Debatt

...mellan kroppen och själen hos Villon skriven i form av en ballad.

- Vem där?
- Det är ju jag.
- Vem jag?
- Din själ, som redan hotas av den mörka Död; att bittert sörja har jag fullgott skäl, när så jag ser dig: ensam utan stöd, en stackars hemlös hund, som lider nöd!
- Det kom sig av...
- Den lust, som hetsigt brinner.
- Vad rör det dig?
- Jag aldrig vila finner.
- Ta då reson! Jag kanske bättrar mig.
- När blir väl det?
- När barndomen försvinner. Men nog med prat.
- Som det behagar dig.

(---)

- Jag sörjer över dig, du lider kvalen. Ifall du var en stackars idiot, förlät jag gärna allt. Men du är galen. Dig kvittar upp och ned, med eller mot, och för din envishet finns ingen bot, det tycks som trivdes du i ditt elände. Jag undrar just vad blir din visas ände?
- Jag slipper bort, när Döden kallar mig.
- O Gud, vad tröst och vishet, käre frände! Men nog med prat.
- Som det behagar dig.

(---)

- Du vill ej dö?
- Må Herren skona mig!
- Då måste du...
- Vad då?
- Till boken vända din håg och lära...
- Vad?
- Förutan ända i lärda verk.
- Jag skall betänka mig.
- Och inga upptåg mer!
- Det skall ej hända.
- Och vänta ej tills allt med skräck tar ända. Men nog med prat.
- Som det behagar dig.

- Francois Villon 1431-1468