetta - en film som jag sedan länge bestämt att jag inte skulle se. Jag trodde att det var en skum, konstig film som jag inte alls skulle tycka om. Men nu var det någon annan som bestämde att det var denna vi skulle se och då gav jag med mig och tänkte "ja, varför inte...?"
Filmen visade sig vara riktigt bra. Den hade intressant, originell handling och hela vägen igenom höll den uppe en spännande, rebellisk stämning.
Under filmens gång lär sig huvudrollen, spelad av Natalie Portman, saker om sig själv. Hur mycket klarar hon? Hur mycket kan hon stå ut med för att hålla fast vid sitt beslut att stå för och göra det som hon i sitt hjärta vet är rätt?
Intressant film. Den bör ses.

4. Vårkvällar
Våren har nu anlänt och jag tror att den har kommit segrande ur vinterstriden den här gången. Fåglarna har börjat återvända och när man går hem från kontoret i den svala kvällsluften och känner solens sista strålar le mot en så känner man sig bara så lycklig.

5. The fast and the furious

Denna såg jag igår med pojkarna. Ja, det var väl inget som var förvånande? Som att jag skulle sätta mig och se en sådan film på eget initiativ! Eller...hmm... Det skulle jag faktiskt kunna göra. För någon vecka sedan såg jag om Matrix helt själv bara för att jag ville det.
Och trots allt skumt motorsnack så gav denna film mig en brinnande känsla att jag 1) vill ta körkort nu och 2) köra FORT!

6. Dagens språkpoäng
"Haha! Där fick du dagens språkpoäng!" Det har jag hört mig själv säga ofta på sista tiden. Detta gav mig idén till det jag nu instiftar. Här på min blogg ska jag dela ut dagens språkpoäng*.
Och dagens går till Milla som använde ordet "begeistrad" i en helt vanlig vardagsmening!

*"Dagens" som i "Dagar då folk säger något bra och jag kommer ihåg att blogga om det".

Isak - en personbetraktelse

Här kommer då ännu en personbetraktelse. Ni får ta det för vad det är: ihoppåtade tankar. Eller kanske snarare vänskapliga kärleksförklaringar till de underbara personer som mitt liv just nu kryllar av.

Vår ljustekniker Isak har en enkel, slimmad personlighet.
Slimmad personlighet...hmm...det uttrycket måste jag använda igen det var roligt att skriva...
Och när jag säger enkel så menar jag enkel i ordets bästa bemärkelse. Enkel som i "skön person" och inte som i "simpel". Ändå är han väldigt komplicerad i sin enkelhet. Jag har funderat på det här. Kan det vara så att man är så van vid onödigt komplicerade personer att när man träffar Isak blir man förvirrad för helt plötsligt har det enkla blivit komplicerat eftersom man inte är van vid det.

Med Isak finns det alltid en orsak och verkan. En viss handling har alltid en viss konsekvens. Det gäller bara att förstå vad man bör göra och säga när och hur. Det finns liksom ett system. Det är det jag menar med att han egentligen är ganska enkel att förstå. När man har förstått att lättsamhet är något han skattar högt, då blir allt helt plötsligt väldigt roligt!

Isak är en visionär i ljus. En ljusvisionär. Jag önskar att du kunde se hur han ser ut när han stiger in i en ny konsertlokal. De beslutsamma ögonen granskar raskt men noggrannt rummet uppifrån och ned, från golv till tak. Efter ett tiotal sekunder verkar han ha en tydlig och klar bild framför sig över precis hur allt kommer att se ut. Allt från placering av kannor till robarnas rörelsemönster.
Fast å andra sidan skulle det kunna vara så att han bara gör alltihop lite på måfå. Det är svårt att säga, det skulle faktiskt kunna vara vilket som.
Det är roligt med Isak för han verkar kunna allt lite sådär på måfå...!
Jag tycker om när personer kan saker lite sådär på måfå. Vardagen blir så intressant då.

Loho-seher...

Jag hade just ett heureka-moment.
I dagar har jag hållt på och tjata om hur sent jag varit uppe och hur mycket jag suttit vid datorn.
Har jag blivit en...en...en...DATORNÖRD?!

Oh. my. gosh. i såfall.
What have they done to me?!

Hm. I might just as well embrace it.
Nerdfighters FTW!

En ren och skär kärleksförklaring

Dagen började med en sista frukost tillsammans med far hemma i byn. 11.20 befann jag mig återigen på en förhatlig Swebus. Slog med en gång upp första sidan i "Hur jag läste böcker och lärde mig leva" och insåg efter ett par minuter att detta är en ren och skär kärleksförklaring till böcker. En bok om hur fantastiskt det är med böcker. Kan det bli bättre?
Jag läste storögt mina egna funderingar formulerade till ord av en främling:
"Men jag har inte upphört att förundras över denna osynlighet som jag är så beroende av. Andra människor kan inte se det som så totalt genomsyrar mig, och det accepterar jag, men varför kan de inte göra det? Det fyller ju mig. Diskrepansen mellan det upplevda och det synliga betyder att jag bär de litterära sinnesintryckens börda som en hemlighet."
Och så fortsätter han. Sida upp och sida ner. Det är inte så mycket jag som nystar ut Spuffords bok, det är mer Spuffords bok som nystar ut mig.


Nästan tolv timmar senare sitter jag i en obekant men bekväm soffa och grimascherar för att Brasilien just gjorde mål mot Sverige. 1-0 slutade det...hrm. Vi var hemma hos C och E och såg matchen och det var trevligt. Jag tycker om ordet trevligt, det är ett så trevligt ord.
Det var trevligt att få det bekräftat att det finns trevliga människor i den här staden, nu när det ser ut som att man blir kvar...

:)