frågan är ju om man tror...

Fastnade i en djup diskussion om livet, universum och allting med min chef Niklas. Ganska random faktiskt. Det började med att han sa att han såg en så bra film igår". Gissa vilken? Jo, 300. Jag har inte sett 300 men jag har hört och läst en hel del om den, samt sett trailern och de första få scenerna. Jag kan inte säga att det är en film jag vill se. Men Niklas tyckte iaf att den var fantastiskt bra och att den hade "en så bra sensmoral. Att man inte bara ska hålla på och trampa ner varandra."
Det var väl där diskussionen började, när jag inte kunde låta bli att säga att jag nog inte redigt tyckte att det var sensmoralen i filmen.
Diskussionen blev en mycket långvarig sådan, över två timmar, och gled in på ämnen såsom Bibeln, evolutionsteorin, människors energifält, genetik, Gud osv osv. I över två timmar stod vi och pratade, med sporadiska inhopp av Tom och Janne, och en del korta avbrott från min sida med kommentarer såsom:
"Var det bra så? Då blir det tjugo kronor tack! Ja, vart var vi nu..."
Vet inte om vi kom fram till så mycket jusst...! Men det jag tyckte mig upptäcka var att egentligen tror inte kristna och okristna så olika. Jag menar när det gäller sådant som en del kallar "människors energifält" och sådant där. Men samtidigt tror vi ju väldigt olika. Antingen finns Gud, eller så finns han inte. Det är nästan lite som att vi är två motsatser som har backat så långt ifrån varandra att vi stöter ihop i ryggen. Frågan är ju om man tror att det är människan som backat från Gud, eller kanske från en illusion om någon högre makt de vill kalla Gud. Eller kanske tvärtom. Lätt att trassla in sig är det i alla fall.
Vi kom överens om att vi skulle läsa varsin bok som den andre fick välja åt en. Jag valde "Kan man vara kristen? av C. S. Lewis och han valde "Den nionde insikten" av James Redfield åt mig.

så filosofiskt det kan bli. till o me i en Golfshop.