lever livets lata dagar...ja, eller nåt sånt

Got a grudge against Alex? Kittla henne. Works like a charm...!

Här i västregionen där turnén nu fortsätter, har vi de flesta skolkonserterna i Göteborgs omnejd. Detta innebär många arbetssamma förmiddagar och lika många lite slappare eftermiddagar (åtminstone för somliga).
Vad gör man då?
Tyvärr fastnar större delen av folkmassan, som just nu kallar Biskopsgården sitt hem, framför TV:n. Eller ja, tyvärr säger ja, jag kanske inte är bättre jag. Jag bloggar.
Men blogga kan man ju inte göra jämt. Det vore nog ohälsosamt - för att inte tala om omöjligt. Den gode Persson försökte sig tydligen på en 24 timmars-blogg härom dygnet. Utmaningen bestod i att blogga en gång i timmen. Hans syfte verkar ha varit att försöka definiera hur innehållsrikt livet egentligen är. Vet inte till fullo vad han kom fram till, det framgick inte riktigt. I och för sig lyckades han inte heller redigt - det saknas ett antal timmar där under natten. Då låg Skorpan nämligen och snusade i sin säng. Helt rättmätigt, kan jag tycka, även om det hade varit intressant om studien fullbordats. Det kanske är något man skulle ta och försöka sig på någon gång.
Det är verkligen mycket folk här. Alla fem "bubblande glada" konserttjejer bor här (klicka på länken för att läsa om konsertteamet i Ystads Allehanda) plus västteamet. Sju är det allt som allt. Det låter i och för sig inte så farligt, inte om man jämför med de tolv som bor hemma i kollektivet i Uppsala. Men på så här liten yta blir det en hel del.
I eftermiddags drog jag och Alexandra in en internetkabel i badrummet och satte oss där och kollade lite på Prison break. Det var gripande det enda stället man fick vara ifred på (resten av gänget är, av någon outgrundlig anledning, inte speciellt förtjusta i Prison break).
Det är nog där myten om att tjejer alltid går på toaletten tillsammans kommer ifrån. För när det är Michael Scofield det handlar om spelar det ingen roll om man sitter i en soffa eller på ett kakelgolv - det känns ändå som ett moln.