Jag hittade precis en lapp i mitt glasögonfodral. Det var en lapp med mina slarvigt snabba anteckningar från samtalskvällen på LO mellan Ulf Ekman och Peter Halldorf. Jag minns kvällen mycket väl, trots att det var ett tag sedan nu. Det var otroligt intressant att sitta och lyssna på dessa två män diskutera tro. De är så olika, så fantastiskt olika, i uttryckssätt, perspektiv och livsupplevelser; men ändå kunde de sitta där och vänskapligt, men utmanande, diskutera och konversera.
Dum som jag var tänkte jag inte på att ta med mig min anteckningsbok. Det fick jag ångra bittert, de sa så mycket intressanta saker som jag hade velat skriva ner och fundera videare över! Istället satt jag och memorerade citat på citat tills jag hittade en bit papper att skriva ned dem på. Här kommer mina två favortier:
Ekman frågar Halldorf vem Jesus är för honom och efter en mycket, mycket lång tystnad svara Halldorf eftertänksamt:
"För mig är Jesus den som avslöjar Gud...och avslöjar var det egentligen är att vara människa."
Ekman och Halldorf diskuterar de ställen där Bibeln talar om öknen. Halldorf har besökt och bott i ett antal munkkloster och språkar för det välsignade att ha ensam tid med Gud. Ekman instämmer men ifrågasätter den kristnes avskärmade av världen.
Halldorf: "Gud drar folk ut i öknen när han har något att säga till dem."
Ekman: "Men kan inte det bli själviskt att dra sig ut i öknen? Att strunta i missionsbefallningen?"
Den långa tystnaden infinner sig som den alltid gör innan Halldorf säger något riktigt bra.
Halldorf: "Ja...man kan ju ge sig ut i öknen av fel orsak...men då blir man inte kvar särskilt länge!"
Ekman skrattar gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar