- Medeltiden var inte alls någon mörk tid.
Det var det första vår nye lektor i delkursen Medeltid och renässans sa den 19 januari när vi hade vårt första seminarium. Klockan i salen visade tjugo i fyra. Men jag visste bättre. Den där dumma klockan stannade på tjugo i fyra långt innan jag gjorde entré på litteraturvetenskapliga institutionen.
- "The Dark Ages", det var ju bara ett dumt namn som renässansförfattarna hittade på för att påskina att de var så mycket bättre. Kalla sig själva för "pånyttfödelsen"... Nej. The Dark Ages var inte alls mörka. Det skrevs mycket fantastisk litteratur under den tiden!
Fantastisk litteratur ja. Bernard de Ventadour, Dante, Villon. Tänk så många slående män jag har fått lära känna de senaste veckorna. Slående patetiska i vissa fall. Jag föll aldrig för Dante. Gudomliga komedien i all ära, men seriöst. Vita Nuova, what's up with that? Nej, mannen som självutnämnde sig som upphovsman till "den ljuva nya stilen" uppfattade jag aldrig som särskilt ljuv.
Francois Villon, däremot. Igår mellan 15 och 18, svensk tid, sträckläste jag hela urvalet av hans dikter i vår antologi, Litteraturens klassiker. Dikter och sånger som han skrev på 1400-talet. Mm, history - you never seize to amaze me.
Och klockan i salen visar tjugo i fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar