2 november 2008
Imorse var Sverige annorlunda
Jag stiger ut genom porten och ser mig omkring i en värld som plötsligt är helt stilla.
De sista kvarlevorna av sommarens blomster; perfekt bevarade i små kalla diamanter.
Ett hölje av glas.
När jag genar över gräsmattan mot busshållplatsen fastnar de stela löven under mina fötter och jag noterar förtjust att leran som igår förstörde mina skor nu har frusit till is.
En värld av glas.
Jag fryser. Frosten vill visst ha mig också.
Jag är gjord av glas.
1 kommentar:
Jag har liksom glömt att titta in i din stuga. Sitter vid Macen nu och kollar mina bokmärken, såg "Saras stuga", knackade på, klev in och blev så glad så glad. Och så stolt så stolt.
Titta här! Titta vad min Sara gjort! Hon är ett med orden, sammanhangen och drömmarna. Hennes glas är av kristall, med en sjungande ton av evighet så förunderligt skapad. Hennes iakttagelse och tanke är klädd i poetens skrud.
Titta här! Titta vad min Sara gjort!
/Far
Skicka en kommentar