Gick lite på stan med Emma igår och började prata om självförtroende. Vi kom fram till att vi knappt har något. Hehe. När en kille ger mig en komplimang reagerar jag oftast med att tänka "varför HÅNAR han mig?!"
Som t ex i fredags när jag och Hedén skulle åka till Gamleby för att montra på konferensen "Ut i Alla Världar". Vi skulle precis bege oss när vi kom på att vi glömt en sak uppe på kontoret. Hedén stannade bilen ett par meter längre ner på gatan och jag studsade ur för att hämta vad det nu var. Jag hade på mig svarta leggings, den stora t-shirt klänningen som det står I *heart* NG på, min skinnjacka och ett par svarta "Madicken-skor" med liten klack.
När jag stod på trappan och knappade på porttelefonen gick det förbi två svarta, trendiga killar i tjugoårsåldern. De stirrade på mig och jag började fundera på vad det var för fel. Hade mina leggings glidit ner? Min stora tröja upp? Hade jag ett streck i ansiktet? En lapp på ryggen? Jag menar, kom igen, VAD VAR DET FÖR FEL?! Jag vände trotsigt mitt fokus tillbaka till porttelefonen för jag tänkte att har jag en fläck på baken så ska jag i alla fall ha det med attityd. Precis när de passerade mig visslar den ene, går baklänges ett par steg och ropar "seeeexy lady!"
Jag var färdig att klappa till honom. Okej om han inte tycker att jag hade benen för att ha leggings och t-shirtklänning sådär men, kom igen, han behövde ju inte HÅNA mig sådär för det! Någon som jag inte ens kände, som jag aldrig träffat - hur kan man vara så ELAK!
Och det var min första reaktion.
Sorgligt komiskt, tyckte Emma, som tyvärr kände igen sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar