ja ba somna nästan typ..

Talspråk är en sådan där sak som bara passar sig när det passar sig. Jag har svårt att uppskatta talspråk i skrift överhuvudtaget faktiskt, trots att jag själv använder det mycket, iaf när man chattar eller mailar (tydligen när man bloggar också!). Men ibland kan jag bli glad när någon tagit sig tid att skriva ett städat mail med ordentlig svenska. Det visar som att personen bryr sig. Ungefär som att man duschar, lägger håret o drar på sig den nya trevliga sommarblusen och inte dyker upp i pyjamas o håret på ända när man ska ta en fika på stan med en vän.
Jag vet att det länge varit i ropet att inte bry sig. Att skriva iaf, o ja ba mm men tycker ni inte att det känns lite som att det är sista skriket att skriva ordentligt...?
Nog förstår jag att "dagens ungdom" inte är halv-dyslektiker bara för att de skriver "ja ba orka inte gö läxorna" och jag tror säkert att de kan byta en propp, chikanera ett par utländska språk, räkna ut arean på en triangel och känna igen Mona-Lisa när de ser henne...men ändå mysler jag lite när någon under arton visar lite språklig finkänslighet och väljer att skriva också istället för oxå.
Det finns dock vissa språkliga fel jag inte står ut med. Jag står inte ut med dem för jag fattar inte varför någon skulle vilja skriva felet istället för det rätta.
Jag tänker på saker som att skriva mej istället för mig, infinitiv istället för imperfekt när det gäller verb som inte "utspela" sig i nutid, fler än ett utropstecken!!!!, två punkter där det ska vara tre.., kommatecken istället för punkter,,, folk som inte kan skilja på dem och de mm.
Syftningsfel är en annan sådandär grej... Klassikern:
"I met a man on the street with a wooden leg named Smith."

Och där var språkpolis-kvarten slut.
Förlåt att jag är så tråkig men ord är en passion, om nu det är en ursäkt.

kärlek iaf

ps. en viss tykenhet orsakas antagligen av tio timmar i en golfshop med migränaktigt snurr i huvudet och gräspollen i näsan.