Igår sjöng Frida Björks kammarkör i Johan III:s galleri på slottet. Det var vårigt och vackert. Jag tyckte särskilt mycket om "Intet är som väntans tider". När de sjöng den fick jag gåshud.
Medan de övade innan konserten satt jag och pluggade (e. g. läste Den unge Werthers lidanden av Goethe). Det är något med att läsa 1700-talslitteratur på ett slott som blir lite extra fint på något sätt. Sedan handlade det visserligen om unge Werthers lidande och det var förstås lite ledsamt. Men jag hade ju trots allt blommor i håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar