I en koj på Elida

25 maj. Vi mönstrar på Elida och påbörjar våra avslutningsdagar på Teamåret 07/08

Besättningen har den blick man får endast av att ha sett ett tusen och en solnedgångar över havet.
De har vind i håret - även när det är vindstilla...
Det klär människor att ha vind i håret.
Jag vill också ha vind i håret.

26 maj. I en koj på Elida

Känslorna svallar likt vågorna på havet. Jag ligger på mage i min lilla trånga koj och en liten ensam spotlight lyser uppp mitt hörn. Mitt alldeles egna hörn på den här båten - denna, den största segelbåten i Skandinavien (40 meter lång - som Ostindiefararen - och 45 masthöjd).
Idag har vi seglat - något som jag hittills haft skräck inför.

Det är märkligt det där med havet...det är så stort. Och så blått. Och så salt.
Salt vatten, salt vind, salt vind i håret.
I våra ofta stressade liv kan frihet vara en bristvara. Här ute bjuds den gratis. Den finns i luften. Det är bara att ta ett djupt andetag och den är din. Frihet som syresätter din kropp. Frihet som leker i ditt hår. Frihet som smeker din kind likt ett ljuvt löfte.

Det här teamåret är slut och jag känner en fantastisk tacksamhet. Tacksamhet över det jag fått lära mig och tacksam het över de jag fått lära känna.
Och imorgon ska jag försäkra mig om att de alla förstår det.