Isak - en personbetraktelse

Här kommer då ännu en personbetraktelse. Ni får ta det för vad det är: ihoppåtade tankar. Eller kanske snarare vänskapliga kärleksförklaringar till de underbara personer som mitt liv just nu kryllar av.

Vår ljustekniker Isak har en enkel, slimmad personlighet.
Slimmad personlighet...hmm...det uttrycket måste jag använda igen det var roligt att skriva...
Och när jag säger enkel så menar jag enkel i ordets bästa bemärkelse. Enkel som i "skön person" och inte som i "simpel". Ändå är han väldigt komplicerad i sin enkelhet. Jag har funderat på det här. Kan det vara så att man är så van vid onödigt komplicerade personer att när man träffar Isak blir man förvirrad för helt plötsligt har det enkla blivit komplicerat eftersom man inte är van vid det.

Med Isak finns det alltid en orsak och verkan. En viss handling har alltid en viss konsekvens. Det gäller bara att förstå vad man bör göra och säga när och hur. Det finns liksom ett system. Det är det jag menar med att han egentligen är ganska enkel att förstå. När man har förstått att lättsamhet är något han skattar högt, då blir allt helt plötsligt väldigt roligt!

Isak är en visionär i ljus. En ljusvisionär. Jag önskar att du kunde se hur han ser ut när han stiger in i en ny konsertlokal. De beslutsamma ögonen granskar raskt men noggrannt rummet uppifrån och ned, från golv till tak. Efter ett tiotal sekunder verkar han ha en tydlig och klar bild framför sig över precis hur allt kommer att se ut. Allt från placering av kannor till robarnas rörelsemönster.
Fast å andra sidan skulle det kunna vara så att han bara gör alltihop lite på måfå. Det är svårt att säga, det skulle faktiskt kunna vara vilket som.
Det är roligt med Isak för han verkar kunna allt lite sådär på måfå...!
Jag tycker om när personer kan saker lite sådär på måfå. Vardagen blir så intressant då.

Loho-seher...

Jag hade just ett heureka-moment.
I dagar har jag hållt på och tjata om hur sent jag varit uppe och hur mycket jag suttit vid datorn.
Har jag blivit en...en...en...DATORNÖRD?!

Oh. my. gosh. i såfall.
What have they done to me?!

Hm. I might just as well embrace it.
Nerdfighters FTW!

En ren och skär kärleksförklaring

Dagen började med en sista frukost tillsammans med far hemma i byn. 11.20 befann jag mig återigen på en förhatlig Swebus. Slog med en gång upp första sidan i "Hur jag läste böcker och lärde mig leva" och insåg efter ett par minuter att detta är en ren och skär kärleksförklaring till böcker. En bok om hur fantastiskt det är med böcker. Kan det bli bättre?
Jag läste storögt mina egna funderingar formulerade till ord av en främling:
"Men jag har inte upphört att förundras över denna osynlighet som jag är så beroende av. Andra människor kan inte se det som så totalt genomsyrar mig, och det accepterar jag, men varför kan de inte göra det? Det fyller ju mig. Diskrepansen mellan det upplevda och det synliga betyder att jag bär de litterära sinnesintryckens börda som en hemlighet."
Och så fortsätter han. Sida upp och sida ner. Det är inte så mycket jag som nystar ut Spuffords bok, det är mer Spuffords bok som nystar ut mig.


Nästan tolv timmar senare sitter jag i en obekant men bekväm soffa och grimascherar för att Brasilien just gjorde mål mot Sverige. 1-0 slutade det...hrm. Vi var hemma hos C och E och såg matchen och det var trevligt. Jag tycker om ordet trevligt, det är ett så trevligt ord.
Det var trevligt att få det bekräftat att det finns trevliga människor i den här staden, nu när det ser ut som att man blir kvar...

:)

Tillbaka vid Salminens köksbord

Ikväll var jag hemma hos Salminens. Vi satt länge och pratade och skrattade vid deras köksbord. Det kändes precis som högstadiet. Förutom att nu handlade det mer om världen, jobb och framtid än läxor, skolan och pojkar. Eller förresten pojkar handlade det visst om nu också... :P

När jag kom hem låg en bok, ett oranget kuvert och en lapp på min sekretär. På lappen stod det:

Puss gumman!
En liten bokgåva...
Plus din pension so far.
Daddo

Det oranget kuvertet iddes jag inte ens öppna. Även om jag idst hade jag nog inte gjort det för jag hade bara ögon för boken. Titeln löd Hur jag läste böcker och lärde mig leva och på baksidan informerades jag om att Francis Spufford "låter oss uppleva upptäckandets spänning, och återkallar ögonblicket då de spretiga tecknen på boksidan för första gången förvandlades till ord".
Vilken fantastisk bok. Vilken fantastisk vardagspresent. Vilken fantastisk kväll.

Goodnight, goodnight.
A thousand times goodnight.

ps. Måste också bara säga att klockan är 03.32 and it seems I have done it again.

Så sanslöst nödigt.

Hummmm...
Klockan är 02.55 och jag är klarvaken. För sjuttielfte natten i rad.
Har jag tillslut blivit en nattuggla?

Seriöst jag skulle kunna tänka mig en joggingrunda nu! Eller kanske en film, en god bok eller o, o, o, jag känner för att laga mat! Jag känner inte för att äta den, bara laga. Hade jag varit i teamhuset nu hade den här impulsen kunna sättas till god användning (=märklig direktöversättning av "put to good use") i görandet av matlådor.
Istället sitter jag vid datorn, leker med iMovie och kollar vlogbrothers-klipp. Så himla onödigt. Och ändå så sanslöst nödigt.

Jag är pigg, pigg, pigg, pigg, pigg, pigg, pigg, pigg, pigg, pigg!!