Ibland tycker jag om att bila. När tankarna faller på plats efter varandra som sötvattenspärlor på ett snöre, då tycker jag om det. När man jagar sina tankars ryggtavlor och de plötsligt vänder sig om och man ser att det är monster, då tycker jag inte om det.
Men ikväll är mina tankar på ett snöre och därför skriver jag. Jag skriver här i bilen för jag har ett vackert, vitt trådlöst modem.
& I imagine us, pressed together like wildflowers in a scrapbook
& raindrops taste sweet in your presence
Talanger och gåvor är vackra. Jag undrar om det finns människor som på allvar tror att de inte har en enda gåva, inte en endaste enda. För om det finns, då vill jag bli studievägledare.
And I am telling you, I'm not going...
Got a smile to give you and I'm not leaving 'til you're smiling back at me.
Anyways...vet inte riktigt var jag ville komma med det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar